Jolt – Michael Tapper

USA 2021. Regi: Tanya Wexler. Med: Kate Beckinsale, Bobby Cannavale, Susan Sarandon, Stanley Tucci. Längd: 1.31. Premiär på Amazon Prime 2021-07-23.

Kate Beckinsale har främst blivit känd för roller som inte gjort hennes skådespelartalang rättvisa. För varje lysande insats i THE LAST DAYS OF DISCO (1998) och LOVE & FRIENDSHIP (2016) – inte att förglömma kortfilmen Republicans, Get in My Vagina (2012)– har det gått tre sunkiga rullar av typen VAN HELSING (2004) och UNDERWORLD (2003, uppföljare 2006, 2012, 2016).

Nu är hon åter aktuell som stridslysten actionmegababe i Jolt. Hämningslös vanvördighet hade kunnat göra något radikalt fräscht med materialet. Men nej, i manusdebutanten Scott Wascha och regissören Tanya Haxlers (HYSTERIA, 2011) händer blir det ännu en lätt förklädd kopia på Luc Bessons drygt 30 år gamla Nikita (1990).

Lindy (Beckinsale) är en monumentalt aggressionsstörd kvinna som efter många år i ett militärt forskningsprogram slussas ut i samhället under övervakning av Dr. Ivan Munchin (Stanley Tucci). För att hon inte ska banka skiten ur var och varannan gnällig jättebebis och sarkastisk översittare som kommer i hennes väg, självmedicinerar hon med elchocker via hudkontakter dolda under kläderna. Det hjälper – till en början.

Som av en händelse mördas hennes pojkvän Justin (Jai Courtney) bara två svettiga nätter mellan lakanen in i förhållandet. Lindy blir asförbannad på en magnitud långt bortom Richter-skalan och drar på hämnarstråt. Ledtrådarna för henne till ett gangstersyndikat styrt av Gareth Fizel, spelad av David Bradley med samma akuta brist på personlig hygien och vanlig hygglighet som utmärkte hans vaktmästare Argus Filch i Harry Potter-filmerna.

En dassig biljakt och en marginellt roligare jakt till fots genom ett sjukhus senare väntar Den Stora Överraskningen som avslöjar att vi just sett pilotavsnittet till en tänkt tv-serie, kanske rent av en franchise. Inga fjärilar stormar direkt in i magen inför den tanken. Och det hjälper inte att Beckinsale backas upp av gedigna karaktärsskådespelare som Bobby Cannavale, Stanley Tucci och Susan Sarandon när samtliga både framför och bakom kameran verkar ha haft tillökningen på sina bankkonton som enda motivation för sina prestationer.

Jolt kan översättas med ”chock” eller ”stöt”, här i bokstavlig mening när Lindy kör så det ryker om självmedicineringen. Någon ståpäls att tala om ger det knappast publiken, alldeles oavsett hur många volt man försöker hjärtstarta filmen med. Den dog redan på idéstadiet.