USA 1983. Rätta virket. Regi manus Philip Kaufman Förlaga Dokumentärroman Titel Rätta virket (The Right Stuff, 1979) Författare Tom Wolfe Foto Caleb Deschanel Visuella effekter Jordan Belson, USFX/Colossal Pictures, Frank Morell, Mark Stetson, Earle Murphy (modeller och miniatyrer) Effektfoto John V. Fante, Rick Fichter, William Niel, Donald Dow, Michael Lawler, Stewart Barbee, Karl Herman Flygfoto Art Scholl, Clay Lacy Aviation Tall mantz Aviation Jim Bebee Klipp Glenn Farr Lisa Fruchtman Steven A. Kirkland Musik Bill Conti (originalmusik), Garth Hudson, Todd Boekelheide, Gustav Holst Teknisk konsult brigadgeneral Charles ”Chuck” Yeager Berättare Levon Helm. Med Sam Shepard Charles ”Chuck” Yeager Scott Glenn Alan Shepard Ed Harris John Glenn Dennis Quaid Gordon Cooper Fred Ward Virgil ”Gus” Grissom Barbara Hershey Glennis Yeager Kim Stanley Pancho Barnes Veronica Cartwright Betty Grissom Pamela Reed Trudy Cooper Scott Paulin Deke Slayton Charles Frank Scott Carpenter. Producent Irwin Winkler, Robert Chartoff för The Ladd Company för Warner Bros. Längd 3.13. Visad på Lunds Studenters Filmstudio 1985-02-14 och 1988-08-11.
Philip Kaufman kontrakterades 1976 av Paramount för att regissera filmversionen av tv-serien Star Trek. Under förberedelserna inför filmen konsulterade han astronomer, NASA-tekniker, astronauter, experimentfilmare och science fictionförfattare. En ny bild av rymdfarande trädde fram långt bortom militära och vetenskapliga nyttokalkyler, en av rymdfarandet som uttryck för drömmar och fantasier om att bryta ny mark, utforska ett nytt gränsland.
Kaufman beslöt sig för att ta filmen långt utöver gränsen för seriens stela och konventionella tv-format och tog kontakt med experimentfilmaren Jordan Belson. Men vid det laget hade Paramount bestämt sig för en kommersiellt säkrare filmversion enligt förlagans inarbetade mönster. Kaufman fick sparken och ersattes av den konstnärligt mer strömlinjeformade Robert Wise.
Både Kaufman och Belson hade emellertid fått blodad tand. De bestämde sig för att hålla tanken på en rymdfilm med nya visioner levande. År 1979 utkom Tom Wolfes journalistiska dokumentärroman The Right Stuff, en hyllad men i vissa detaljer ifrågasatt historieskrivning med fiktionsinslag om de första testpiloterna vid Edwards Air Force Base. De som tävlade om att slå hastighetsrekord med överljudsplan och som senare blev USA:s första astronauter i rymdkapplöpningen med Sovjetunionen.
Boken blev omedelbart en storsäljare. Kaufman lyckades komma över filmrättigheterna, och Belson hade under tiden fortsatt sina visuella experiment på rymdtemat i kortfilmen The Astronaut’s Dream (1980). De tog åter kontakt med varandra.
I filmen överför Kaufman mycket av Wolfes journalistiska berättarstil, något som gör att filmen avviker från många konventioner för det klassiska hollywoodberättandet. Bland annat har filmen ingen huvudperson och följer därmed inte heller den sedvanliga dramatiska kurvan för hur denne övervinner motstånd och konflikter för den slutliga triumfen, alternativ tragiska nederlaget.
I stället skildrar Kaufman en historisk process genom ett kollektiv av huvudpersoner, något som för tankarna till Sergej Eisensteins ryska 1920-talsfilmer. Enda gången vi tar någons point-of-view är när de upplever både högst förklarliga men också en del mer mystiska visuella fenomen under sina flyg- och rymdfärder. Filmen skildrar också en del av handlingen via massmedierna och deras vinkel på rymdäventyret och låter det stå i kontrast till den betydligt krassare och oglamorösa sanningen bakom hjältebilderna och flaggviftandet.
Här finns också en intressant mytisk dimension som spelar på amerikanska arketyper, där flygaresset ”Chuck” Yeager är den egensinnige individualisten modellerad på John Fords västernhjältar medan de sju astronauterna är ett typiskt manligt brödraskap i Howard Hawks’ anda. The Right Stuff betraktar dem alla på distans, ibland med en lätt komisk underton sådan som aktualiserar frågan om vad ”det rätta virket” egentligen innebär: Machismo? Dumdristighet? Dödslängtan? En poetisk livshållning? Det finns givetvis inget facit.
Den som i filmen ser en samtidskommentar är inte heller fel ute. Som ett perfekt exempel på Carl Jungs tanke om synkronicitet hade filmen premiär just som Ronald Reagan kickstartade det nya kalla kriget med försvarsprojektet som till George Lucas protester kallades Star Wars. Hade det sjösatts skulle en ny typ av rymdkapplöpning startat mellan supermakterna.
Philip Kaufman, född 1936, har länge stått i skuggan av generationskollegor som Francis Ford Coppola, Martin Scorsese och Brian De Palma. Med The Right Stuff fick han till slut sitt stora genombrott både för sin konstnärliga egenart och sin vassa ideologiska analysförmåga. Det är bara att hoppas att även hans tidigare verk, som västernfilmen The Great Northfield Minnesota Raid (Det sista bankrånet, 1971), science fiction-rysare Invasion of the Body Snatchers (Världsrymden anfaller, 1978, en intelligent fri fortsättning på Don Siegels klassiker) och den historiska gängfilmen The Wanderers (1979), får nytt liv på bioduken. Filmstudion kan kanske råda bot på detta med ett retrospektiv längre fram.
Under våren 1988 har Kaufman dessutom befäst sin ställning både konstnärligt och kommersiellt med kritiker- och publiksuccén The Unbearable Lightness of Being (Varats olidliga lätthet, 1988), en internationell filmproduktion efter Milan Kunderas roman.
© Michael Tapper 1988. Lunds Studenters Filmstudios kataloger hösten 1985, s. 6–7, och sommaren 1988, s. 9–11.
Se även: RÄTTA VIRKET (BFI-bok om filmen).