X-Men 2 – Michael Tapper

USA 2003. X2. Regi: Bryan Singer. Skådespelare: Hugh Jackman, Halle Berry, Ian McKellen, Anna Paquin, Brian Cox, Famke Janssen. Längd: 2 tim. 14 min.

Med X-MEN (2000) skapade Bryan Singer en film som i sin intelligenta lekfullhet med förlagan, psykologiska komplexitet och utmanande politiska undertext höjde sig betydligt ovanför de senaste årens våg av serietidningsfilmatiseringar. Den gången låg svagheten i ett lite omständligt och för genren långsamt berättande, dåliga specialeffekter och klichémässiga actionscener.

I årets uppföljare har actiontempot skruvats upp betydligt, spänningsscenerna är betydligt bättre regisserade och fler gestalter ur den tecknade förlagan tillkommer. Allt på bekostnad av den psykologiska gestaltningen. Ideologiskt sett är X-Men 2 däremot mer utmanande än del ett, särskilt med tanke på den tid av patriotiska påbud som gäller just nu.

Här utbryter nämligen ett krig mellan människor och mutanter. Samarbete är inte längre möjligt. De ”goda” (läs: samhällsbevarande) x-människorna under Charles Xaviers ledning tvingas ge superskurken Magneto (Ian McKellen) rätt, och hans motstånd mot mänsklig överhöghet framstår som ett resultat av förnuftsmässig insikt snarare än ett irrationell sociopati.

Parallellen till politiskt och gerillamilitärt motstånd mot den amerikanska efterkrigsimperialismen blir i den här tvekampen bara alltför tydlig. Och särskilt vass är udden som riktas mot USA:s centralmakt, manipulerad av konservativa, intoleranta och krigshetsande generaler som William Stryker (Brian Cox). Stryker är nära lierad med en skrupelfri försvarsindustri som på hemliga anläggningar utför nazi-liknande experiment på de genetiskt förändrade människor som de visserligen både föraktar och fruktar men som också med kall beräkning ses som möjliga vapen för framtida krig.

Det här är alltså raka motsatsen till den moraliskt rättfärdigade våldsideologi som exempelvis Daredevil, Batman och SPIDER-MAN bygger på. Dessutom har X-Men 2 ett långt mer intressant persongalleri, gestaltat av framstående karaktärsskådespelare som Cox, McKellen och Alan Cumming (i rollen som nytillkomne Nightcrawler). Det gör filmen till ett välkommet avbrott från den rutinmässighet och påtagliga brist på intelligenta ambitioner som med få undantag präglat actionfilmen de senaste åren.