Manlig biroll

Vinnare: Sam Rockwell, THREE BILLBOARDS OUTSIDE EBBING, MISSOURI.

Nominerade: Willem Dafoe, THE FLORIDA PROJECT. Woody Harrelson, THREE BILLBOARDS OUTSIDE EBBING, MISSOURI. Richard Jenkins, THE SHAPE OF WATER. Christopher Plummer, ALL THE MONEY IN THE WORLD. Sam Rockwell, THREE BILLBOARDS OUTSIDE EBBING, MISSOURI.

Min favorit: Willem Dafoe i The Florida Project. Han har varit nominerad två gånger tidigare, för Plutonen (Platoon, 1986) och SHADOW OF THE VAMPIRE (2000), men häpnadsväckande nog aldrig vunnit en Oscar eller något stort internationellt filmpris. Det är faktiskt inget mindre än en skandal med tanke på alla de oförglömliga rollprestationer han gjort på bioduken. Hans största roll är fortfarande i KRISTI SISTA FRESTELSE (The Last Temptation of Christ, 1988) men han lyser starkt även i Triumph of the Spirit (1989), Light Sleeper (1992), Den engelske patienten (The English Patient, 1996), EXISTENZ (1999), The Aviator (2004), INSIDE MAN (2006) för att bara nämna några titlar. Till och med i struntfilmer som DAYBREAKERS (2009) och PASOLINI (2014) höjer han sig långt över materialet. I The Florida Project är hans roll som vicevärd för ett lågbudgetmotell där traktens socialfall inhyses just en sådan som antingen försvinner in bland filmens rekvisita eller blir till en löjlig karikatyr, men Dafoe lyckas göra honom till en grå vardagshjälte. En man med både moralisk resning och en själ större än världen.

Förhandstippad: Sam Rockwell i Three Billboards outside Ebbing, Missouri. Rockwell har länge funnits i Hollywoods marginaler. Ständigt i rollen som knäppgök, i en film bokstavligen som ”lunatic”: Moon (2009). För några veckor sedan vann han en Golden Globe för rollen. En Oscar kan bli biljetten bort från rollfacket.

Outsiders: Woody Harrelson i Three Billboards outside Ebbing, Missouri och Christopher Plummer i All the Money in the World. Harrelson har nominerats två gånger tidigare (THE PEOPLE VS. LARRY FLYNT, 1996; The Messenger, 2009) men aldrig vunnit. Det talar till hans fördel. Hans senaste nominering överskuggas emellertid helt av kritikerberömmen för Rockwell i samma film. Christopher Plummer är däremot så pass gammal (88 år) att det här kan bli hans sista nominering. Han var skådespelaren som lyckades bryta sig ur dödsgreppet från rollen som kapten von Trapp i Sound of Music (1965) – en film han kräkts över i otaliga intervjuer – till att få en högst varierad karriär, inte minst i minnesvärda skurkroller i allt från Hämndens ögon (The Silent Partner, 1978) till INSIDE MAN (2006). Att han vann en Oscar i samma kategori så sent som 2010 för Beginners (2009) kan dock stå i vägen för ett nytt pris.

Nix: Richard Jenkins i The Shape of Water. Tidigare Oscarnominerad för The Visitor (2007) och en favorit-birollsinnehavare för många cineaster, men har en alltför oansenlig roll i den nu aktuella filmen.

Saknas: Daniel Craig i LOGAN LUCKY. Filmen var medelmåttig, både som komedi och rånkuppthriller, fast Craig sticker ut med en kul parodi på en klassisk Södern-stereotyp kryddat med ett menande flin åt sin image som internationell sexsymbol. Hugh Grant i PADDINGTON 2. Grant gör en ännu giftigare självparodi än Craig, och inte bara över sig själv utan också över den narcissistiska girighetskultur vi lever i. Jeffrey Tambor i THE DEATH OF STALIN. Hans bara lätt karikerade porträtt av Georgij Malenkov, Stalins ersättare, är en högaktuell i ljuset av dagens autokrater – tomma i bollen och svårt förälskade i sin egen spegelbild.

Kvinnlig biroll

Vinnare: Allison Janney, I, TONYA.

Nominerade: Mary J. Blige, MUDBOUND. Allison Janney, I, TONYA. Lesley Manville, Phantom Thread. Laurie Metcalf, Lady Bird. Octavia Spencer, THE SHAPE OF WATER.

Min favorit: Allison Janney i I, Tonya. Inget snack om saken, Janneys skräckmorsa till Tonya Harding är en av filmhistoriens bästa, en utmanare till världsmästartiteln i tungviktsklassen mot Mrs. Bates i Psycho (1960) och Faye Dunaways karikatyr av Joan Crawford i Mommie Dearest (1981). Hon är en mamma på tvärs mot inte bara idealet utan en mardröm till förälder. Kort sagt, en mamma vi älskar att hata: elak, långsint, kall, sarkastisk, nedlåtande, skrupelfri och en superstjärna på att urholka sin dotters själ med dåligt samvete. Om Janney snackar vi en lång karriär av idel strålande biroller, kanske främst den som pressekreteraren, senare stabschefen, C.J. Cregg i tv-serien Vita Huset (West Wing, 1999–2006). Men också hennes insats i Niceville (The Help, 2011) är oförglömlig.

Förhandstippad: Allison Janney i I, Tonya.

Outsider: Mary J. Blige i Mudbound. Sångartisten gjorde en strålande rollinsats i en av 2017 års bästa filmer, tillika en av många nya filmer om arvet efter slaveriet. Men hon är kanske lite för nybakad som skådespelare för att komma i fråga.

