The Fall Guy – Michael Tapper

BIO. ROMANTISK ACTIONKOMEDI. USA, 2024. Regi: David Leitch efter tv-serien 1981–86 med samma namn. Med: Emily Blunt, Ryan Gosling, Aaron Taylor-Johnson, Winston Duke, Hannah Waddingham, Lee Majors. Åldersgräns: 11 år. Längd: 2.06.

Kärlek och explosioner – den perfekta kombon för en dejtrulle. Det kan låta som ett beställningsjobb från Universals marknadsavdelning, och manuset ser för all del ut att ha spottats ut av en AI programmerad med filmhistoriens alla kassasuccéer gjorda på receptet.

The Fall Guy har allt vi sett och hört förut. Många, många gånger.

En upplösning vi skymtar redan fem minuter in i handlingen. Banal dialog packad med lama skämt enbart skämtarna själva skrattar åt. En actionhund vars enda uppdrag är att bita skurkar i skrevet. Ett soundtrack av sönderspelade hitlåtar: Kiss ”I Was Made for Lovin’ You”, Phil Collins ”Against All Odds”, AC/DC:s ”Thunderstruck”… En metafilmisk parodi på Hollywoodklichéer i filmen-i-filmen – Metalstorm – som ska få filmens egen story att se smartare ut än vad den är.

Manusförfattaren Drew Pearce (Hotel Artemis, 2018) är inte den skarpaste pennan i Hollywood, men tack och lov har ex-stuntmannen David Leitch (BULLET TRAIN) blivit en vassare actionregissör. Till sin hjälp har han två stjärnor med en personkemi stark nog att sätta färg på en schablonmässigt tecknad historia om kärlek med förhinder: Emily Blunt som filmfotografen/nybakade regissören Jody Moreno och en ”kenergy”-sexig Ryan Gosling som hennes stuntman/före detta älskare Colt Seavers.

För egen del verkar Leitch inte vara särskilt intresserad av romantisk komedi, trots referenserna till Notting Hill (199) och andra klassiker. Eller för den delen av thriller, trots att en mordkonspiration är filmens motor. De blir aldrig mer än bakgrundsbrus till regissörens saga om stuntmannen som Hollywoods obesjungne hjälte och konstnär.

Filmens nyckelreplik handlar därför varken om kärlek eller mord. Den är en häpen protest mot att det inte finns någon Oscars-kategori för stuntmän. Men så har denne doldis gått maskerad genom filmhistorien och får numera ansiktet utbytt mot stjärnans nuna med hjälp av deep-fake-teknik (en fiffig detalj i filmens annars simpla mordhistoria). I en dubbelskruvad ironi har förstås Gosling själv ett helt gäng stunt-ersättare. Den som inte haft ögonen med sig under handlingen får se dem tydligare i filmens meta-meta-epilog under eftertexterna.

The Fall Guy är en kärleksfilm utan en enda sexscen, 1980-talsflirtarna till trots, men med desto fler fysiska sensationer i form av många och långa actioninslag. Och här visar Leitch stundvis framfötterna, bland annat i en lång biljakt med en container som arena för hjältens MMA-batalj mot en råbarkad skurk vi ska älska att hata.

Som tur är för filmen får Furiosa – George Millers prequel till Mad Max: Fury Road –premiär om en månad. Då lär skvalrullen The Fall Guy försvinna in i skuggan av en konstnärligt långt mer begåvad skrothandlarsymfoni och våldscirkus.