Lobbyspelet kring Oscars

Tiden då välbetalda vita män i filmbranschen delade ut Oscars till andra välbetalda vita män i filmbranschen är förbi. Särskilt #OscarsSoWhite-stormen som följde på 2015 års gala fick konsekvenser. Academy of Motion Picture Arts and Sciences (AMPAS), som då hade cirka 7 000 invalda, breddade systematiskt medlemsantalet med några tusen nya namn för att få en bättre balans mellan könen, etniska grupper och även inkludera fler internationella namn.

Ledde förändringarna till att Oscarsnomineringarna blev konstnärligt mer spännande? Ja, sett till 2020 års gala, då Bong Joon-hos provokativa klassdrama PARASIT tog hem fyra Oscars i de mest prestigefyllda kategorierna. Nej, sett till fjolårets gala, då Coda (bilden nedan) – en melodramatisk hjärteknipare av 1930-talssnitt – fick tre Oscars, bland annat för bästa film.

Årets nomineringslista stämmer också till eftertanke, både för de som inkluderats och för de som ignorerats. Förtjänar den tomt blingbling-skramlande ELVIS eller de två idéfattiga uppföljarna AVATAR: THE WAY OF THE WATER och TOP GUN: MAVERICK att tävla i kategorin årets bästa film. Knappast, ändå är de där. Konstnärligt betydligt intressantare BLONDE, THE NORTHMAN och VITT BRUS (White Noise) lyser däremot med sin frånvaro.

Förklaringen finns i kampanjerna bakom kulisserna och vars framgångar beror på produktionsbolagens ekonomiska muskler. Visningsarrangemang för de som har rösträtt i nomineringarna med mat och dryck ”inom rimliga gränser” är tillåtna enligt AMPAS. Men den där ”rimligheten” är öppen för fri tolkning. Och det kan innebära frikostiga samkväm med regissörer och stjärnor. Som när Netflix inför Oscarsgalan 2019 bjöd på en heldag med ROMA till bordsservering och efterföljande samtal med regissören Alfonso Cuarón och hans filmteam.

Ibland händer emellertid något oväntat. I år att Andrea Riseburough nominerades för bästa kvinnliga huvudroll i lågbudgetfilmen To Leslie (bilden ovan), som att döma de snudd på obefintliga biljettintäkterna endast sågs av en handfull kritiker och den närmaste vänkretsen kring de som jobbat på filmen.

Amerikansk press kunde strax avslöja att nomineringen var resultatet av lobbying såväl bland branschfolk som i sociala medier från stjärnor som Kate Winslet, Susan Sarandon och Edward Norton. Det utlöste en omedelbar reaktion från de som menade att man därigenom snuvat afrikanamerikanska skådespelerskor som  Viola Davis i THE WOMAN KING och Danielle Deadwyler  i Till (bilden nedan) – ett verklighetsbaserat drama om lynchmordet på en svart pojke – på deras nomineringar. En småskalig repris av #OscarsSoWhite alltså.

AMPAS övervägde om man skulle dra tillbaka nomineringen av Andrea Riseborough men lät henne behålla den. Samtidigt lovade man att bättre granska olika försök att påverka de röstberättigade. Oscarsnomineringar brukar nämligen ge ett dramatiskt ökat kassaflöde från nypremiär på bio och filmuthyrning på nätet. I fallet To Leslie gick man däremot bet. Nypremiären har bara dragit in några tusen dollar.

© Michael Tapper, 2023. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2023-02-02.