BIO. ACTION. USA, 2024. Regi: David Ayer. Med: Jason Statham, Emmy Raver-Lampman, Bobby Naderi, Jemma Redgrave, Jeremy Irons. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.45.
Under senare år har vi sett Ben Afflecks revisor gå över lik för att få balansräkningen att stämma i The Accountant (2016), Liam Neesons försäkringsagent bli en force majeure under jobbpendlingen i THE COMMUTER och Aaron Eckhardts murare ge skurkarna en släng av sleven – bokstavligen – i The Bricklayer (2023). Nu visar Jason Statham vad en biodlare är i stånd till när han blir arg som ett… ja, ni förstår.
I The Beekeeper gestaltar han en genretypisk, manlig svenssonfantasi om att bära på en inre mördarhulk som kan ge igen på allsköns skitstövlar, särskilt de i samhällets topp. Alltigenom förutsägbar action med explosioner, eldstrider, fajter, jakter, fler explosioner och dumkvicka oneliners utmatade enligt löpandebandsprincipen. Marinerad i självironi som ett alias för handlingens totala brist på rim och reson.
På pensionären Eloise Parkers (Phylicia Rashad) ensligt belägna gård i Massachusetts arrenderar Adam Clay (Statham) en bit mark och en lada för sin biodling. En morgon vid datorn pratar en nätbedragarfirma omkull Eloise och lurar av henne alla sina pengar. I förtvivlan tar hon sitt liv.
Clay bestämmer sig för att hämnas. Oddsen mot honom är skyhöga. Firmans ägare är president Danforths (Jemma Redgrave) son Derek (Josh Hutcherson), som dessutom har före detta CIA-chefen Wallace Westwylds (Jeremy Irons) ljusskygga nätverk som personlig skyddsvakt.
Men Clay är inte bara biodlare utan också pensionerad superagent från superhemliga organisationen Beekeepers. Med ett hårdfruset ansiktsuttryck och en personlighet som ett mördarbis. Beekeepers motto: ”Skydda svärmen”.
Filmens dialog låter som en AI-produkt på tema bi. Det pratas om att ”sparka in getingboet”, om presidenten som ”bidrottningen” och om Clay som ”ett flitigt litet bi”. Mot slutet kläcker den mest gorillaliknande hejduken förstås det oemotståndliga ”to bee or not to bee.”
Riktigt roligt, om än ofrivilligt, blir det dock bara när Irons med ödesmättad teaterröst deklamerar: ”If a beekeeper says you’re gonna die, you’re gonna die.” Någon hårdkokt b-filmspoet är manusförfattaren Kurt Winner (EXPEND4BLES) sannerligen inte, vilket perfekt matchar regissören David Ayers (SUICIDE SQUAD) taffliga actionregi. The Beekeeper är som att se den trettonde hämnarfilmen på dussinet, varken spännande eller knasig nog för att underhålla ens i stunden.
© Michael Tapper, 2024. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2024-02-23.