Nix: Laurie Metcalf i Lady Bird och Octavia Spencer i The Shape of Water. För små och grå roller, även om Spencer får ett visst utrymme för sin komiska begåvning.

Saknas: Elizabeth Olsen i Ingrid Goes West. Olsen gör ett hängivet elakt porträtt av en självgod och uppblåst bloggstjärna som borde ha fått större uppmärksamhet.

Manlig huvudroll

Vinnare: Gary Oldman, DARKEST HOUR.

Nominerade: Timothée Chalamet, Call Me By Your Name. Daniel Day-Lewis, Phantom Thread. Daniel Kaluuya, GET OUT. Gary Oldman, DARKEST HOUR. Denzel Washington, Roman J. Israel, Esq.

Min favorit: Gary Oldman i Darkest Hour. I det här fallet kan jag inte annat än hålla med förhandssnacket. Bland kandidaterna är Oldman den som både genom sina samlade förtjänster och i rollen som Winston Churchill förtjänar priset. Även om han, som Margot Robbie i I, TONYA, inte har några som helst yttre likheter med sin rollfigur, så lyckas han genom talang och skicklighet övertyga i den svåra rollen som en historisk ikon, om vilken många har mycket bestämda och polariserade åsikter. Filmen i övrigt har åtskilliga svagheter, men Oldmans rollinsats är den man minns för sin nyansrikedom.

Förhandstippad: Gary Oldman i Darkest Hour.

Outsiders: Timothée Chalamet i Call Me By Your Name och Daniel Kaluuya i Get Out. Två unga talanger i genombrottsroller. Chalamet (f. 1995) spikar sitt inträde bland stjärnorna i ytterligare en mångfaldigt prisbelönad och Oscar-aktuell film: Lady Bird. Möjligen kan han bli en av galans stora överraskningar, inte minst eftersom filmen han nomineras för är ett homosexuellt drama som förespeglar konstnärliga pretentioner, modell europeisk konstfilm, men som egentligen är konventionell i allt utom ämnesval. Kaluuya (f. 1989) gjorde en mer spektakulär entré i det allmänna medvetandet i årets skräckfilmsfavorit. De senaste årens debatt om etnisk representation i film – se bl.a. #OscarSoWhite-debatten 2015 – kan väga till hans fördel, men sannolikt bedöms Kaluuya, liksom Chalamet, som alltför ung och oprövad.

Nix: Daniel Day-Lewis i Phantom Thread och Denzel Washington i Roman J. Israel, Esq. Båda har prisbelönats, inklusive med Oscarstatyetter, i en sådan omfattning att valet av någon av dem skulle vara närmast stötande fegt.

Saknas: Steve Carell i Battle of the Sexes. Jag gillade i och för sig dokumentären med samma namn bättre, men Carell gör här en av sina bästa rollprestationer någonsin. Steve Buscemi i THE DEATH OF STALIN. Underbar skådespelarprestation i utsökt ensemble.

Kvinnlig huvudroll

Vinnare: Frances McDormand, THREE BILLBOARDS OUTSIDE EBBING, MISSOURI.

Nominerade: Sallay Hawkins, THE SHAPE OF WATER. Frances McDormand, THREE BILLBOARDS OUTSIDE EBBING, MISSOURI. Margot Robbie, I, TONYA. Saoirse Ronan, Lady Bird. Meryl Streep, THE POST.

Mina favoriter: Sally Hawkins i The Shape of Water och Margot Robbie i I, Tonya. Favoriter av både skilda och gemensamma skäl, Hawkins för sin förmåga att övertyga i rollen som en stum, medelålders och kärlekstörstande Alice i filmens kalla kriget-Underland, Robbie som osäker och uppkäftig anti-skridskoprinsessa. Båda skiftar obesvärat mellan komedi och drama, realism och surrealism, och är starka personligheter som sticker ut och upp utan att för den delen vara tillrättalagda, ”goda” moraliska föredömen, det vill säga den roll kvinnliga hjältar traditionellt sett förväntas axla.

Förhandstippad: Frances McDormand i Three Billboards outside Ebbing, Missouri. Även McDormand gör en kul och skruvad rollinsats som en kvinnlig John Wayne i tvekamp mot stans lite väl redneck-karikerade poliskår med en samlad IQ i två siffror. Det som både talar med och mot är att McDormand sedan tidigare har en Triple Crown (Oscar, Tony, Emmy) för huvudrollen i Fargo (1996), fast det var då, för 20 år sedan. Å andra sidan har hon sedan dess tilldelats åtskilliga priser för andra roller.

Outsider: Saoirse Ronan i Lady Bird. Ronan (f. 1994) började sin karriär med buller och bång i Försoning (2007) och Flickan från ovan (2009). Det faktum att hon rest sig ur floppar som Byzantium (2012) och The Host (2013) för att göra Oscarsnominerad comeback först i Brooklyn (2016) och nu i Lady Bird talar också till hennes fördel.

Nix: Meryl Streep i The Post. Nertyngd av film- och teaterhistoriens största prisregn.

Saknas: Aubrey Plaza i Ingrid Goes West. Utsökt tragikomiskt porträtt av identitetslöshet och mental ohälsa i den nya nät-idolkulturen. Rachel Weisz i My Cousin Rachel. Weisz lyser som titelpersonen i en bra, om än inte storartad, nyinspelning av en Daphne du Maurier-roman. Rooney Mara i A Ghost Story, starkt solonummer i kritikeruppskriven romantisk spökhistoria som snabbt föll i glömska. Ann Hathaway i Colossal. Hathaway bryter sig med stor entusiasm ut ur rollfacket som Audrey Hepburns moderna upplaga och gör en udda komisk roll i en udda komisk film. Kate Winslet i Wonder Wheel. Rätt skådespelare, fel regissör-manusförfattare – Woody Allen.

