Strömmad film. Action/Skräckkomedi. USA 2022. Regi: J.J. Perry. Med Jamie Foxx, Calvin ”Snoop Dogg” Broadus Jr, Dave Franco, Natasha Liu Brodizzo, Zion Broadnax. Längd: 1.54. Netflix.
Stuntmän är sällan bra regissörer, tänk Buddy van Horns tre usla Clintan-rullar toppad av Dödsspelet (The Dead Pool, 1988). Att döma av förra veckans BULLET TRAIN, regi: David Leitch, och nu Day Shift, signerad stuntveteranen J.J. Perry, har filmindustrin emellertid ingenting lärt.
I normalbegåvade händer kunde den här produktionen på 100 miljoner dollar blivit en komisk vinnare: Egensinnige vampyrjägaren Bud (Jamie Foxx) jobbar i San Fernando Valley utanför Los Angeles under täckmantel som poolskötare. För att kunna skrapa ihop tillräckligt med pengar till sin dotter Paiges (Zion Broadnax) skolavgift och tandställning måste han få tillbaka sin förlorade auktorisation från det lokala vampyrjägarförbundet. På nåder får han en prövotid under den skrivbordsnitiske men på fältet helt bortkomne inspektören Seth (Dave Franco).
Kathryn Bigelow och John Carpenter är två filmskapare som kramat åtskilligt med både absurdistiskt och poetiskt blod ur sina vampyrer-under-solen-skildringar, Near Dark (1987) respektive VAMPIRES. Och enbart tanken på dumdristiga blodsugare i en region med över 300 molnfria dagar borde ha retat hjärnans humorcentrum hos Perry och hans manusförfattare, Shay Hatten (John Wick, Chapter 3: Parabellum, 2019) och färskingen Tyler Tice.
Men det enda de kan komma på är några elitvampyrer som forskar fram en supersolskyddskräm för att kunna förklara krig mot mänskligheten. Inte ens Peter Stormares biroll som skum hälare i vampyrtänder får mungiporna att rycka till.
All möda har i stället lagts på actioninslag med splattereffekter som passerade sista förbrukningsdagen för fyrtio år sedan: En rutinmässig biljakt genom stans gator och dagvattensystem. Löpandebandslakt av hela vampyrarméer med olika eldvapen. Samt en rad utdragna närstridsscener som vittnar om regissörens obesvarade kärlek till Hong Kong-filmens karate-akrobatiska 1970- och 80-tal.
Det är mycket väsen för obefintligt underhållningsvärde. Bristen på konstnärlig talang bakom manus och regi hade för ett par decennier sedan garanterat filmen ett direkt-till-video-öde. I dagens strömningskrig finns dessvärre ingen motsvarande sållningsmekanism.
© Michael Tapper, 2022. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2022-08-12.