USA:s presidentval i november gav upphov till en rad regeringskritiska dokumentärer med Fahrenheit 9/11 i spetsen. I Hollywood trappades konkurrensen inom datoranimerad film upp med nya bolag och fler perimärer. Sydkorea fick sitt definitiva genombrott som filmland, med flera festivalpriser och markant ökad filmexport. Och några år efter dvd-revolutionen har hemmabion blivit var mans egendom.
Allmänt om filmåret 2004
Antalet svenska filmer som premiärsattes under året var 35 stycken (jämfört med 28 filmer år 2003) – 36 om man, vilket diskuterades inför Guldbaggenomineringen, räknar den kritikeruppskrivna samproduktionen Dag och natt – en anmärkningsvärt hög siffra. Som vanligt var det några få titlar som drog upp statistiken medan de flesta försvann snabbt från repertoaren. Totalt sett ökade svensk film sin marknadsandel sedan 2003 med en knapp procentenhet till cirka 21 procent.
Publikvinnaren blev Kay Pollacks återkomst till filmen efter nästan tjugo år med Så som i himmelen, som med dryga miljonpubliken tog andraplatsen i intäktsligan för 2004 efter SAGAN OM KONUNGENS ÅTERKOMST (som sålde över 1,8 miljoner biljetter). Ändå blev den helt utan Guldbaggar på filmgalan den 24:e januari 2005 men kunde dagen därpå trösta sig med en internationellt betydligt mer uppmärksammad Oscarnominering i klassen Bästa utländska film.
I stället delades de flesta Guldbaggarna mellan Killinggängets mörka Sverigeskildring Fyra nyanser av brunt och den strax innan jul premiärsatta publik- och kritikersuccén Masjävlar. Överraskande dåligt på biograferna gick det för Lukas Moodyssons diffusa och inte särskilt omdiskuterade inlägg i porrdebatten med Ett hål i mitt hjärta samt Mikael Håfströms lama kopiering av de senaste 25 årens slasherfilmer med Strandvaskaren.
Årets populäraste svenska filmtema var ”ung kvinna söker identitet”, som i skiftande utformning låg till grund för åtminstone åtta filmer, bland andra Fröken Sverige, 6 POINTS och Bombay Dreams. Publikvinnare i kategorin blev Hip, hip, hora, som genom att ta upp det aktuella diskussionsämnet om den kvardröjande patriarkala kvinnosynen bland tonåringar snabbt gjordes till angelägen skolfilm och därmed också blev årets mest spridda svenska produktion.
Att svensk film kunde öka sin marknadsandel trots att intäkterna knappast blev större kan förklaras med att biobesöken totalt sett minskade med drygt fem procent. Även många amerikanska storsatsningar fick blygsamma intäkter. Det gällde till exempel I, ROBOT, DEN SISTE SAMURAJEN och kanske särskilt Oliver Stones med förväntan emotsedda historieepos ALEXANDER. Pålitliga kassavältare var endast de redan inarbetade filmserierna, som ovannämnda tredje delen i Sagan om ringen-serien, Harry Potter och fången från Azkaban och Spider-Man 2.
Oscargalan blev i stort sett en enfilmsshow, där Sagan om konungens återkomst tog hem priser i elva kategorier och tangerade därmed rekordet från Ben-Hur (1959) och Titanic (1997). Kritikerfavoriten Lost in Translation fick nöja sig med priset för bästa originalmanus. Svenska Ondskan blev dessvärre utan statyett, men regissören Mikael Håfström fick i alla fall en inträdesbiljett till att göra film i Hollywood.
Michael Moore, kontroversiell Oscarvinnare för bästa dokumentär 2003 med Bowling for Columbine, blev 2004 års kontroversielle vinnare av Guldpalmen med Fahrenheit 9/11. Som debattinlägg inför höstens presidentval fick det inte eftersträvad effekt, men hans dokumentär slog nya publikrekord och följdes av många andra dokumentärer på bio. CAPTURING THE FRIEDMANS, The Fog of War och The Weather Underground var några av de mest minnesvärda.
