Apornas planet: Striden

USA 2017. War for the Planet of the Apes. Regi: Matt Reeves. Skådespelare (apor): Andy Serkis, Steve Zahn, Karin Konoval, Terry Notary. Skådespelare (människor): Woody Harrelson, Amiah Miller. Åldersgräns: 15 år. Längd: 2.20.

 

Apornas planet-seriens tredje del är den klart svagaste. Andy Serkis imponerar åter som den nu synbart grånade ledarschimpansen Caesar. Och liksom tidigare är ap-profilerna i hans armé långt färgstarkare än någon i människornas sorgliga skara. Vilket även inkluderar Woody Harrelsons håglösa korsning av Marlon Brandos överste Kurtz i Apocalypse Now och sin egen gamla psykopatdiva från Natural Born Killers i The Colonel.

Men vad hjälper gorilla-, orangutang- och schimpansskådisarnas lysande perfomance capture-insatser mot ett fantasilöst manus som mekaniskt staplar dramaturgiska krigsfilmsklichéer för att avrunda med den amerikanska actionblockbusterns standardfinal: ett explosionscrescendo? Snarare förstärker begåvningsglappet intrycket av slapp B-film på mångmiljonbudget. Om trilogins originella öppningstitel (R)EVOLUTION visade på vikten av begåvade manusförfattare så är den rutinmässiga Striden sinnebilden för Hollywoods franchisetänkande med tonvikt på löpandebandsprodukt.

Filmen öppnar med eldstrid och explosioner i det upptrappade kriget mellan människa och apa. Efter blodbadet bestämmer sig Caesar för Exodus, en apvandring från det hotade paradiset i Muir Woods utanför San Francisco till en förlovad vildmark bortom Klippiga Bergen som sonen Blue Eyes (Max Lloyd-Jones) funnit under sina rekognosceringar. Däremellan väntar svåra förluster och mötet med ett koncentrationsläger som sätter sina apfångar i arbete under mördande förhållanden.

Som ni förmodligen gissat utgör klassikerna De tio budorden (The Ten Commandments, 1923/1956) och Den stora flykten (The Great Escape, 1963) filmens huvudsakliga inspirationskällor. Trots det blir Caesar varken någon Moses-primat som klyver havet eller en cool Steve ApQueen som fajtar mot homo sapiens-fascisterna genom att grensla en tuff motorcykel. I stället slits han mellan hat och försoning, hemsökt av människohatarapan Koba (Toby Kebell) som han tvingades döda i strid med sitt eget budord ”Apa inte döda apa”.

En vink om fortsättningen är att Caesars yngsta son heter Cornelius (Devyn Dalton), namnet på den liberala schimpansen i Pierre Boulles romanförlaga och den första filmatiseringen från 1968. Kanske en ny typ av ledare för the United States of Apes, en Apraham Lincoln?

© Michael Tapper, 2017. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2017-07-12.

3 x mänskliga apor vi minns

KING KONG (1933)
Inte ett öga var torrt i biosalongerna när jätteapan dog i strid för sin älskade Ann, varefter han upphöjdes till tragisk hjälte med slutorden: ”Det var inte flygplanen utan Skönheten som dödade Odjuret.”

Morgan – hur galen som helst (1966)
Ung Swinging London-konstnär klär sig i gorilladräkt och släpper fram sin inre apa för att kunna röva bort exet just som hon står vid altaret för att gifta sig med en rik tråkmåns.

Tårtan (1972)
I den raggigaste av apdräkter och iförd gummihandskar på både händer och fötter gjorde Carl-Johan De Geer sitt livs rollprestation som den tårtbakande apan Saba i kultseriens andra avsnitt.

© Michael Tapper, 2017. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2017-07-12.