Tyskland/USA 1999. The 13th Floor. Regi: Josef Rusnak. Manus: Josef Rusnak, Revel Centeno-Rodriguez. Foto: Wedig von Schultzendorff. Musik: Harald Kloser. I rollerna: Craig Bierko, Armin Müller-Stahl, Gretchen Mol, Vincent D’Onofrio.
13:e våningen är ännu en filmatisering av den amerikanske science fictionförfattaren Daniel Galouyes bästa roman: Simulacron-3, från 1964. Första gången gjordes den som tv-serie i två delar för tyska ARD av R.W. Fassbinder under titeln WELT AM DRAHT (1973). Nu har den blivit en tysk-amerikansk samproduktion med både pengar och filmfolk från bägge länderna. Resultatet är tyvärr mediokert.
Kvaliteterna kommer nästan helt från Galouyes intrikata berättelse, en film noir-inspirerad mordhistoria som utspelas i parallella, virtuella världar på 1930-, 1990- respektive 2020-talet. De existentiella frågeställningarna om världen som föreställning och om individens kamp för att med fri vilja ta kontroll över sin tillvaro är typiska för sf-genren under efterkrigstiden.
En regissör med en gnutta dramaturgisk och visuell fantasi skulle utan svårigheter åstadkommit en spännande och tankeväckande film. Men Josef Rusnak är inte den regissören, då läroåren som assistent åt Roland Emmerich (Godzilla, 1998) tycks ha resulterat i konstnärlig utslätning.
Under en polerad men dramatiskt sömnig yta – präglad av ett slappt berättartempo och oinspirerade dialogpartier – kämpar skickliga skådespelare som Armin Müler-Stahl och Vincent D’Onofrio för att gjuta liv i filmen. Mot dåligt manus och regi hjälper det dock föga.
Varför just 13:e våningen får biopremiär när den snarliknande Dark City (1997) av Alex Proyas gick direkt till videohyllorna är dessutom ett mysterium.
© Michael Tapper, 1999. Sydsvenska Dagbladet 1999-12-11.