Omdebatterad blev också Mel Gibsons THE PASSION OF THE CHRIST, en synnerligen blodig skildring av Jesus sista dygn av tortyr, förnedring och korsfästelse som fick flera kyrkor att boka visningar och beordra församlingen till biograferna. Kärleksbudskapet från tidigare Kristus-filmer var som bortblåst och många kritiker menade att den i stället återkallade de medeltida judeförföljelsernas budskap om judarna som Jesus mördare. Dialogen på rekonstruerad arameiska, gammal-hebreiska och latin lämnade, enligt språkforskare, också mycket i övrigt att önska.
Datoranimation: Hollywoods kassako för det nya seklet
SUPERHJÄLTARNA var årets succé från Pixar, världens hittills ekonomiskt ledande producent av helt datoranimerad barnfilm. Konkurrenterna har dock blivit alltfler sedan Pixar fick sin första internationella framgång 1995 med Toy Story. Kanske inte så konstigt med tanke på att Pixars första fem datoranimerade långfilmer – Toy Story 1 och 2 (den senare 1999), Ett småkryps liv (A Bug’s Life, 1998), MONSTERS, INC. (2001) samt HITTA NEMO (Finding Nemo, 2003) – tillsammans kasserat in 2,5 miljarder dollar enbart från biografvisningarna över hela världen. Till det ska läggas den mångfaldigt lukrativare video/DVD-marknaden, visningsrättigheterna för TV samt alla biprodukter i form av leksaker, kläder, elektroniska produkter etcetera.
Det hela började för 30 år sedan, då George Lucas med inkomsterna från Sista natten med gänget (1973) bildade Industrial Light & Magic (ILM) för att göra de visuella effekterna till Star Wars, episod IV: Nytt hopp (1977). Den första filmen fick nöja sig med en gammaldags blandteknik av modellbyggen, dekorer och handmålade bakgrunder, men efter den fenomenala framgången var ett faktum knoppades dotterbolaget Lucasdigital av för att experimentera med bildskapande på dator. Teknikutvecklingen gick här hand-i-hand med den revolutionerande persondatorindustrin, och Lucasdigital inledde därför ett nära samarbete med Apple.
Efter lyckade visuella effektinslag i bland andra Jakten på den försvunna skatten (Raiders of the Lost Ark, 1981) och Poltergeist (1982) började man även experimentera med att göra tecknad film i dator. John Lasseter, som hoppat över 1984 från Disney efter det bolagets kommersiella misslyckade med den experimentella och delvis datoranimerade Tron (1982), drev på utvecklingen. Och när Apple-grundaren Steve Jobs 1986 köpte loss Lucasdigital och döpte om företaget till Pixar, blev Lasseter konstnärlig chef.
Nio år av experimentella kortfilmer, som Oscarbelönade Tin Toy (1988), blandat med inkomstbringande reklamproduktion följde innan världssuccén med långfilmen Toy Story. Den fotorealistiska tekniken för att återge volym, skuggor, ljusskiftningar, komplexa rörelser och ytstrukturer gav de animationen en ökad illusion av djup och kom därför att kallas 3D-animation, i kontrast till den traditionellt handtecknad film, som därmed blev 2D-animation.
Programvaran som Pixar utvecklat för sin animationsteknik – Renderman – hade vid det laget redan blivit standard för såväl animation som visuellt effektskapande, till exempel i Jurassic Park (1993). Ekonomiskt samarbetade man sedan 1991 med distributören Disney, men efter lång tids konflikt mellan Jobs och Disney-direktören Michael Eisner tror de flesta att det avtalet inte kommer att förnyas när det löper ut år 2006. Frågan är då vart Pixar ska vända sig.
Inspirerade av Pixars växande framgångshistoria har nämligen en rad nya datoranimationsbolag uppstått, antingen som dotterbolag eller samarbetspartner till någon mediejätte: Uppstickaren DreamWorks SKG (= Spielberg-Katzenberg-Geffen), som köpt upp Pacific Data Images (PDI), framstår som den allvarligaste konkurrenten med storsäljare som Shrek 1 och 2 (2001, 2004) samt Shark Tale (2004), men även 20th Century Fox-partnern Blue Sky har, efter framgång med Ice Age (2002), en rad nya filmer i produktion.