Animerad långfilm

Vinnare: COCO.

Nominerade: Loving Vincent, COCO, FERDINAND, The Breadwinner, The Boss Baby.

Min favorit: Loving Vincent. Min kärlek till Pixar till trots, måste jag ge min röst till denna pärla, som inte är utan invändningar men som är ett så djärvt och monumentalt ansträngande projekt att man inte kan undgå att imponeras. En genial idé som (nästan) blev ett lika genialt verk. Ett utmärkt komplement till biografifilmen om Vincent van Gogh, Han som älskade livet (Lust for Life, 1956), med en porträttlik Kirk Douglas som den själsligt plågade konstnären.

Förhandstippad: Coco. Pixar gör ännu en film på en högst originell idé, att låta huvudpersonen besöka de dödas värld. Inget solklart familjefilmskoncept direkt, som Disneys marknadsföringskonsulter säkert var noga med att påpeka. Som alltid tecknar bolaget med bravur och slösar med komiska detaljer. En solklar vinnare om den inte stått i skuggan för ett ännu originellare projekt.

Nix: Ferdinand, The Breadwinner och The Boss Baby. Den första en slätstruken kopia av Disney som sämst, de två andra mediokra likgiltigheter.

Saknas: The Lego Batman Movie. Långt mer underhållande än vilken live action-Batman-film som helst. Your Name (Kimi No Na Wa) japansk animerad långfilm som blev en succé även i USA.

Foto

Vinnare: Roger Deakins, BLADE RUNNER 2049.

Nominerade: Hoyte van Hoytema, DUNKIRK. Bruno Delbonnel, DARKEST HOUR. Roger Deakins, BLADE RUNNER 2049. Rachel Morrison, MUDBOUND. Dan Laustsen, THE SHAPE OF WATER.

Min favorit: Hoyte van Hoytema, Dunkirk.

Förhandstippad: Hoyte van Hoytema, Dunkirk. Fotot är, tillsammans med klippningen och ljudläggningen, filmens verkliga styrka. Framförallt i scenerna på Dunkirks strand förmedlar fotots växling mellan närbilder och hisnande avståndsbilder soldaternas känsla av utsatthet och desperation, av att både vara så nära och ändå så långt borta från den relativa tryggheten på andra sidan av Engelska kanalen. Bland visuella höjdpunkter är scenerna inne i den vid stranden förlista båt som soldater söker skydd och manskapet som bli instängda och hotar att drunkna inne i ett av fartygen som ska undsätta dem.

Outsider: Bruno Delbonnel, Darkest Hour. En historisk kostymfilm i salonger förknippar man kanske inte med filmfotografiska bedrifter, men Delbonnel lyckas hitta både roliga och intressanta bildlösningar i de mest klaustrofobiska miljöer. Se framförallt scenerna i tunnelbanan eller de trånga och labyrintiska utrymmena under jord där krigsledningen och delar av regeringen håller till av säkerhetsskäl.

Nix: Roger Deakins, Blade Runner 2049. Rachel Morrison, Mudbound. Dan Laustsen, The Shape of Water. Deakins är visserligen en Hollywoodveteran, Morrison skulle vara ett populärt val i ljuset av #MeToo och Laustsen har fotograferat galans kanske mest originella film av en omtyckt regissör. Men de respektive filmernas konstnärliga kvaliteterna ligger inte främst i fotot. I Blade Runner 2049 och The Shape of Water är det scenografin som ger berättelserna deras visuella kraft. I Mudbound höjer sig fotot sällan över det konventionella, för att inte säga tv-mässigt funktionella.

Saknas: Sayombhu Mukdeeprom, Call Me by Your Name. Mukdeeproms foto på 35 mm celluloidfilm (känt från Apichatpong Weerasethakuls filmer) kan inte rädda filmen från James Ivorys fantasilösa romanadaption, men hans försök är berömvärt.

Klipp

Vinnare: Lee Smith, DUNKIRK.

Nominerade: Lee Smith, DUNKIRK. Tatiana S. Riegel, I, TONYA. Paul Machliss och Jonathan Amos, BABY DRIVER. Sidney Wolinsky, THE SHAPE OF WATER. Jon Gregory, THREE BILLBOARDS OUTSIDE EBBING, MISSOURI.

Favoriter: Lee Smith, Dunkirk, och Tatiana S. Riegel, I, Tonya. Dunkirk är konstnärligt djärvt berättad, då publiken länge tror att handlingen löper kontinuerligt. Efterhand upptäckt vi emellertid att klippningen flera gånger förflyttar oss tillbaka i tiden för att följa ett nytt händelseförlopp och att det är först så småningom som alla tidslinjer löper samman. Greppet är på en och samma gång på antikverat och fräscht. Det går tillbaka till berättartekniken i 1800-talets Laterna Magica och tidig stumfilm kring 1900, se t.ex. Edwin S. Porters LIFE OF AN AMERICAN FIREMAN (1902). Samtidigt känns det nytt och fräscht sett med dagens ögon, faktiskt avantgardistiskt. I, Tonya är något av en punkrockfilm. Den börjar lite försiktigt, som en konventionell uppväxtberättelse, bara för att skruva upp tempot och skruva till berättandet i takt med att filmens händelseutveckling blir alltmer hektisk och bisarr. Dröminslag, iscensatta presskrönor, revisionistiska utmaningar av myterna kring huvudpersonen och scener som kanske, kanske inte, är sanna blir till en häxbrygd som upphäver gränsen mellan fakta och fiktion, verklighet och mardröm.

