Elysium

USA 2013. Regi: Neill Blomkamp. Skådespelare: Matt Damon, Jodie Foster, William Fichtner, Sharlto Copley. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.37.

Elysium utspelas år 2154, men regissören Neill Blomkamp (DISTRICT 9, 2009) har påpekat att filmen, som all science fiction, är en samtidskommentar. Rodrigo Plás prisbelönta thriller LA ZONA (2007) har uppenbart stått förebild. Den skildrade ett Mexico City, där överklassen förskansat sig i muromgärdade, kameraövervakade och vaktstyrkepatrullerade lyxområden, så kallade gated communities – ett fenomen som spridit sig snabbt över världen.

I Elysiums dystopiska scenario tar den globaliserade ekonomins elit sin tillflykt till en enorm rymdstation. Den svävar likt ett ouppnåeligt himmelrike ovanför en miljöhavererad och förslummad planet. Konsekvenserna av vår tids konservativa återtåg till 1800-talets klassamhälle, om än i högteknologisk utformning., kan knappast åskådliggöras bättre.

Där uppe på den utomjordiska jättegolfklubben härskar försvarsminister Delacourt, spelad av Jodie Foster i en giftig parodi på ”kriget mot terrorn”-arkitekten Donald Rumsfeld. Där nere i ruinerna av Los Angeles – scenerna är tagna i Mexico City – försöker den tidigare biltjuven Max (Matt Damon) bygga ett drägligt liv med fabriksarbete, där han ironiskt nog tillverkar de fruktade robotpoliser som upprätthåller förtrycket.

Efter en arbetsplatsolycka strålskadas han så svårt att han bara har dagar kvar att leva, och i desperation återupptar han kontakten med sitt gamla förbrytargäng. Tillsammans ska de bryta sig in på rymdstationen Elysium. Där finns inte bara de medicinska apparater som kan bota Max och hans ungdomskärlek Freys (Alice Braga) leukemisjuka dotter utan också möjligheten att ta över den datoriserade kontrollapparat som gör skillnad på folk och folk.

Förutom den träffsäkra symboliken över dagens invandrings- och sjukvårdsdebatt blir det spektakulära inbrottet också ett styrkeprov för den 34 år unge Blomkamp som actionregissör. Stundvis har han en fingertoppskänsla för kamerakoreografi och klippning som närmar sig Paul Greengrass’ Bourne-filmer. Det här är tveklöst en av årets bästa bioupplevelser.

© Michael Tapper, 2013. Sydsvenska Dagbladet 2013-08-09.