Rätt upp i 90-talet! – Michael Tapper

USA 1999. Blast from the Past. Regi: Hugh Wilson. Manus: Bill Kelley och Hugh Wilson. Foto: José Luis Alcalne. Musik: Steve Dorff. I rollerna: Brendan Fraser, Alicia Silverstone, Christopher Walken, Sissy Spaceck.

Biopalatset i Malmö

Tvålfagre Brendan Fraser repriserar åter sin roll som naivt godhjärtad och helylleamerikansk grabb, en roll han hittills för enda gången varierat på ett intressant sätt i den av svenska filmimportörer sorgligt negligerade GODS AND MONSTERS. Till skillnad från den filmen är Rätt upp i 90- talet! tryggt förankrad i Hollywoods mittfåra. Här finns varken något utmanande eller överraskande.

Fraser spelar sonen till en lite knäpp vetenskapsman som i Kubakrisens skugga bygger en överlevnadsbunker under den idylliska förortsvillan. Ett störtande flygplan misstas för en sovjetisk missil och familjen flyr ned i bunkern med ett tidlås inställt på 35 år. I sin ombonande kokong – frusen i tid, kultur och moral – växer forskarens son upp utan kontakt med utvecklingen på markytan.

Liksom i vårens VÄLKOMMEN TILL PLEASANTVILLE handlar det alltså om en kollision mellan ett föregivet mer oskuldsfullt förflutet och en lika föregivet cynisk och dekadent nutid. I Rätt upp i 90-talet! glorifieras om möjligt än mer kalla krigets Amerika med sina grundmurade patriarkala normer och könsroller. Med lite välvilja skulle man kunna se de inledande scenerna år 1962 som en ironisk stilisering av ett antikverat familjeideal. Frasers hjärtknipande och avväpnande charmiga triumftåg genom Los Angeles som det moderna Sodom är dock närmast ett propagandanummer för just dessa ideal.

Kvicka replikskiften och fyndiga scener finns, men filmen hämmas av ett endimensionellt typgalleri av rollkaraktärer och intrigens utveckling överraskar aldrig. Det mesta stannar vid att vara småroliga uppslag. Skratten infinner sig alltför sällan. Med andra ord handlar det om lättviktig och snabbt bortglömd underhållning.