Nix: Paul Machliss and Jonathan Amos, Baby Driver. Några snyggt klippta biljaktsscener och ett par roliga bildövergångar men överlag inget anmärkningsvärt. Sidney Wolinsky, The Shape of Water. Bra tempoväxlingar mellan slipad action och romantiskt förhöjda ögonblivk men inget anmärkningsvärt klipparbete. Jon Gregory, Three Billboards outside Ebbing, Missouri. Funktionell klippningen, inte mer.

Kostym

Vinnare: Mark Bridges, Phantom Thread.

Nominerade: Luis Sequeira, THE SHAPE OF WATER. Mark Bridges, Phantom Thread. Jacqueline Durran, Beauty and the Beast. Jacqueline Durran, DARKEST HOUR. Consolata Boyle, VICTORIA & ABDUL.

Min favorit: Luis Sequeira, The Shape of Water. Ett utmärkt exempel på genomtänkt kostymdesign som betonar de respektive rollfigurernas sociala status i ett drama som, trots sitt sagotema om skönheten och odjuret i en kallakrigs-inramning, i botten handlar om klass och hierarkier.

Förhandstippad: Mark Bridges, Phantom Thread. En film byggd på en känd kläddesigners liv, om än förflyttad till Storbritannien och med ändrat namn. Kan den bli en mer given lågoddsare i kostymörernas kategori?

Nix: Jacqueline Durran, Beauty and the Beast och Darkest Hour. Consolata Boyle, Victoria & Abdul. Sistnämnda har en del oväntade och roliga kostymer, fast filmen själv är så pass trist att det förtar mycket av glädjen inför dräktprakten.

Mask

Vinnare: Kazuhiro Tsuji, David Malinowski och Lucy Sibbick, DARKEST HOUR.

Nominerade: Kazuhiro Tsuji, David Malinowski och Lucy Sibbick, DARKEST HOUR. Daniel Phillips och Lou Sheppard, VICTORIA & ABDUL. Arjen Tuiten, Wonder.

Favoriter: Kazuhiro Tsuji, David Malinowski och Lucy Sibbick, Darkest Hour. Den bästa av de endast tre nominerade helt enkelt för att Gary Oldmans Churchill-mask och fettstoppning innanför kläderna harmonierar sömlöst med hans mimik och kroppsspråk.

Nix: Daniel Phillips och Lou Sheppard, Victoria & Abdul. Arjen Tuiten, Wonder.

Saknas: Varför nominerades bara tre filmer i den här kategorin? Och av de tre, bara en intressant titel? Ett mysterium. Andra givna titlar hade varit MUDBOUND (sångerskan Mary J. Blige med flera i skådespelarensemblen har med små medel fått sina utseenden förändrade nästintill ogenkännlighet), APORNAS PLANET – STRIDEN (War for the Planet of the Apes), eller varför inte THE SHAPE OF WATER med tanke på Doug Jones monstermask?

Scenografi

Vinnare: Paul Denham Austerberry (production. design), Shane Vieau och Jeff Melvin (set decoration), THE SHAPE OF WATER.

Nominerade: Paul Denham Austerberry (production. design), Shane Vieau och Jeff Melvin (set decoration), THE SHAPE OF WATER. Dennis Gassner (production design), Alessandra Querzola (set decoration), BLADE RUNNER 2049. Sarah Greenwood (production design), Katie Spencer (set decoration), Beauty and the Beast och DARKEST HOUR. Nathan Crowley (production design), Gary Fettis (set decoration), DUNKIRK.

Min favorit: Paul Denham Austerberry (production. design), Shane Vieau och Jeff Melvin (set decoration), The Shape of Water. Som i alla av Guillermo del Toros filmer, är scenografin central. Se bara formgivningen och färgsättningen av de två huvudsakliga miljöerna: den på flera sätt kalla interiören i forskningsanläggningen respektive huvudpersonen Elisas (Sally Hawkins) påvra lägenhet som matchar hennes kärleksliv – utom i drömmarna. Det här är en film som skulle kunnat tippa över i grotesk karikatyr, men scenograferna håller fiktionen inom rimligt realistiska gränser, endast med lätt surrealistisk touch.

Förhandstippad: Paul Denham Austerberry (production. design), Shane Vieau och Jeff Melvin (set decoration), The Shape of Water.

Outsider: Dennis Gassner (production design), Alessandra Querzola (set decoration), Blade Runner 2049. Uppföljare brukar inte vara väl sedda på Oscarsgalan. Med Ridley Scott som producent i ryggen och en scenografi som borde tilltala alla som växt upp med science fiction-tidningen Metal Hurlant/Heavy Metal så kan emellertid 2049 väl gå hem. Särskilt som den är en fri fortsättning på en film som då, 1982, ratades av kritiker och publik men som numera betraktas som en klassiker.

Nix: Sarah Greenwood (production design), Katie Spencer (set decoration), Beauty and the Beast och Darkest Hour. Nathan Crowley (production design), Gary Fettis (set decoration), Dunkirk.

Ljudläggning

Vinnare: Richard King och Alex Gibson, DUNKIRK.

Nominerade: Julian Slater, BABY DRIVER. Mark Mangini och Theo Green, BLADE RUNNER 2049. Richard King och Alex Gibson, DUNKIRK. Nathan Robitaille och Nelson Ferreira, THE SHAPE OF WATER. Matthew Wood och Ren Klyce, STAR WARS: THE LAST JEDI.

Ljudmix

Gregg Landaker, Gary A. Rizzo and Mark Weingarten, DUNKIRK.

