Tv-serien om Sigmund Freuds tidiga liv och karriär i Wien är ett bra motmedel mot den romantiska veckotidningsglättighet som denna en av Europas turistmetropoler ofta lägger över sig själv. Bara ett spadtag ner under ytan på det klassamhälle som var Wien i slutet på 1800-talet döljer sig sexmord, skadade själar och perversa drifter. Huvudstaden i dåvarande imperiet Österrike-Ungern var ett feodalt skrytbygge byggt på illusioner, på väg att rämna inifrån.
Förändringens vindar var starka, men det var också de reaktionära motkrafterna. Samtidigt med att modernismen, suffragetterna och arbetarrörelsen formerade sina krafter till ett uppbrott från det gamla föddes motreaktionen som blev fröet till fascismen och nazismens demokratiförakt: militarism, antisemitism, rasism, kvinnohat och brutala grundprinciper om våld som rättesnöre. Banbrytande konstnärer inom alla genrer och medier som kompositören Arnold Schönberg, skådespelaren/uppfinnaren Hedy Lamarr, författaren Franz Kafka, filmregissören Fritz Lang, revolutionären Leon Trotskij men också Adolf Hitler formades av sin tid i Wien innan första världskriget.
För den som har en grund historisk kunskap kan serien te sig som en skräckfilmsversion av staden. Då glömmer man att det här var en tid av våldsamma sociala och politiska förändringar som hotade den gamla maktordningen och blev jordmånen för nya politiska rörelser, nyandliga sekter, spiritism och hemliga sällskap. Seriens samtidsskildring av Wien är allt annat än en överdrift.
Redan i första avsnittet etableras Freud (Robert Finster) som outsider: en jude och psykiater som stred mot den etablerade föreställningen om att psykiska problem berodde på fysiologiska skador eller defekter. Exempelvis ansågs hysteri härröra från att livmodern (grekiskans hystera) vandrade runt i kroppen, och kvinnorna som fick diagnosen utsattes för de mest drastiska behandlingsmetoder. En del komiska, vilket skildras i HYSTERIA (2011), andra lika bisarra men mer brutala och förnedrande ser vi prov på i kliniken där Freud arbetar.
Tv-serien är här en bra påminnelse om att Freud och hans mentor Josef Breuer var pionjärer för att förändra synen på psykiska problem och göra vården av patienterna mer human och respektfull. Att han inte alltid hade vetenskapliga fakta på fötterna för sina metoder och teorier har en del kritiker påpekat, och kanske är han idag viktigare som kulturkritiker än som vetenskapsman. Om inte annat vittnar hans analyser av kulturhistoriens klassiska verk om en bildning av imponerande bredd och djup.
Feminister har pekat på hans konservativa kvinnosyn. Men då ska man komma ihåg att Freud med sin teori om kvinnors sexualitet bröt sekler av tystnadskultur som fick avgörande betydelse för feminismens landvinningar under 1900-talet. Framförallt påminner tv-serien om att Freud som ung var en intellektuell rebell mot en stelbent och arrogant maktstruktur i dåtidens stormakt Österrike.
Freud utspelas 1886, samma år som Robert Louis Stevenson skrev romanen Dr. Jekyll och Mr. Hyde (Strange Case of Dr. Jekyll and Mr. Hyde). Romanens skildring av den viktorianske gentlemannen som sliten mellan ädel altruism och brutal narcissism kan tolkas som en kommentar till Charles Darwins artbestämning av människan som besläktad med aporna, djuret bakom den civiliserade fernissan. Eller som en religiöst inspirerad bild av kampen för människans frälsning mellan Guds påbjudna dygder och Djävulens kroppsliga frestelser.
Men berättelsen är också en klasskildring av överklassmän som förgriper sig på skyddslösa kvinnor i arbetarklassen och blev däri ett förebud om Jack the Ripper-morden i London två år senare. Kanske var romanen dessutom en inspirationskälla till Freuds teori om det mänskliga psykets tredelning, där jaget var ett slagfält mellan det omedvetnas driftsimpulser (sex, aggression), och överjagets kontrollmekanismer (samvete, normer, moral). De båda sistnämnda läsningarna passar bra på Freud, som inleds med att kommissarie Alfred Kiss (Georg Friedrich) hittar unga Steffi Horvath sönderskuren till döds i underlivet av sin älskare, österrikiske officeren Georg von Lichtenberg (Lukas Miko).
