Många floppar, ännu fler filmer som gick långt under bolagens förväntningar. Därför minskade också både publiksiffrorna och intäkterna med cirka 15 procent jämfört med 2004. Första halvan av året levde länge på framgångsrika premiärer under 2004, andra halvan blev en lång väntan på de stora julpremiärerna, främst Peter Jacksons intelligenta uppdatering av King Kong men även den första av sju filmer efter C.S. Lewis sagocykel Berättelsen om Narnia: Häxan och Lejonet. Däremellan var det så gott som bara den tredje och kanske allra sista episoden av STAR WARS-serien, med premiär i maj, som lyckades skrapa ihop några högre besökssiffror.
Dogma95 fyllde tio år, men det uppmärksammades knappast i Sverige. I London gick däremot retrospektiv av dogmafilmer och på teatern en scenversion av Thomas Vinterbergs FESTEN, som 1998 blev banbrytaren för hela den danska filmvågen av detta märke. Från Tyskland kom några omdebatterade filmer om nazismen och andra världskriget ur tyskt perspektiv: Undergången och Führerns elit. Fler filmer i ämnet var också under produktion, vilket föranledde tyska filmkritiker att tala om en ”Hitlerwelle”. Även i Sverige gjordes några filmer om Förintelsen och andra världskriget: Stefan Jarls porträtt av journalisten Cordelia Edwardsson i Flickan från Auschwitz och Lena Einhorns Ninas resa, om hennes mammas tonårsliv i Warszawa-ghettot.
Svensk film i snutens år
År 2005 började svajigt för svensk film. Orsakerna till att andelen av biografintäkterna vid årets slut ändå låg kring 23 procent berodde dels på att många av de multinationella mediebolagens storsatsningar gick dåligt, dels på att två publikdragande svenska filmer från 2004 dröjde sig kvar på repertoaren långt in på det nya året: Kay Pollacks Så som i himmelen, som fick totalt 1,4 miljoner besökare sedan premiären, och Maria Bloms Masjävlar, som slutade på nästan 785 000 besökare.
Under hösten kom förstärkning i form av bland annat en rolig utlöpare av den bejublade och ytterst självmedvetet skräpiga TV-serien Pistvakt samt Josef Fares förvånansvärt bleka barndomsskildring i inbördeskrigets Libanon, Zozo. Båda filmerna nådde hyfsade om än inte anmärkningsvärda resultat kring 250 000 besökare vardera. Samtidigt hade de multinationella mediebolagen inte några publikdragande kort att tala om. Först vid årets slut, den 25 december, kom en film som höjde sig över den i övrigt anonyma svenska produktionen: Björn Runges Mun mot mun. På grund av sin mörka relationsskildring blev den kanske inte någon storsäljare, men Runges påträngande bildspråk och en utmärkt skådespelarensemble gjorde den till 2005 års enda riktigt minnesvärda filmprestation.
För övrigt dominerades svensk film av polisserier. Rolf Lassgård tog åter på sig Kurt Wallanders säckiga kavaj för att filmatisera romanerna nummer sex, Steget efter (1997), och sju, Brandvägg (1998), i Henning Mankells serie. Produktionsbolag var Tre Vänner i samarbete med Svensk Filmindustri (SF) och Film i Väst. Inspelningen gjordes därför inte i Wallanders hemstad Ystad utan kring Trollhättan och i Bohusläns skärgård. Den första fick premiär i juni med blygsamma besökssiffror på 123 000, den andra planerades få biografpremiär under 2006.
Samtidigt påbörjades en annan serie på tretton filmer om kriminalkommissarie Wallander men med Krister Henriksson i huvudrollen och Johanna Sällström som Linda, Wallanders dotter och här också poliskollega. Detta enorma projekt med en budget på totalt 190 miljoner svenska kronor producerades av nybildade filmbolaget Yellow Bird, ägt av Henning Mankell och producenterna Lars Björkman och Ole Söndberg, i samarbete med SF och en rad film- och tv-bolag i Norden, Tyskland och Frankrike. Inspelningarna under åren 2004-06 förlades passande nog till Skånes nya regionala filmcenter – Ystad Studios – på stadens före detta regementsområde.
Innan frosten var den enda som baserades på en roman och blev först ut i serien med biografpremiär i januari 2005. Publiksiffrorna mättes till 257 000, vilket räckte för en plats bland de tio mest inkomstbringande filmerna detta skrala år. Resterande tolv filmer byggde på opublicerade utkast till berättelser av Mankell som omarbetats till filmmanus av skilda författare, flera av dem unga förmågor. Tio av dessa planerades få premiär endast på dvd/vhs, två på biograf. Samtliga filmer i serien skulle därefter tv-visas först på kabelkanaler och sedan över marksända nät enligt ett på förhand fastlagt schema, som prövades första gången då SF 1993-94 gjorde sex Beck-filmer med tyska samproducenter. Under 2005 fick i tur och ordning Byfånen, Bröderna, Mörkret och Afrikanen dvd/vhs-premiär medan MASTERMIND gick upp i december 2005 som biografpremiär nummer två i serien.
