2Fast 2 Furious

USA 2003. Regi: John Singleton. Skådespelaretwo_fast_two_furious_ver5: Paul Walker, Tyrese (Gibson), Eva Mendes, Cole Hauser. Längd: 1:34.

Rob Cohen och Vin Diesel slog igenom med The Fast and the Furious (2001), tog pengarna och stack vidare till högre budgetar och fetare löner med xXx (2002). Snutfagre Paul Walker, den förmodade stjärnan, lämnade dock inga större avtryck, så han fick stanna kvar till den här uppföljaren. Och han gjorde rätt. Jämförelsevis, alltså.

För visserligen har 2Fast 2Furious om möjligt ännu större problem med sådana marginalföreteelser i nutida actionfilm som logik, dramatisk trovärdighet och ett minimum av verklighetsförankring än film nr 1 och xXx. Men den är åtminstone tillräckligt Fast & Furious för att hålla åskådaren vaken med hyfsad biljaktsregi och några kul stuntinslag. Det har filmbolaget att tacka den tekniskt mer flyhänte John Singleton (Boyz N the Hood, Shaft) för.

Manuset är nämligen en sällsynt obegåvad kombination av fånigt konstruerade förevändningar för actioninslag, klichémässiga personteckningar och generande platt dialog. Ta till exempel filmens knarkkung. Som alla i behov av pengatvätt har han transportproblem mellan Miami och bankkontot i det korrupta skatteparadiset (på Caymanöarna, till exempel).

En normalbegåvad människa skulle kanske använda ordinära, diskreta person- eller varubilar som iakttar hastighetsgränserna för att inte väcka uppmärksamhet. Ha, 2Slow 2Timid! Nej, det ska förstås vara ett stall hårdkokta yrkesförbrytare (bland dem filmens huvudpersoner) som i grälla racerbilar drar runt med miljonerna i 250 knyck på motorvägarna i stan. Då vet man åtminstone var man har polisen – eftersom hela delstatens samlade styrkor strax dyker upp i backspegeln. Respekterande biljaktsfilmens lagar har de dock den goda smaken att lägga sig på behörigt avstånd bakom våra Fast N Furious huvudpersoner.

Och tänder man inte på skinande krom, ljudet av skrikande däck och närbilder på svällande kvinnobakar i hot pants (gärna kombinerade i reklamfilmslika montage) så kan man fördriva tiden med att fundera över sådana idiotier. Filmen har dem i överflöd. Tack och lov för att Singleton lägger regin i turbodrive så att vi åtminstone får lite mekanisk nervretning till livs.

© Michael Tapper, 2003. Sydsvenska Dagbladet 2003-06-23.