Nominerade: Gregg Landaker, Gary A. Rizzo and Mark Weingarten, DUNKIRK. Julian Slater, Tim Cavagin and Mary H. Ellis, BABY DRIVER. Ron Bartlett, Doug Hemphill and Mac Ruth, BLADE RUNNER 2049. Christian Cooke, Brad Zoern and Glen Gauthier, THE SHAPE OF WATER. David Parker, Michael Semanick, Ren Klyce and Stuart Wilson, STAR WARS: THE LAST JEDI.

Min favorit: Richard King och Alex Gibson (ljudläggning) samt Gregg Landaker, Gary A. Rizzo och Mark Weingarten (ljudmix), Dunkirk. Oslagbar i båda kategorierna, säger nog alla som sett filmen på en av Sveriges tre storbiografer för film i 70 mm och påkostad ljudanläggning. Inte sedan Lewis Milestones PÅ VÄSTFRONTEN INTET NYTT (All Quiet on the Western Front, 1930) har ljudläggningen och mixningen gjort kriget till en så påträngande, fysisk obehagsupplevelse som här.

Förhandstippade: Richard King och Alex Gibson (ljudläggning) samt Gregg Landaker, Gary A. Rizzo och Mark Weingarten (ljudmix), Dunkirk.

Nix: Alla de andra.

Visuella effekter

Vinnare: John Nelson, Gerd Nefzer, Paul Lambert och Richard R. Hoover, BLADE RUNNER 2049.

Nominerade: John Nelson, Gerd Nefzer, Paul Lambert och Richard R. Hoover, BLADE RUNNER 2049. Christopher Townsend, Guy Williams, Jonathan Fawkner och Dan Sudick, GUARDIANS OF THE GALAXY VOL. 2. Stephen Rosenbaum, Jeff White, Scott Benza och Mike Meinardus, KONG: SKULL ISLAND. Ben Morris, Mike Mulholland, Neal Scanlan och Chris Corbould, STAR WARS: THE LAST JEDI. Joe Letteri, Daniel Barrett, Dan Lemmon and Joel Whist, APORNAS PLANET – STRIDEN.

Min favorit: John Nelson, Gerd Nefzer, Paul Lambert och Richard R. Hoover, Blade Runner 2049. Uppföljaren till 1980-talets största kultfilm imponerar inte särkilt när det gäller story och har inget att lägga till den första filmens undertext om gränserna för vad som är mänskligt. Däremot är den, likt originalet, en ren njutning när det gäller scenografi och visuella effekter.

Outsider: Joe Letteri, Daniel Barrett, Dan Lemmon and Joel Whist, Apornas planet – striden (War for the Planet of the Apes). En på Oscarsgalan förbisedd film som här kan få sitt tröstpris.

Saknas: ALIEN COVENANT. Enbart den visuella designen av den utomjordiska spökstad som filmens huvudpersonerna landar utanför är tillräckligt för att göra filmen till en given kandidat i kategorin. PADDINGTON 2. Perfekt kombination av datoranimerade figurer med realistiska miljöer och riktiga skådespelare i förra årets mest lysande komiska pärla. JUMANJI: WELCOME TO THE JUNGLE. Äventyrskomedi i gammaldags tv-spelvärld, där huvudpersonernas avatarer är lika mycket effekter som de fantastiska inslagen i djungelmiljön. Ghost in the Shell. Trots alla farhågor en överraskande bra liv action-version av den animerade klassikern och en ögongodisfest av visuella effekter.

Musik

Vinnare: Alexandre Desplat, THE SHAPE OF WATER.

Nominerade: Hans Zimmer, DUNKIRK. Johnny Greenwood, Phantom Thread. Alexandre Desplat, THE SHAPE OF WATER. John Williams, STAR WARS: THE LAST JEDI. Carter Burwell, THREE BILLBOARDS OUTSIDE EBBING, MISSOURI.

Min favorit: Alexandre Desplat, The Shape of Water.

Outsider: Carter Burwell, Three Billboards outside Ebbing, Missouri.

Nix: Alla de andra.

Saknas: Benjamin Wallfisch, DET. Traditionell, storslagen symfonimusik som ekar av det klassiska Hollywood. Ett djärvt val för en film som riktar sig till en mestadels ung skräckfilmspublik.

Sång

Vinnare: ”Remember Me”, musik och text av Kristen Anderson-Lopez och Robert Lopez, COCO.

Nominerade: ”Mighty River”, musik och text av Mary J. Blige, Raphael Saadiq och Taura Stinson, MUDBOUND. ”Mystery of Love”, musik och text av Sufjan Stevens, Call Me by Your Name. ”Remember Me”, musik och text av Kristen Anderson-Lopez och Robert Lopez, COCO. ”Stand Up for Something”, musik av Diane Warren, text av Lonnie R. Lynn och Diane Warren, MARSHALL. ”This Is Me”, musik och text av Benj Pasek ochJustin Paul, THE GREATEST SHOWMAN.

Mina favoriter: ”Stand Up for Something”, musik av Diane Warren, text av Lonnie R. Lynn och Diane Warren, Marshall. ”Mighty River”, musik och text av Mary J. Blige, Raphael Saadiq och Taura Stinson, Mudbound. Vad kan jag säga annat än att jag är såld på soul? Beväpnade med utmärkta texter om hatets själscancer och om nödvändigheten av solidaritet för att åstadkomma förändringar hämtar artisterna kraft från hjärterötterna och släktingarna i sina framföranden. Två klockrena fullträffar på lyssnarens nervsystem.

Outsider: ”Mystery of Love”, musik och text av Sufjan Stevens, Call Me by Your Name. Elegant, lågmält sångnummer till finstämt gitarrspel som för tankarna till filmens koppling mellan flödande vatten och flödande känslor.