En tredje polisserie om sex filmer kretsade kring kriminalkommissarie Van Veeteren, centralfigur i en rad populära romaner av Håkan Nesser. Några av böckerna hade tidigare gjorts som TV-serier, och då som nu var Sven Wollter given i huvudrollen. Den aktuella filmserien spelades in 2004-05 kring Visby av SF i samarbete med Film på Gotland och med samma utländska medproducenter som SF hade till Wallander-serien i Ystad. Även i denna serie planerades endast två av filmerna få biografpremiär: Carambole i augusti 2005, Moreno och tystnaden i januari 2006. Resterande fyra planerades för dvd/vhs-premiär innan hela serien TV-sändes: Borkmanns punkt och Münsters fall i december 2005, Svalan, katten, rosen, döden och Fallet G i maj 2006.
Ny biografkedja, nya typer av biografer
De stora svenska filmnyheterna under 2005 gällde snarare branschförändringar. Den ekonomiskt mest betydande händelsen var att norska mediejätten Schibsteds dotterbolag Sandrew Metronome under våren beslöt att sälja ut sin svenska biografkedja, som de senaste decennierna haft cirka 15 procent av marknaden räknat i biografintäkter. Svenska mediejätten Bonniers’ dotterbolag SF, som sedan uppköpet 1984 av Europa Film haft cirka 55 procent av marknaden, lade ett bud men tilläts inte av Konkurrensverket att genomföra köpet.
I stället bildades ägargruppen Astoria Cinemas av tre bolag: Atlantic Film, S/S Fladen Film (Måns Herngren och Hannes Holm) och Triangelfilm. Den andra maj löste Astoria in köpeskillingen på 56 miljoner och blev Sveriges ekonomiskt näst största biografägare. Även biokedjan fick namnet Astoria, och fem städer – Borlänge, Luleå, Umeå, Jönköping, Karlstad – planerades få särskilda profilbiografer, kallade Astoria Arthouse, reserverade för en bred repertoar filmer från hela världen.
Resterande 30 procent av biografmarknaden är för tillfället fördelad mellan landsortsbiokedjan Svenska Bio (10 procent), Folkets Bio, Triangelfilm, fristående biografägare och olika föreningsbiografer. Nya visningsformer – e-bio (elektronisk bio) och d-bio (digital bio), ofta i en och samma biograf – har dock snabbt byggts ut i ett projekt kallat Digitala Hus. Projektet innebär att 31 gamla biografer (varav 24 i Folkets Hus & Parkers regi) hittills i mindre städer och orter har tagit bort de gamla projektorerna och ersatt dem med den senaste video- och datorteknologin för filmvisning i digital form. E-bio avser mindre biografer som utrustats med kraftfulla videoprojektorer och möjligheter att kunna ta emot och visa film via satellit eller bredband. Med den nya högupplösta HD-tekniken (High Definition) kan D-bio även visa digitalt lagrad film (HD-DVD eller annat videoformat) i större lokaler.
I bägge fallen kan dessa tidigare ekonomiskt marginella småbiograferna nu få alla filmer samtidigt med storstäderna och till betydligt lägre distributionskostnader. Men e-biograferna är inte bara begränsade till filmer. Man kan lika gärna direktsända konserter, sportevenemang, teaterföreställningar, politiska debatter mm. Biografen får då tillbaka något av sin forna karaktär som socialt forum och mötesplats, och på sikt kan en mer omfattande utbyggnad av denna nya, flexibla visningsform bli en allvarlig konkurrent till de traditionella biograferna. Den utvecklingen förstärks också av att många filmbolag – med George Lucas Star Wars-serie som banbrytare – börjat ställa om till att även spela in film helt digitalt.
De multinationella mediebolagens filmår i piratkopieringens tecken
I rubriken ovan förväntar sig säkert många att det ska stå ”Hollywoods filmår” eller ”det amerikanska filmåret”. Men idag ägs de dominerande filmbolagen med rötter i Hollywoods guldålder av multinationella koncerner med bolag i många länder och investeringar inom alla tänkbara områden (se separat ruta). Ett tecken på att den historiska anknytningen till USA börjat lossna i fogarna, var att ett av de klassiska Hollywoodbolagen under hösten fick sitt firmanamn utraderat av sitt ägarbolags koncernledning när den japanska eletronikjätten Sony döpte om anrika Columbia till Sony Pictures.
