USA 2001. Planet of the Apes. Regi: Tim Burton. Manus: William Broyles Jr, Lawrence Konner & Mark Rosenthal efter en roman gav Pierre Boulle. Foto: Philippe Rousselot. Musik: Danny Elfman. l rollerna: Mark Wahlberg, Helena Bonham Carter, Tim Roth, Kris Rristofferson.
Royal och Biopalatset i Malmö, Filmstaden i Lund.
I originalfilmen från 1968 lämnar manusförfattarna Michael Wilson (Bron över floden Kwai) och Rod Serling (tv-serien Twilight Zone) romanens lite fyrkantiga allegori om en uppochnervänd värld, där tre arter av människoapor (schimpanser, orangutanger och gorillor) härskar över människorna med lika stor grymhet som vi idag härskar över jordens övriga djur. Säkerligen inspirerade av Orwells klassiker Djurfarmen skildrar Wilson & Serling apsamhället som en spelplats för den tvekamp mellan demokratiska och totalitära krafter som präglade 1900-talet.
Filmens, filosofiska diskussioner om olika livsformers värden och rätt till ett liv i frihet handlar inte enbart om förhållandet människa-djur, fastän med apan på människans plats. Den handlar också på ett djupare plan om skräcken inför det främmande och det hierarkiska tankesätt som präglar kulturen.
Apornas planet, modell 1968, är en intellektuellt ambitiös film, om än med träigt pretentiösa dialogpartier. Som samhällsskildring är den däremot briljant. Apornas sociala rangordning, med schimpanser som den vita härskarrasen och gorillorna som den svarta underklassen, blir en naturlig förlängning av deras hierarkiska syn på naturen. Denna dogm vårdas med fanatisk hängivenhet eftersom samhällets organisation annars skulle undermineras.
Den berömda slutbilden, som visar att den rymdfarande huvudpersonen George Taylor (Charlton Heston) inte har kommit till en annan planet utan till jorden i en framtid efter tredje världskrigets utplåning av mänskligheten, sluter elegant cirkeln. De krigiska aporna är våra arvtagare, dömda att återupprepa historien eftersom de ingenting lärt av den.
Årets nyinspelning har återvänt till Pierre Boulles romanförlaga från 1963 och till dess tämligen enkla djurrättsallegori. En antydan om sociala rangordningar finns kvar, men de ideologiska implikationerna är närmast obefintliga.
Likaså saknar schimpanskvinnan Aris (Helena Bonham Carter) fritagning av huvudpersonen Leo Davidson (Mark Wahlberg) någon grund i ett intellektuellt beslut. Istället förklaras det som resultatet enbart av hennes feminina känslosamhet, ett märkligt backlashinslag i filmen. Denna räddhågade hållningslöshet och ovilja att ta upp kontroversiella ämnen går även igen i den oförlösta, sexuella spänning som filmen igenom byggs upp mellan Aris och Leo.
Enligt uppgift var det från början tänkt att förhållandet skulle utvecklas till en kärleksrelation. Men någon artgränsöverskridande sexscen ville filmbolaget inte se. Det var alltför utmanande och skulle dessutom inneburit en kommersiellt hämnande censurgräns i USA på 17 år.
Som vanligt med Tim Burtons mer kommersiellt anpassade filmer (Batman, Mars Attacks, SLEEPY HOLLOW) ligger styrkan inte i manus utan i regi och framförallt i scenografi och make-up. Här märks hans bakgrund som tecknare av skräckromantiskt färgade och högst egensinniga kortfilmer. Tyvärr verkar det som om all djärvhet och kreativ fantasi bara finns just på dessa områden.
Om handlingen lämnar mycket i övrigt att önska, får man i stället njuta av de välgjorda apkostymerna, som får liv i några riktigt bra skådespelarprestationer – främst Tim Roth som den krigshetsande schimpansgeneralen Thade. Människorollerna, inklusive huvudrollen, ger däremot inte mycket utrymme för några större skådespelarprestationer. Man kan också avnjuta en välgjord apstad och några utmärkta actioninslag.
Men det enda som matchar 1968-versionen och ger en aning om vilken idémässigt hisnande science fiction-film den nya Apornas planet hade kunnat bli är slutknorren, signerad lim Burton. Oväntad. Spännande. Sätter myror i huvudet på publiken. Dessvärre utgör den bara någon minut av den drygt två timmar långa speltiden.
© Michael Tapper, 2001. Sydsvenska Dagbladet 2001-08-01.
Prequel-serien:
KINGDOM OF THE PLANET OF THE APES