World War Z – Michael Tapper

USA/Malta 2013. Regi: Marc Forster. Skådespelare: Brad Pitt, Mireille Enos, Daniella Kertez, James Badge Dale. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.56.

Glöm Max Brooks bästsäljare från 2006, dess kollektiv av röster från världens alla hörn och högaktuella sociopolitiska scenario. Filmen har endast titeln gemensam med förlagan. I övrigt är den en klassisk Hollywoodstjärnefilm, där producenten-huvudrollsinnehavaren Brad Pitts FN-supersoldat Gerry Lane ensam och mot alla odds räddar världen.

På grund av att Kina blivit en så betydande marknad har sökandet efter Patient Noll – alltså den person som först bar på zombiesmittan – flyttats till Sydkorea. Därefter blir Israel och Wales hållplatserna under Lanes jordenruntresa i jakten på ett botemedel. Snarare än ett apokalyptiskt epos om människans sista dagar är filmen som så många actionrullar under senare decennier en tunn tråd av handling spunnen mellan grandiosa, datoranimerade katastrofscener färdiga för återanvändning som åkturer på närmsta nöjesfält.

Borta är George Romeros spöklika sömngångare, även om ett skott i huvudet fortfarande är ett verksamt motdrag. Nåja, hjärnmosning med hjälp av kofot, brandyxa, och andra tillhyggen funkar också, för att inte tala om eldkastare, som dessutom gör sig så snyggt i svepande avståndsbilder från helikopter.

World War Z-fienden har uppgraderats till rabiesrasande horder av överljudssnabba människoätarmaskiner som hoppar, kastar sig och sprintar efter offer med det minsta pulsslag. De triggas av ljud och agerar lika självuppoffrande som myror i krig. Scenerna där zombierna (palestinier?) sköljer likt en tsunamivåg över Jerusalem är filmens visuella höjdpunkt, en mardrömsbild i av mänsklig självutplåning i överväldigande format.

Som avslutande knorr lägger man in en hyfsat spännande katt-och-råttalek på FN-organet WHOs delvis zombieinfiltrerade och helt påhittade forskningsanläggning utanför Cardiff. Själva avrundningen kommer däremot överraskande abrupt och påklistrat, något som bekräftar produktionens långvariga omarbetningar av manuset.

Ursprunglige författaren Michael Straczynskis första utkast läckte ut på nätet 2008 och hyllades i flera fanforum som nyskapande och djärvt. Sedan ryckte duon Damon Lindelof och Drew Goddard in som genrekonformismens politruker. Det utmynnade i en slutprodukt som återförde handlingen till actionfilmens standardrecept, fast med några minnesvärda scener och Marc Forsters BOURNE-inspirerade regi som krydda.