Widows

Storbritannien/USA 2018. Regi: Steve McQueen. Skådespelare: Viola Davis, Liam Neeson, Michelle Rodriguez, Daniel Kaluuya, Elizabeth Debicki, Colin Farrell. Åldersgräns: 15 år. Längd: 2.08.

Lynda La Plantes (I mördarens spår/Prime Suspect, 1991–2006) genombrott 1983 med Änkorna (Widows) var något nytt. En tv-serie med kvinnor i alla huvudrollerna och en thrillerintrig med socialrealistisk inramning som riktade udden mot Thatchers nyliberala samhällsförstörelse. Regissören Steve McQueen (12 Years a Slave) och författaren Gillian Flynns (GONE GIRL, 2014; SHARP OBJECTS, 2018) nyinspelning har behållit originalets premisser men uppdaterat berättelsen till nutid och förflyttat den till segregerade stadsdelen South Side i Chicago.

Upptakten börjar med en paradisisk bild av kärlek över områdets etniska och sociala gränser. Veronica (Viola Davis) och Harry (Liam Neeson) morgonhånglar på det där självklara, intima sättet som alla tidningars sexrådgivningssidor tycker att vi ska ha det i övre medelålderns ombonade äktenskap. Några timmar senare är Harry och hans rånargäng döda, ihjälskjutna av polisen efter en stöt.

Strax efter begravningarna kommer gangsterkollegorna för att driva in skulderna från gängets änkor. Veronica ställs inför att sälja allt hon har. Linda (Michelle Rodriguez) blir av med sin klädaffär. Alice (Elizabeth Debicki) tvingas till prostitution.

I desperation föreslår Veronica att änkorna själva ska göra en stöt. Som oerfarna i brott och vapenhantering har de alla odds emot sig. Men det är också en fördel i Veronicas ögon: ”Ingen väntar sig att vi ska ha stake nog att genomföra en kupp”.

Samtidigt pågår en lokalpolitisk maktkamp i South Side mellan Jack Mulligan (Colin Farrell), vars irländskättade familj styrt i generationer, och afroamerikanske utmanaren Jamal Manning (Brian Tyree Henry). Båda är korrumperade och insyltade i gangsterverksamhet, men en avgrund av klass och hudfärg skiljer dem åt.

McQueen illustrerar skillnaden i en kameraåkning när Jack tar bilen från Jamals högkvarter till sitt eget. Medan vi hör hur han försöker hitta ett sätt att bevara makten inför det hotande nederlaget ser vi hur omgivningen skiftar från slumområde till ett flott villakvarter. Klassamhället åskådliggjort med ett ekonomiskt berättande i bästa Hollywoodtradition.

Med samma precision porträtterar filmen sitt rollgalleri och driver handlingen framåt. Varje scen, replik och bifigur lägger till något väsentligt, fördjupar bilden av människorna och miljön som format dem. Till exempel Mulligan senior (Robert Duvall), Jacks far och stadsdelens starke man, vars rasistiska spyor mellan skål och vägg blir till en ögonblicksbild av South Sides historia av våld och motsättningar. Och en miniatyr av Trumps USA.

Det klassiska thrillertemat om att skenet bedrar löper som en röd tråd genom Widows, från de putsade fasaderna på den vita sidan till det förment äkta rättvisepatoset hos de politiska och religiösa ledarna på den svarta. Ingen är oskyldig, alla är bedragare, också de som i självbedrägeri tror på illusionerna.

Det sistnämnda får sin mest drabbande gestaltning i huvudpersonernas uppgörelser med sina livslögner. Alices sorg över en pojkvän som misshandlade henne. Lindas chock över att hennes spelmissbrukande man sålt allt, inklusive sin familjs trygghet. Kvar blir Veronica med sina lyckliga minnen, men snart ska också de solkas av förräderi, blod och våld. Som så mycket annat en vanlig dag i South Side.

© Michael Tapper, 2018. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2018-11-16.

PS Tv-serien Widows med uppföljare har nyligen restaurerats och givits ut på bluray och dvd (import).