I kulisserna väntar även andra bolag. Disney, vars datoranimerade Dinosaurier (2000) blev en av de senaste årens allt färre egna säljande titlar, samtidigt som de traditionellt tecknade Atlantis och Kejsarens nya stil bara bekräftade publikkrisen för den traditionella 2D-tekniken. Efter 2004 års svagpresterande KOGÄNGET (Home of the Range) har Disney aviserat att man hädanefter enbart ska göra animationsfilm i 3D-teknik. Lagom till julen 2004 släppte Warner Bros. 165-miljonerdollarjulkortet POLAREXPRESSEN (The Polar Express), en film där man lät datorer rita in riktiga skådespelare i en datoranimerad värld med hjälp av sensorer fästa direkt på kroppen. Resultatet fick dock ljumma recensioner, främst på grund av att filmen snarast betonade teknikens kvardröjande begränsningar i att på ett realistiskt och nyanserat sätt kunna återge mänskligt kroppsspråk och mimik. Man imiterade mänskligt liv på det mest själlösa sätt samtidigt som den tecknade filmens egenart helt gick förlorad.
Utanför de stora mediekoncernerna planerar exempelvis George Lucas på att starta ett animationsbolag med säte i Östasien. Där finns redan en spirande animationsindustri i bland annat Japan och Sydkorea som är på väg att slå igenom i resten av världen. Japanske animemästaren Hayao Miazaki var i år en av Venedigfestivalens stora attraktioner med DET LEVANDE SLOTTET (Howl’s Moving Castle) en storsatsning som definitivt ska etablera honom internationellt efter Oscarvinnaren SPIRITED AWAY (2001).
Sydkoreas filmfabriker får draghjälp av sitt tekniska samarbete med nyzeeländaren Peter Jacksons visuella effektföretag WETA, som gjorde grovarbetet på Jacksons episka Sagan om ringen-produktion. Detta nya kommersiella, tekniska och konstnärliga samarbete lovar gott som utmaning mot de amerikanska mediegiganterna.
Sydkorea: Asiens dynamiska filmfabrik
Om 1990-talet var Hong Kong-filmens definitiva genombrott i väst, så har de första åren på 2000-talet inneburit en allt ökande uppmärksamhet för den sydkoreanska filmindustrin. Möjligen kan man här tala om en avlösning eftersom Folkrepubliken Kinas övertagande av den forna brittiska kronkolonin Hong Kong år 1997 medförde en dramatisk nergång för detta tidigare så vitala produktionscentrum.
Länge använde sig Hong Kong, Japan, och USA av Sydkorea som underleverantör av framförallt animerad film. Här lade man bland annat ut färgläggning och bakgrundsteckning av produktioner som tv-serierna Pokémon och Simpsons samt animefilmer som Spirited Away. Samtidigt var spelfilmsproduktionen en osjälvständig skugga av dessa länders genreproduktioner, ofta plagierades populära tonårskomedier, action- eller skräckfilmer.
Förändringarna i Sydkorea började med övergången från militärdiktatur till demokrati under 1980-talet. Det medförde att den tidigare politiska censuren försvann och importrestriktionerna upphävdes. Inhemska filmbolag som ville distribuera utländsk film behövde nu inte längre producera fyra sydkoreanska filmer för varje importerad titel. Tidigare tabubelagda ämnen som Koreakriget (1950–53) och dess konsekvenser kunde skildras öppet.
De politiska och kommersiella inskränkningarna medförde, tvärtemot alla farhågor, att den inhemska filmproduktionen stärktes. År 2003 var hela åtta av de tio största kassasuccéerna i landet producerade i Sydkorea, och den inhemska filmindustrins markandsandelar uppgick till hela 53,5 procent. Det är siffror som Europas ständigt krisande filmbranscher aldrig kommit i närheten av det senaste halvseklet.
År 2004 markerade det definitiva, internationella genombrottet för Sydkoreas nya generation filmskapare. I Berlin tog Kim Ki-duk hem Silverbjörnen för Samaritan Girl. Ett halvår senare hämtade han även hem såväl regipriset som filmkritikerpriset i Venedig för sin senaste film, Järn 3:an. Däremellan belönades Park Chan-wooks våldsamma men stilistiskt slipade OLDBOY med Jurypriset i Cannes och blev nästan lika omdiskuterad som Fahrenheit 9/11.