Nix: ”Remember Me”, musik och text av Kristen Anderson-Lopez och Robert Lopez, Coco. ”This Is Me”, musik och text av Benj Pasek ochJustin Paul, The Greatest Showman. Två slätstrukna, dussinlåtar som omedelbart förflyktigas ur minnet.

Anmärkning om kort- och dokumentärfilmer

I de flesta fall är titlarna i kortfilms- och dokumentärfilmskategorierna svåra att få tillgång till. Korta dokumentären Traffic Stop är tillgänglig på HBO, Heroin(e) finns på Netflix. Trailrar till så gott som alla kortfilmer i alla kategorier finns på YouTube. Där kan man också se de animerade kortfilmerna Lou, Pixars förfilm till Cars 3, och Dear Basketball samt live action-kortfilmen The Silent Child i sin helhet. Dokumentära långfilmerna Icarus och Strong Island hittas på Netflix.

Kortfilm, animation

Vinnare: Glen Keane och Kobe Bryant, Dear Basketball.

Nominerade: Glen Keane och Kobe Bryant, Dear Basketball. Victor Caire och Gabriel Grapperon, Garden Party. Dave Mullins och Dana Murray, Lou. Max Porter och Ru Kuwahata, Negative Space. Jakob Shuh och Jan Lachauer, Revolting Rhymes.

Kortfilm, live action

Vinnare: Chris Overton och Rachel Shenton, The Silent Child.

Nominerade: Reed van Dyk, Dekalb Elementary. Derin Seale och Josh Lawson, The Eleven O’Clock. Kevin Wilson, Jr, My Nephew Emmett. Chris Overton och Rachel Shenton, The Silent Child. Katja Benrath och Tobias Rosen, Watu Wote/All of Us.

Dokumentär kortfilm

Vinnare: Frank Stiefel, Heaven is a Traffic Jam on the 405.

Nominerade: Laura Checkoway och Thomas Lee Wright, Edith + Eddie. Frank Stiefel, Heaven is a Traffic Jam on the 405. Elaine McMillion Sheldon och Kerrin Sheldon, Heroin(e). Thomas Lennon, Knife Skills. Kate Davis och David Heilbroner, Traffic Stop.

Dokumentär långfilm

Vinnare: Bryan Fogel och Dan Cogan, Icarus.

Nominerade: Steve James, Mark Mitten och Julie Goldman, Abacus: Small Enough to Jail. Agnès Varda, JR och Rosalie Varda, Faces Places. Bryan Fogel och Dan Cogan, Icarus. Feras Fayyad, Karem Abeed och Søren Steen Jespersen, Last Men in Aleppo. Yance Ford och Joslyn Barnes, Strong Island.

Min favorit: Feras Fayyad, Karem Abeed och Søren Steen Jespersen, Last Men in Aleppo. Stark film om staden Aleppos organisation De Vita Hjälmarna, en frivillig räddningsstyrka av män (nästan inga kvinnor syns i filmen) som rycker ut för att rädda offren för regimens bombingar mot sin egen befolkning.

Saknas: Matthew Heineman, CITY OF GHOSTS. Filmen fanns med ända till slutomgången, där den plockades bort. Ett skandalöst förbiseende av 2017 års viktigaste film, alla kategorier. Ex Libris: The New York Public Library, Frederick Wiseman. Dokumentärfilmslegenden fick häromåret en Oscar för sina samlade insatser, vilket antagligen är skälet till att den här kritikerfavoriten inte finns med i årets nominering.

Regi

Vinnare: Guillermo del Toro, THE SHAPE OF WATER.

Nominerade: Christopher Nolan, DUNKIRK. Jordan Peele, GET OUT. Greta Gerwig, Lady Bird. Paul Thomas Anderson, Phantom Thread. Guillermo del Toro, THE SHAPE OF WATER.

Min favorit: Guillermo del Toro, The Shape of Water, och Christopher Nolan, Dunkirk. Två konstnärligt genomtänkta, mogna regi- och manusarbeten som båda hämtar inspiration från filmhistoriens klassiker för att göra något nytt och fräscht. Nolan från ovan nämnda PÅ VÄSTFRONTEN INTET NYTT och del Toro från skräckfilmen Skräcken i Svarta Lagunen (Creature from the Black Lagoon, 1954).

Outsiders: Paul Thomas Anderson, Phantom Thread. Anderson har sedan genombrottet 1997 med Boogie Nights varit en kritikerfavorit – till den grad att även mediokra filmer, som Punch-Drunk Love (2002) och THE MASTER (2012) har höjts till skyarna. Greta Gerwig, Lady Bird. Jordan Peele, Get Out. Både Gerwig och Peel representerar tidigare systematiskt ignorerade grupper i. Öppet lopp mellan de nominerade i denna, den mest osäkra, Oscarskategorin.

Saknas: Steven Spielberg, THE POST. Martin McDonagh, THREE BILLBOARDS OUTSIDE EBBING, MISSOURI. Joe Wright, DARKEST HOUR. Luca Guadagnino, Call Me by Your Name. Är det inte underligt när en film nomineras i Film-kategorin samtidigt som regissören ignoreras? Läs CARA BUCKLEYS REFLEKTION I NEW YORK TIMES över varför Steven Spielberg förbigåtts så många gånger i Regi-kategorin. Armando Iannucci, THE DEATH OF STALIN. Komediveteranen som hyllats av många men prisbelönats av få hade förtjänat en utmärkelse för detta hans hittills bästa verk.

Utländsk film

Vinnare: En fantastisk kvinna/A Fantastic Woman (Una mujer fantástico), Chile.

