USA 2022. Regi: Anthony & Joe Russo. Med: Ryan Gosling, Chris Evans, Ana de Armas, Jessica Henwick, Billy Bob Thornton. Längd: 2.02. Premiär på Netflix: 2022-07-22.
Efter kassatsunamin från en rad Marvel-filmer, toppad av AVENGERS: ENDGAME har bröderna Russo blivit hett eftertraktade vapen i strömningskriget. Fjolårets kriminaldrama Cherry för Apple TV+ var visserligen en flopp både hos publik och kritiker, men påkostade actionrullen Extraction (2020) för Netflix blev succén som sprängde budgetfördämningarna.
The Gray Man har följaktligen blivit den dyraste produktionen någonsin för ett strömningsbolag: 200 miljoner dollar. Byggd på spionthrillerförfattaren Mark Greanys debutroman, introducerar den oss för morddömde Court Gentry. Han handplockas av CIA till att bli Sierra Six, en av flera globetrottande yrkesmördare i nationens tjänst. Effektiv. Anonym. Försumbar.
Likt romanen är filmen så tydligt kopierad på tidigare genreframgångar att den kunde spottats ut av en actionfilmprogrammerad AI. Filmens uttryckslöse antihjälte flänger rastlöst i mordbusiness class från Bangkok till Baku och vidare till åtta andra destinationer runt klotet i sällskap med fotomodellsnygga sidekicken Dani Miranda (Ana de Armas). Och för att sengångarhjärnorna framför tv:n ska fatta James Bond-likheterna, flikar man in en replik om att hans alias är Six ”eftersom 007 var upptaget”.
Handlingen tar en BOURNE-vändning när några mellanchefer på huvudkontoret i Langley bestämmer sig för att bokstavligen döda Sierra-programmet. Six får själv äran att ta kål på en kollega innan han själv blir nästa måltavla. Uppdraget att eliminera honom faller på den samvetslöse Lloyd Hansen, kopierad på den skogstokige FBI-agenten Gordon Liddy – ökänd från Watergate-inbrottet – av ex-Captain America, Chris Evans.
Upplagt alltså för en duell i massförstörelse och mordöverfall. Och som moralisk snuttefilt har man försett vår blodtörstige huvudperson med en privat hederskodex medan hans antagonist är en nihilistisk sadist med smak på tortyr. En matiné-dramaturgi om gott mot ont som känns igen från Russo-brödernas tidigare filmer.
Storyn och personteckningarna in The Gray Man är spindeltrådtunna, maskerat av ett frenetiskt actiontempo med mycket ögongodis i form av extraextremvåld och explosioner (förstås). Om man överhuvudtaget ska kalla den en film är tveksamt, snarare är den en väldigt lång trailer för ett first person shooter-spel och dessvärre typisk för genrens oroväckande utveckling under de senaste två decennierna.
© Michael Tapper, 2022. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2022-07-22.