Och bara till Sverige har 18 titlar importerats från september 2003 till september 2004. Fram till dess hade bara en enda sydkoreansk film hittat till biorepertoaren. Även den amerikanska filmmarknaden har öppnats för Sydkoreas många unga och konstnärligt spännande filmskapare. Populära titlar, som den tidigare nämnda Oldboy, har köpts för amerikansk nyinspelning och filmskapare har importerats för att profilera framtida Hollywoodproduktioner.
I eftersvallet av Ang Lee’s framgångar år 2000 med Crouching Tiger, Hidden Dragon har även textade originalversionen hittat till nordamerikanska likväl som europeiska biografer, dvd-försäljningen för internetköpsajter som amerikanska dvdasian.com slår vinstrekord och tidigare obskyra filmfestivaler för östasiatisk film har blivit publik- och kritikermagneter. Sydkoreas framgångssaga har bara börjat och lär får sällskap av uppstickaren Thailand.
Alltmera bio hemma
Lanseringen från slutet av 2003 av dvd-spelare försedda med hårddisk med kapacitet på upp till 100 timmars inspelning och möjligheten att spara inspelningarna på egna dvd undanröjde det sista verkliga konkurrenshindret med vhs. Prismässigt ligger de lika idag, men den tekniska överlägsenheten i bild- och ljudåtergivning samt uppsjön av extramaterial (kommentarspår till filmen av regissörer och andra filmarbetare, dokumentärer, intervjuer mm.) har gjort att dvd distanserat vhs på köpmarknaden och förväntas snart göra det även som hyrfilmsformat.
Den snabba utvecklingen hänger ihop med lanseringen av hemmabion, där musikanläggningen numera fått upp till sju kanaler via Dolby- och DTS-teknik (DTS = Digital Theater Systems) och byggts samman med storbilds-tv i olika tekniker (bakprojektions-tv, plasma-tv med mera) eller video-projektorer med duk för en biografliknande filmavspelning i hemmet. Bägge teknikerna lanserades på allvar mot 1990-talet slut, och även dvd med musik, som mixats i de flerkanaliga hembioteknikerna – ibland med möjligheten att se tillhörande musikvideor – har börjat konkurrera med cd-skivan.
Succén för dvd, inte minst på köpmarknaden, har inneburit att ett betydligt större utbud filmtitlar än tidigare har blivit tillgängliga. Vid sidan av biosuccéerna har även klassiker sålts i stora upplagor. Till filmälskares glädje har filmbolagen insett värdet av sina arkiv ända tillbaka till stumfilmstiden och börjat restaurera så gott som allt, inklusive kort-, dokumentär- och experimentfilmer. Under år 2004 gick intäkterna från köp-dvd om biografintäkterna i Storbritannien – en fingervisning om framtiden.
Enligt beräkningar av amerikanska International Recording Media Association (IRMA) kommer dagens globala försäljningsnivå på dryga tre miljarder dvd-skivor att stiga till sju miljarder. Men nya distributionsformer hotar den prognosen. Snabb utbyggnad av höghastighetsbredband på upp till 100 Mb/sekund möjliggör att webbsajter för nerladdning av musik- och filmfiler i olika format – vanligast just nu är DivX – kommer att få ökad spridning. Betal-TV som erbjuder beställning av enskilda filmer ur en databas till privathushåll via bredbandsnätet expanderar också snabbt.
Motdraget sägs bli den nya High Definition-tekniken (HD), som ökar bildupplösningen till det dubbla på dvd och hemmabioanläggningen. Under 2004 har de flesta större kabel-TV-kanaler i USA övergått till den nya tekniken, och med omställningen till digitala TV-sändningar i Europa underlättas introduktionen till HD-sändningar. Förmodligen är det förstås bara en tidsfråga innan copyright-piraterna på internet löser problemet med att komprimera och överföra de väsentligt större informationsmängderna på de kommande dvd-skivorna med HD-teknik.
© Michael Tapper, 2005. Publicerad i Stefan Westander (red.) Nationalencyklopedin Årsbok 2004. Malmö: Nationalencyklopedin 2005, s. 194–197.