Wallace & Gromit: Hämnden har vingar

STRÖMMAD ANIMATIONSFILM. Storbritannien, 2024. Wallace & Gromit: Vengeance Most Fowl. Regi: Nick Park, Merlin Crossingham. Röster: Ben Whitehead, Peter Kay, Reece Shearsmith, Lauren Partel. Längd: 1.22. Netflix.

Rutten redan som litet ägg, hårdkokt skurk som vuxen. Psykopatpingvinen Feathers McGraw är tillbaka!

1993 satte Gromit p för hans infama juvelstöt med hjälp av Wallaces robotbyxor i Fel brallor (Wrong Trousers). I trettioett år har Feathers därför ruvat på hämnd bakom sitt skrämmande stenansikte. (Egentligen rymde han redan 2008 i EN STRID PÅ LIV OCH BRÖD [A Matter of Loaf and Death], men det förbigår man med tystnad.)

Han får hjälp att bryta sig ut ur högsäkerhetsburen på Wallaby Zoo av Wallaces trädgårdstomte Norbot, ombyggd till AI-robot och programmerad till att göra allt i hem och trädgård. Superskurken hackar robotens grundkod för att switcha inställningarna från ”God” till ”Ond”. Ett knapptryck och den olidligt klämkäcka hjälpredan förvandlas till pingvinmonstrets högra vinge, en brittisk Terminator med inbyggd eldkastare och cirkelsåg.

Barnboksidyllen som förbyts till en AI-pokalyps var temat redan 2014 i Mike Disas POSTIS PER-film. Då var måltavlan privatiseringen av Royal Mail. Hämnden har vingar nöjer sig med att höja ett varnade finger för hur självstyrande, nätuppkopplade hushållsprylar kan hackas av elakingar.

Nick Park är dock en långt mer fantasifull berättare, full av underbart knäppa infall och med ett öga för roliga detaljer. När vi efter sexton års Wallace & Gromit-torka äntligen återser den ostälskande uppfinnaren och hans smartare beagle har automatiseringen av deras hem löpt amok. Till den grad att Wallace rationaliserat bort något av sin själ att döma av hans okänsliga nya hundklappningsmaskin och att han – Chock! Fasa! – har glömt hur man använder en vanlig tekanna.

Som vanligt har Park proppat filmen med klassikerreferenser, alltifrån CAPE FEAR (1991) till James Bond och otaliga kuppfilmer. Under filmens fyndiga actionklimax – en slow-motion-båtjakt mellan två pråmskepp – lyckas Feathers lura den inte alltför klipske polischefen genom att förklä sig till nunna. Och i en scen läser Gromit längtansfullt A Room of One’s Own av Virginia Woof när han tvingas dela rum med den enerverande norboten.

Hämnden har vingar är inte Aardmans bästa Wallace & Gromit-film. Den hade behövt trimmas på en del omständliga dialoger och utvikningar. Men huvudpersonerna och deras egenheter är en oemotståndlig bekantskap och handlingen en underhållande påminnelse om vikten av att bevara vår mänsklighet med alla fel och brister i de intelligenta maskinernas tidsålder.