Eftersom hon är av ungersk härkomst – en andraklassens medborgare liksom juden Freud – och officeren tillhör en mäktig adelssläkt inom försvarsmakten intresserar fallet inte hans överordnade, som gärna vill arkivera fallet som ouppklarat. Men Kiss fortsätter sin utredning, och efter att ha hittat överklassflickan Clara von Schönfeld (Zuzana Zvoníkóva) stympad och traumatiserad får han hjälp av unge läkaren Freud (Robert Finster). I sina experiment med hypnos hittar Freud ett vittne till Claras övergrepp i neurotiska kvinnan Fleur Salomé (Ella Rumpf; rollfiguren är inspirerad av Freuds elev Lou-Andreas Salome), och snart inleder läkaren en kärleksförbindelse med sin patient.
Mordutredningen leder inte oväntat ner i underjorden, ner i kloakerna under storstaden dit samhällets olycksbarn trängts bort av ett samhälle som inte vill veta av dem, långt mindre skydda dem. Dessa irrgångar under det offentliga synfältet blir förstås till en bild av det omedvetna: ett laglöst område där allehanda övergrepp frodas. Kloakerna ska ett drygt halvsekel senare bli tillhållet för svartabörshajen Harry Lime (Orson Welles), sinnebilden för hur andra världskriget också lämnade en moralisk ödeläggelse efter sig, i Graham Greene och Carol Reeds filmklassiker Den tredje mannen (The Third Man, 1949).
Freud saknar inte svaga rollprestationer och inslag, som att de hypnotiska förmågorna hos Freud och än mer hos den ungerska adelsdamen Sophia von Szápáry (Anja Kling) snarare liknar trollerinummer än övertygande suggestioner. Och varför insisterar man på att i den svenska översättningen använda begreppet ”undermedvetna” för Freuds ”unbewusste” (”omedvetna”)? Inte nog med att det är felaktigt, Freud avskydde det såsom en allvarlig missuppfattning om psykets funktioner.
Den skräckbetonade jakten på en seriemördare gör också att serien liknar många andra gotiska skräckskildringar av det viktorianska 1800-talet, särskilt succén Penny Dreadful (2014–16) på konkurrerande strömningstjänsten HBO. Däremot är det missvisande att, som några kritiker gjort, jämföra Freud med hötorgsskräck som ABRAHAM LINCOLN: VAMPIRE HUNTER (2012) eller PRIDE AND PREJUDICE AND ZOMBIES (romanen 2009, filmen 2016).
Den österrikisk-tyska produktionen Freud har högre ambitioner än så med sina febriga drömbilder och hallucinationer. Nämligen att fånga den moraliska skymningsvärld som skildrades i Freuds nära vän, författaren och dramatikern Arthur Schnitzlers verk och som fick sitt tydligaste uttryck i romanen Drömberättelse (Traumnovelle, 1926), förlagan till Stanley Kubricks Eyes Wide Shut (1999). Här kikar författaren – också han en jude och outsider i ett antisemitiskt Europa – bakom kulisserna på Wiens överklass för att finna narkotikamissbruk, sexorgier och godtyckliga mord på prostituerade.
I Freud ser vi de båda vännerna umgås både som läkarkollegor och privat i stans nöjesliv, där de förlustar sig med en flaska kokainlösning. Freud var, som bekant, fascinerad av kokain och skrev flera artiklar om narkotikapreparatets neurologiska verkningar. Han blev också, som så många andra i sitt yrke, beroende och var tvungen att avgifta sig.
Tv-seriens skildring av Freud och hans värld är alltså långt ifrån orimlig. Tvärtom, fångar serien tidsandan väl. Om något hade den behövt ta ut svängarna ännu mer. I likhet med många senare sökare var Freud som inte bara såg in i själen hos andra utan också in i sig själv. Det skulle därför inte förvåna om det, bakom den officiella biografin, fanns en vetgirig och nyfiken och kåt ung man som utforskade sina drifter och impulser teoretiskt men också praktiskt.
© Michael Tapper, 2020. Endast på hemsidan michaeltapper.se.
Freud
Tv-serie i åtta avsnitt på Netflix. Österrike/Tyskland 2020. Skapad av: Marvin Kren. Regi, manus: Marvin Kren, Stefan Brunner, Benjamin Hessler. Med: Robert Finster, Ella Rumpf, Georg Friedrich, Stefan Konarske. Längd: 0.50–0.55. Premiär: 2020-03-23. Alla avsnitten är tillgängliga.