Titan A.E. – Michael Tapper

USA 2000. Animation. Regi: Don Bluth, Gary Goldman. Manus: Ben Edlund, John August, Joss Wheadon. Musik: Graeme Revell. Svenska röster: Kristian Ståhlgren, Steve Kratz, Jennie Jahns, Andreas Nilsson.

Filmstaden i Malmö

For drygt 20 år sedan lämnade Don Bluth Disney i besvikelse över bolaget konstnärliga utarmning. Med Mrs. Brisby och NIHMS hemlighet (1982) gick Bluth och hans unga tecknarstab tillbaka till en konstnärligt mer ambitiös animadonsstil med rötter i Disneys tidiga produktion på 1930- och 1940-talen.

Men Bluths animation har ironiskt nog för varje ny film han gjort blivit alltmer lik den kantiga, stereotypa och fantasilösa stil som rådde på Disney då han tog farväl. Samtidigt har Disneys animationsavdelning, delvis genom att återerövra sina gamla tekniker från fornstora dagar, fått en konstnärlig renässans de senaste tio åren.

Titan A.E. – A.E. står för After Earth, det vill säga efter jordens undergång på grund av ett krig mellan människor och elaka utomjordingar – har visserligen en del välgjorda datoranimationer. Men det är talande att man bäst lyckats med rymdskepp och maskiner.

Allt levande, människor likväl som deras utomjordiska fiender och allierade, är däremot så uselt utformade och animerade att man ofta tror sig betrakta något av det sämsta ur de svenska kabelkabelkanalernas barnprogramutbud.

Därtill står berättelsen inte BATTLEFIELD EARTH efter när det gäller idiotiska premisser och logiska luckor för sin Star Wars-liknande äventyrsberättelse. Och inte ens filmens forcerade tempo och bullriga ljudspår kan dölja upphovsmännens brist på idéer.