Nominerade: En fantastisk kvinna/A Fantastic Woman (Una mujer fantástico), Chile. The Insult, Libanon. Loveless, Ryssland. Om själ och kropp (eng: On Body and Soul), Ungern. THE SQUARE, Sverige.

Nix: The Square, Sverige. Som vanligt när en svensk prisbelönas eller nomineras i något sammanhang så är det som om all journalistisk bevakning tappar den kritiska skärpan och integriteten för att hänge sig åt den banalaste formen av nationalistisk yra. Särskilt gäller det filmkritiken, där man gärna vurmar för att följa de opportunistiska vindarna; det som prisbelönas och/eller favoriseras internationellt . Det har givit utslag i de måttlösa, grundlösa hyllningarna i banalaste ordalag till denna högerpopulistiska töntkomedi. Ruben Östlund utnämns till ”provokatör”, men det enda provocerande är att han, som tidigare, sparkar neråt men för övrigt inte har något särskilt på hjärtat, annat än att han sparkar in öppnar dörrar med satiren över konstvärlden – en värld som sedan Marcel Duchamps tid för +100 år sedan ägnat sig åt självparodi.

Saknas: Listan kan göras milslång, men här är några saknade kandidater som haft svensk premiär: The Nile Hilton Incident, Sverige. Den syriska förlovningsringen, Libanon. Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv, Finland . Den unge Karl Marx, Tyskland. Det främmande, Mexiko. UTAN NÅD, Tyskland (om inte för den ojämna filmen så för Diane Krugers lysande rollprestation).

Manus, förlaga

Vinnare: James Ivory, Call Me by Your Name.

Nominerade: James Ivory, Call Me by Your Name. Scott Neustadter och Michael H. Weber, The Disaster Artist. Scott Frank, James Mangold och Michael Green (story: James Mangold), LOGAN. Aaron Sorkin, MOLLY’S GAME. Virgil Williams och Dee Rees, MUDBOUND.

Mina favoriter: Scott Frank, James Mangold och Michael Green (story: James Mangold), Logan. Originellt och överraskande djärvt grepp på mutantmyten X-Men med inspiration hämtad från Mark Millar och Steve McNivens tecknade serie Old Man Logan. Samspelet mellan Hugh Jackman, Patrick Stewart och filmdebutanten Dafne Keen är superbt och ger deras respektive rollfigurer en komplexitet och nyansrikedom som man annars inte förknippar med serietidningsfilmatiseringar. Aaron Sorkin, Molly’s Game. Det finns flera svaga punkter i Aaron Sorkins regidebut, men dialogen är inte en av dem. Replikduellerna mellan Jessica Chastains Molly Bloom och Idris Elbas Charley Jaffey, Mollys advokat (ovan), är spirituella, kvicka, och avslöjar åtskilligt om rollfigurernas personligheter. Sorkin är en av få som idag kan matcha det klassiska Hollywoods bästa manussnickrare – Billy Wilder, Joseph L. Mankiewicz, Ben Hecht med flera.

Outsider: Virgil Williams och Dee Rees, Mudbound. En stark berättelse om den amerikanska Södern strax efter andra världskriget som fläckas av melodramatiska och sentimentala inslag.

Nix: James Ivory, Call Me by Your Name. En lovvärd men tomt pretentiös och småtråkig film, som så många av Ivorys tidigare arbeten. Scott Neustadter och Michael H. Weber, The Disaster Artist. Smaklös uppvisning i lyteskomik över en person med uppenbara psykologiska och sociala problem.

Saknas: T2: TRAINSPOTTING. Uppföljare som tar nacksving på de litterära förlagorna och våldgästar ett gäng rollfigurer i detta feel bad-nostalgiska återbesök till en 20 år gammal succéfilm. Paul King, PADDINGTON 2. En av förra årets bästa filmer för alla åldrar. Armando Iannucci, David Schneider, Ian Martin och Peter Fellows, THE DEATH OF STALIN. Komedi/Antikomedi med förebild i en originell serieroman och historiska händelser som aldrig kan göras rättvisa annat än som här, en tragikomisk satir med en fläckfri ensemble som sätter skratten i publikens vrångstrupe.

Manus, original

Vinnare: Jordan Peele, GET OUT.

Nominerade: Emily V. Gordon och Kumail Nanjiani, The Big Sick. Jordan Peele, GET OUT. Greta Gerwig, Lady Bird. Guillermo del Toro och Vanessa Taylor (story: Guillermo del Toro), THE SHAPE OF WATER. Martin McDonagh, THREE BILLBOARDS OUTSIDE EBBING, MISSOURI.

Min favorit: Guillermo del Toro och Vanessa Taylor (story: Guillermo del Toro), The Shape of Water. Manuset är del Toro som bäst, när han ger sagan en realistisk inramning. Medförfattaren Vanessa Taylor och del Toro är inga fenor på vass dialog, men det har de löst genom att göra huvudpersonen stum. På så sätt blir manuset redan i sina premisser en råskiss till regiarbetets visuella gestaltning, som mer än någon annan av filmerna som nominerats uppfyller den gamla Hollywoodmaximen ”show, don’t tell”.

Förhandstippad: Martin McDonagh, Three Billboards outside Ebbing, Missouri. Se nedan under ”Film”.

Outsiders: Jordan Peele, Get Out. Greta Gerwig, Lady Bird. Etnicitet och kön är just nu heta ämnen i Hollywood, och det kan tala för de två filmerna.

Nix: Emily V. Gordon och Kumail Nanjiani, The Big Sick. Romantisk komedi utan vare sig romantik eller komedi. En mer avtändande och långtråkig film får man leta efter.

