BIO. DRAMA. USA 2022. Regi: Gina Gammell, Riley Keough. Med: Jojo Bapteise Whiting, LaDainian Crazy Thunder, Jesse Schmockel, Sprague Hollander. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.55.
Oglala Lakota-reservaten i Pine Ridge, South Dakota, är rester av Great Sioux-området som amerikanska regeringen styckade sönder 1877. Ursprungsbefolkningen fick bitarna utan naturtillgångar, med mager jord och där bufflarna var så gott som utrotade av Buffalo Bill. Regeringen lade beslag på områdena som var bördiga och rika på eftertraktade mineraler, bland annat guld i Black Hills (se tv-serien och filmen DEADWOOD).
Ättlingarna till Crazy Horse har sedan dess levt i USA:s fattigaste county, hemsökt av svält, sjukdomar och övergrepp – märkt av Wounded Knee-massakern 1890. Arbetslösheten är 89 procent, sprit- och knarkmissbruk utbrett. Medellivslängden är låg, självmordsfrekvensen hög.
Reservaten har varit spelplatsen för flera kritikerhyllade filmproduktioner, senast Chloé Zhaos Ken Loach-inspirerade dramadokumentär THE RIDER (2017, finns som hyrfilm). Samma stil och anda präglar skådespelerskan Riley Keough och producenten Gina Gammells gemensamt regisserade War Pony, belönad i Cannes med Camera d’Or för bästa debutfilm.
Manuset har de skrivit ihop med infödda duon Franklin Sioux Bob och Bill Reddy. Inspelningen gjordes på plats med lokalbefolkningen i alla rollerna. Replikerna är delvis improviserade, och handlingen är en löst strukturerad vardagsskildring där vi följer två huvudpersoner vars vägar korsas först i slutscenerna.
Bill (Jojo Baptiese Whiting) är en omogen, 23-årig far till två barn med olika kvinnor. Han satsat allt han har på den befängda idén om att tjäna storkovan på hundavel med pudelhonan Beast. Av en slump får han jobb som alltiallo hos den välbärgade, vite kalkonuppfödaren Tim (Sprague Hollander), vilket bland annat innebär att han förser sin arbetsköpare med unga kvinnor från reservatet.
Tolvårige Matho (Ladanian Crazy Thunder) säljer metamfetamin han stjäl från sin våldsamma, knarklangande far innan han blir utkastad från hemmet och portad från skolan. Tillsammans med några jämnåriga driver han omkring i reservatet. Sover över i olika hem. Lever på småstölder.
I en lycklig scen ser vi pojkgänget cykla tillsammans. För ett ögonblick liknar de Steven Spielbergs medelklassbarn i E.T: THE EXTRA-TERRESTRIAL. I allt annat är de förstås totalt olika. Ingen Jesus-liknande utomjording eller andra himmelska frälsare väntar runt hörnet på att lyfta Lakota-barnen ur misären. Trots Matho hungriga jakt på magi i en barnbok om trolldom.
Tanken är att Mathos uppväxt i en tillvaro utan framtidstro ska spegla barndomen som format Bill och andra unga män i reservatet. Men varken berättelsen eller dramaturgin gör några slående paralleller mellan dem. Och just bristen på en sammanhållen story med tydlig struktur är filmens största svaghet. Det förtar något av spänningen och den samhällskritiska undertexten.
War Pony är annars en ovanlig filmproduktion, i vilken ursprungsbefolkningen själva medverkat i arbetet på en skildring av livet på reservaten. Det har befriat den från såväl idealisering som misärpornografi. Amatörskådespelarna är ett med sina roller, något som ger filmen och dess personporträtt en rå autenticitet.
Bill och Matho är varken änglar eller demoner. Ställda mot samvetslösa och krassa skitstövlar som Tim blir det dock tydligt att de lyckats bevara en empatisk hederskodex. Andliga spår av den Lakota-kultur vi i korta klipp ser är på utdöende med den äldre generationen.
Vackra stunder dyker då och då upp som maskrosor ur asfalt. I en scen ber Mathos en jämnårig flicka om en kyss. Hon tittar på hans tatuering och undrar: ”Gör det ont?” Han svarar flirtigt: ”Jag ska vara försiktig.” Och i slutet leder Bill en revolution mot Tim som till tonerna av ursprungsamerikanska rockbandet Redbones snart 50 år gamla hitlåt ”Come and Get Your Love” förser hela reservatet med mat till Thanksgiving. Glimtar av hopp i hopplöshetens land.
© Michael Tapper, 2023. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2023-08-04.