Stockholm Bloodbath – Michael Tapper

BIO. HISTORISKT DRAMA. Sverige/Danmark, 2024. Regi: Mikael Håfström. Med: Sophie Cookson, Claes Bang, Alba August, Jakob Oftebro. Åldersgräns: 15 år. Längd: 2.25.

Welcome to Stockholm Bloodbath! Yeah man, ett serietidningsäventyr Kill Bill-style med lots and lots of gore där English-snackande danskar som svenskar som tyskar har ett ”motherfucker” på läpparna och laser-powered ironiglimtar i ögonvrån.

En ironi med rekyleffekt eftersom filmen påminner om en gammaldags europudding på kompromissengelska. Bortkommen i vår tid, då filmer och tv-serier på många olika språk – sydkoreanska PARASIT, spanska LA CASA DE PAPEL, tyska Dark med flera – gjort internationell succé.

Möjligen hade filmen blivit bättre om man gått all-in för att göra en anakronistisk rock’n’roll-action av danske kung Kristian II:s (Claes Bang, filmens primadonna) massmord den 8–9 november 1520 på stora delar av makteliten i och kring Stockholm. Följt av kungens bokstavliga blodbad – 100 meter blood-crawl? – till tonerna av death metal-bandet Bloodbather.

I stället får vi en fumlig mix av melodrama och knarrig bondkomik i historiskt korrekt inramning men med klumpigt inskjutna anakronismer och en påklistrad girl power-story. Den berättar om hur fiktiva hämnarduon Anne (Sophie Cookson) och adoptivsystern Freja (Alba August i en stum roll) – båda av ätten Eriksson-Vasa och alltså släkt med Gustav, som då var på rymmen – först bevittnar slakten och sedan ger igen på några av Kristians underhuggare. Varken trovärdigt eller spännande.

Därmed har man kastat bort ett spännande stycke svensk historia som började med den nordiska unionens sönderfall i krig efter Sten Sture den äldres död 1503. Tiden av strider, maktintriger, uppror, massmord och övergrepp på civilbefolkningen fram till att Gustav Vasa valdes till svensk kung den 6 juni 1523 är annars som gjord för en tv-serie långt mer rafflande än GAME OF THRONES.

Till skillnad från filmens vrångbild av nationernas kamp, handlade de verkliga konflikterna om adelns och borgerskapets lojaliteter till maktspelare som kunde ge dem ekonomiska och politiska fördelar. De självständiga bönderna struntade fullständigt i vem som vann, så länge segraren inte trampade på deras friheter. Allmänhetens uppror mot Kristian II, nu med öknamnet Tyrann, som började i januari 1521 hade ingenting med blodbadet att göra utan berodde på nya skattepålagor och förbud mot vapeninnehav.

Stockholm Bloodbath ger en bra illustration till varför svensk films marknadsandel ligger på rekordlåga tio procent. För även om regissören Mikael Håfström kan hantverket bättre än de flesta i landet så är hans stil osjälvständigt plockgodis från andra: Tarantino, Marvel och EN RIDDARES HISTORIA. Manuset av norske författaren Erlend Loe och nykomlingen Nora Landsrød ser ut att ha kopierats på ett dassigt rollspel och får skådespelarna att framstå som amatörmässiga lajvare. Kort sagt, filmen saknar konstnärlig ryggrad och havererar i historiekitsch.