Saknas: Bong Joon-ho & Jon Ronson för Okja. Underbart skruvad science fiction-thriller om en genetiskt modifierad jättegris. David Branson Smith & Matt Spicer för Ingrid Goes West. Sundance-tragikomedi med starka rollporträtt och nattsvart humor som ibland tippar över i avgrundsdjup fasa. Gary Spinelli för AMERICAN MADE. En överraskande välskriven, politiskt skarp och rolig film för att ha Tom Cruise i huvudrollen. Woody Allen för Wonder Wheel. Han får sannolikt aldrig mer någon Oscar på grund av pedofilanklagelserna. Ett rykte i internationell press (se bl.a The Telegraph, 29 Januari i år) gör gällande att hans just avslutade film, A Rainy Day in New York, inte ens kommer att hitta någon distributör. Armando Iannucci för THE DEATH OF STALIN. En fantastisk balansakt mellan det osmakligt roliga och det osmakligt avskyvärda.

Film

Vinnare: THE SHAPE OF WATER, producenter: Guillermo del Toro och J. Miles Dale.

Nominerade: Call Me by Your Name, producenter: Peter Spears, Luca Guadagnino, Emilie Georges och Marco Morabito. DARKEST HOUR, producenter: Tim Bevan, Eric Fellner, Lisa Bruce, Anthony McCarten och Douglas Urbanski. DUNKIRK, producenter: Emma Thomas och Christopher Nolan. GET OUT, producenter: Sean McKittrick, Jason Blum, Edward H. Hamm Jr. och Jordan Peele. LADY BIRD, producenter: Scott Rudin, Eli Bush och Evelyn O’Neill. Phantom Thread, producenter: JoAnne Sellar, Paul Thomas Anderson, Megan Ellison and Daniel Lupi. THE POST, producenter: Amy Pascal, Steven Spielberg och Kristie Macosko Krieger. THE SHAPE OF WATER, producenter: Guillermo del Toro och J. Miles Dale. THREE BILLBOARDS OUTSIDE EBBING, MISSOURI, producenter: Graham Broadbent, Pete Czernin och Martin McDonagh.

Mina favoriter: The Shape of Water, producenter: Guillermo del Toro och J. Miles Dale. The Post, producenter: Amy Pascal, Steven Spielberg och Kristie Macosko Krieger. Två konstnärligt och tematiskt olika retrofilmer, en science fiction-skräckfilm om en märklig kärlekshistoria under kalla krigets tidiga 1960-tal och en realistisk politisk thriller om en skandal som decenniet senare skakade Vita Huset. Båda har uppenbara samtidspolitiska avsikter med sina tillbakablickar, och även om del Toros film är konstnärligt starkare och mer originell väger nog Spielbergs lyckade parallell mellan presidenterna Nixons och Trumps försök att samtidigt smutskasta och manipulera medierna tyngre i Oscars-omröstningen. Vi ska komma ihåg att Oscarsgalan sällan belönar filmer på konstnärliga grunder enbart. Social prestige i form av viktiga, humanistiska ämnesval och, i det här fallet, ett brännande tema brukar ge starkare utslag i omröstningen.

Förhandstippad: Three Billboards outside Ebbing, Missouri, producenter: Graham Broadbent, Pete Czernin och Martin McDonagh. Efter de tidigare triumfparaderna på Australian Academy of Cinema and Television Arts (AACTA) International Awards och Golden Globe är det risk för akut priströtthet när det är dags för Oscarsgalan.

Outsiders: Lady Bird, producenter: Scott Rudin, Eli Bush och Evelyn O’Neill. Phantom Thread, producenter: JoAnne Sellar, Paul Thomas Anderson, Megan Ellison and Daniel Lupi.

Nix: Call Me by Your Name, producenter: Peter Spears, Luca Guadagnino, Emilie Georges och Marco Morabito. Darkest Hour, producenter: Tim Bevan, Eric Fellner, Lisa Bruce, Anthony McCarten och Douglas Urbanski. Dunkirk, producenter: Emma Thomas och Christopher Nolan. Get Out, producenter: Sean McKittrick, Jason Blum, Edward H. Hamm Jr.

Saknas: Detroit, regisserad och producerad av Kathryn Bigelow. En given, kritikeruppskriven kandidat av regissören bakom The Hurt Locker (2008). Sannolikt bortplockad på grund av motreaktionen från afroamerikanska historiker och de som var med om den i filmen skildrade så kallade Algiers Motel Incident, 25–26 juli 1967, då tre svarta unga män dödades av polisen och nationalgardet. Med stöd av vittnesuppgifter från händelsen har filmen kallats för en historieförfalskning. Se bland annat debatten i senaste numret av Cineaste (vol. XLIII, nr. 1, s. 10–16). Okja, Bong Joon-hos film uppfyller kraven på att vara engelskspråkig men hindras sannolikt av att den är producerad av Netflix. En fortsättning på debaclet kring kabel-tv-jättens medverkan på Cannesfestivalen. Å andra sidan är Netflix-produktionen MUDBOUND nominerad i flera kategorier. THE FLORIDA PROJECT, producerad av Sean Baker, Chris Bergoch, Kevin Chinoy, Andrew Duncan, Alex Saks, Francesca Silvestri och Shih-Ching Tsou. En dokumentärt inspirerad film om trasproletariatets USA med imponerande skådespelarprestationer av särskilt barnen och en aldrig nedlåtande blick på sina trasiga huvudpersoner. THE DEATH OF STALIN, producerad av Yann Zenou, Laurent Zeitoun, Nicolas Duval Adassovsky och Kevin Loader. Komedi brukar aldrig nomineras i de tunga Oscarskategorierna, men den här kan lika gärna gå som tragedi, skräckfilm eller som dramadokumentär. Oavsett vilket, är den en film som tänjer på gränserna.