Gothika – Michael Tapper

USA 2003. Regi: Mathieu Kassovitz. Skådespelare: Halle Berry, Robert Downey Jr, Charles S. Dutton, Penélope Cruz. Längd: 1:38.

SJÄTTE SINNET (The Sixth Sense, 1999), EXORCISTEN (The Exorcist, 1973), DOLT UNDER YTAN (What Lies Beneath, 2000) och så gott som samtliga seriemördarfilmer det senaste decenniet och med spelplatsen förlagd till ett sinnesjukhus som borde heta Bedlam. I snart sagt varje sekund av den här smaklösa soppan med det fåniga namnet Gothika kan man känna hur receptet okänsligt kokats på en rad säljande filmer och serverats utan någon som helst tanke på varken dramatisk eller berättarmässig logik.

Med klassiska B-filmsingredienser som sadistiska kvinnoanstalter, nakenscener i anstaltsduschen med de två kvinnliga stjärnorna och den tabloidsensationalistiska klimaxen i hemliga källaren hos samhällets stöttepelare riktigt skriker filmen efter lågbudgetkungen Roger Cormans producenthand. Då hade vi åtminstone kunnat se fram emot betydligt mer originella och ironiska skruvningar av förlagorna, och klockrena kalkonrepliker som ”Jag är inte galen, jag är besatt!” hade fått sin rätta snärt.

Men när Hollywood-toppar som Joel Silver och Robert Zemeckis samt en rollista med idel stjärnnamn i ledande roller försöker sig på denna typ av skamlös ”blood and thunder” blir det bara städat, mekaniskt och sömnigt, trots alla försök att elchocka åskådarna vakna med spökhushyss till larmande ljudeffekter och musikcrescendon. Till syvende och sist blir det ändå bara lika spännande som när Pernilla Wahlgren gav oss den patetiskt felbenämnda popplattan Pure Dynamite.

Som ytterligare sten på börda bär filmen sorglig vittnesbörd om franske regissören Mathieu Kassovitz fortsatt neråtgående formspiral, från den nerviga Medan vi faller (La Haine, 1995) till hans tidigare bottenrekord som regissör med den nästan lika uselt konstruerade De blodröda floderna (Les rivières pourpres, 2000). Gothika har ytterligare sänkt ribban, och Kassovitz ser ut att hemsöka oss med fler filmer inom kort. Det är något att se fram emot med verklig fasa.