USA/Storbritannien 2021. Regi, manus: Jim Cummings, P J McCabe. Med: Jim Cummings, Virginia Newcomb, PJ McCabe, Olivia Grace Applegate. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.33.
Först tror jag att maskinisten satt igång fel film. En svensk film om ett ungt par (Malin Barr, Christian Hillborg) i Hollywood har ett uppslitande gräl som övergår i ett blodigt övergrepp. Scenen varar bara några minuter och visar sig vara en fristående prolog – kanske även ett ont förebud – till berättelsen som följer.
För vi kan aldrig vara riktigt säkra. Indieregissören och stjärnan Jim Cummings (The Wolf of Snow Hollow, 2020) berättar nämligen The Beta Test genom ögonen på huvudpersonen, Hollywood-agenten Jordan Hines, spelad av Cummings själv. Jordan är ett opålitligt sanningsvittne i flera bemärkelser. Inte nog med att han konstant ljuger för sin flickvän och snart blivande hustru, Caroline (Virginia Newcomb). Hans verklighetsuppfattning sviktar oavbrutet, så att han – och vi med honom – glider in och ut ur fantasier, vanföreställningar och mardrömmar.
Ovanpå det är han en olycksalig blandning av David Brent i The Office (2001–03) och Patrick Bateman i AMERICAN PSYCHO (2000). Ena sekunden en behagsjuk lismare, nästa sekund ett självglorifierande rövhål. I båda fallen sinnebilden för framgångsmyten som mänskligt haveri.
Nyckelordet i filmen är ”Harvey” som i Harvey Weinstein men kunde lika gärna ha varit ”Donald” som i Trump eller ”Jeffrey” som i Epstein. En Mad Men-gris fångad i strålkastarljuset från #metoo. Filmens största mysterium blir därför vad hans Caroline överhuvudtaget ser i denna uppblåsta fjant med sina tillgjorda flin och stolpigt fejkade känslor.
Jordan är ju så totalt ointresserad av henne att han – och vi – inte får reda på ett dugg om vem hon är eller vad hon arbetar med. I stället behandlar han henne som en slit-och-släng-accessoar medan han med blicken klär av andra kvinnor i sin omgivning. Svaret på hans böner kommer bokstavligen som ett brev på posten.
I ett exklusivt kuvert från en anonym dejtingservice bjuds Jordan till en anonym sexträff på ett lyxhotell. Erbjudandet är förstås för bra för att vara sant, samtidigt något han inte kan motstå eftersom hans hjärna sedan länge flyttat halvvägs ner på kroppen till ett annat huvud. Det blir en högmodets erektion som går före fall.
”It is a man’s man’s man’s world,” skaldade James Brown i en klassisk soulhit från 1966. 56 år senare kämpar den för sitt liv genom näthat och backlashkampanjer från återupplivade högerkrafter som vill vrida klockan tillbaka. Och maktstrukturerna är i stort sett desamma, då som nu.
Cummings och hans medförfattare/regissör/motspelare P.J. McCabe har därför knappast slagit in några öppna dörrar. I stället har de tagit ett friskt nytt grepp på mansgriseriet genom att rota i maskulinitetens allra mörkaste och unknaste skrymslen och vrår, där rädslan för svaghet gömmer sig för ljuset. Eller som Jordan säger i sitt slutliga sammanbrott: ”Jag vill bara vara cool och lycklig och framstå som om jag var en framgångens man, men jag är bara så jävla patetisk. Jag önskar att det tidiga nittiotalet kom tillbaka!”
Delvis crowdfund-finansierade The Beta Test är en både originell och hejdlöst underhållande blandning av skäms-komedi och paranoiathriller som genom sitt subjektiva berättande bjuder biopubliken på en hisnande åktur genom huvudpersonens skevande hjärnvindlingar. Kanske ett uppslag till något framtida feministiskt nöjesfält.
© Michael Tapper, 2022. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2022-02-11.