Mortal Engines – Michael Tapper

Nya Zealand/USA 2018. Regi: Christian Rivers. Skådespelare: Hera Hilmar (eg. Hera Hilmarsdottír), Robert Sheehan, Hugo Weaving, Jihae Kim. Åldersgräns: 11 år. Längd: 2.08. 3D/2D.

I ett post-apokalyptiskt Europa mer än tusen år in i framtiden har städerna blivit gigantiska maskiner på larvfötter som tävlar om de sista resurserna. London är det största rovdjuret på de livlösa slätterna, och filmen Mortal Engines börjar med megastadens jakt på en kvick liten byhåla med salt i lasten. Väl infångad med valjaktsteknik styckas och plundras bytet på alla sina godsaker, invånarna blir slavarbetskraft.

Philip Reeves steampunkromaner för tonåringar har blivit Peter Jacksons nya franchise efter SAGAN OM RINGEN (Lord of the Rings, 2001–03) med spin-off. Och rent tekniskt matas ögat med mycket godis. Regissören Christian Rivers har jobbat med visuella effekter på Jacksons tidigare filmer, det syns med råge. Synd därför att man låter den våldsamt överskattade 3D-tekniken lägga en gråmurrig dimma över en annars anslående bildprakt.

Berättelserna är redan i romanform en postmodernt slapp partymix med ingredienserna tydligt plockade från MAD MAX-filmerna, Star Wars-serien och DET LEVANDE SLOTTET (Howl’s Moving Castle, romanen 1986, filmen 2004). Det blir ännu tydligare i filmatiseringen, där mobila stråtrövare jagar i det nattliga ödelandet, hjältinnan och skurken förenas genom släktband och finalen är en repris på slutstriden kring Dödsstjärnan. Man har till och med döpt den goda sidans etniskt blandade armé till ”The Alliance”.

När väl eftertexterna börjar rulla står det klart att handlingen inte bjudit på några som helst överraskningar. Mortal Engines sällar sig därmed till raden av storproduktioner för unga (Hunger Games, MAZE RUNNER, DIVERGENT) där skådespelarna kämpar i ständig motvind från storyns tillkortakommanden.

Isländska Hera Hilmar och irländaren Robert Sheehan gör heroiska insatser för att försöka gjuta liv och nyanser huvudpersonerna Hester och Tom. Men rollfigurerna är så magert skrivna att de knappt blir mer än klichérepriser. Det har Hugo Weaving försonat sig med i rollen som Londons maktgalne vapeningenjör Thaddeus Valentine. Han gör som handlingen och sätter bekvämt sin filmskurk på autopilot.