Men även dessa marknadsgiganter, som ofta lägger ner mer pengar på reklam kring en storfilm än vad själva inspelningen kostat, hade alltså ett dåligt år under 2005. Dyra produktioner med enorm reklamuppbackning – bl.a. Kingdom of Heaven (20th Century Fox), STEALTH (Sony) och THE ISLAND (Warner Bros.) – försvann snabbt från repertoaren. Andra gick mediokert, t.ex. FANTASTIC FOUR (20th Century Fox), MADAGASKAR (DreamWorks), Mr. & Mrs. Smith (20th Century Fox) och VÄRLDARNAS KRIG (DreamWorks). Inte ens årets listetta, STAR WARS, EPISOD III: MÖRKRETS HÄMND (Fox/Lucasfilm), nådde de tidigare episodernas publiksiffror, och det trots att den konstnärligt höjde sig betydligt över episoderna I och II i Lucas andra trilogi.
Röster inom filmbranschen pekade på internetsajter med nerladdningsbara filmer – ibland tillgängliga t.o.m. innan biografpremiären – och snabb spridning av dvd-piratkopierade nya titlar som en tänkbar förklaring till den ekonomiska nedgången. Att mediebranschen var orolig märktes på de många varningsskyltar och upplysningsfilmer om det allvarliga i att begå copyrightbrott som biobesökare och dvd-köpare möttes av innan de fick se filmerna. Antipiratbyrån, som bildades 2001 av flera samarbetsorganisationer med totalt 30 medlemsföretag för att spåra och lagföra piratkopierare, hamnade i fokus när man under 2005 fick två fildelare fällda i domstol. Debatterna med det otyglade internets försvarare gick höga, och några på Antipiratbyråns motståndarsida formerade sig raskt kring pro-kopieringssajten med ett för branschen säkerligen retfullt namn: Piratbyrån.
Fantastisk filmfestival
De internationella filmfestivalerna blir allt fler och alltmer nischade: dokumentärer, filmdebutanter, kortfilm, asiatisk film etc. Bara i Sverige har vi ett tiotal. Den största är Göteborg Film Festival, men även Stockholm, Umeå och Malmö (barnfilm), Uppsala (kortfilm) har festivaler av betydelse.
För tio år sedan bildade några mindre europeiska festivaler för skräck- och science fiction nätverket European Fantastic Film Festivals Federation (EFFFF). Nyckelordet hämtades från franskans ”fantastique”, som använts av en del genreforskare och cineaster för att beteckna en typ av filmer som också omfattar bl.a. fantasy, bisarra verk svåra att genrebestämma (vanligen sorterade under ”kultfilm”) och hyperstiliserad actionfilm från Östasien.
Numera har EFFFF tio festivaler som bildar kärnan. Dessa har att bland årets tävlingsbidrag från Europas länder rösta fram en festivalvinnare, som tilldelas en Silvermelies (efter franske magikern/filmpionjären Georges Méliès). Alla festivalvinnare går sedan vidare till en andra omgång, där de tävlar om det internationella priset som årets bästa fantastiska film och belönas med en Guldmelies.
EFFFF växer emellertid oavbrutet med tillkomsten av associerade medlemmar – för tillfället åtta festivaler) – som sedan kan väljas in och bli permanenta. Dessutom finns tre stödmedlemmar utanför kontinenten. Med stöd av EU MEDIA och en total publik på cirka 600 000 har de blivit en kulturpolitisk maktfaktor för att försöka stärka Europas, historiskt sett, ekonomiskt lågpresterande produktion av publikdragande genrefilm.
Fantastisk Filmfestival i Lund är sedan några år en av de tio kärnmedlemmarna i EFFFF, och den senaste festivalen i september 2005 demonstrerar hur denna tidigare subkulturella företeelse utvecklats konstnärligt till en märklig mix av experimentfilm, klassikerretrospektiv kring genrer eller regissörer, animation och barnfilm tillsammans med det tidigare dominerande utbudet av skräck och science fiction. Per Åhlin och Terry Gilliam var årets gäster, vilket ger en fingervisning om den fantastiska bredden i begreppet ”fantastique”.
Vinnare blev visserligen den traditionella skräckfilmen Instängd av skotske Doug Marshall. Men filmer som danske Anders Rønnow-Klarlunds antik-inspirerade tragedi STRINGS, iscensatt med enbart marionetter, och brittiska serietidningsskaparna (Sandman) Dave McKean & Neil Gaiman’s spektakulära blandning av tonårssaga och konstinstallation, MIRRORMASK, var de konstnärligt djärva vägvisarna mot framtiden.
© Michael Tapper, 2006. Publicerad i Stefan Westander (red.) Nationalencyklopedin Årsbok 2005. Malmö: Nationalencyklopedin 2006, s. 178–181.
