Filmer till glöggen

Vi ser förmodligen fler filmer nu än någonsin tidigare, främst i tv-kanaler och streamingtjänster.  Men urvalet är begränsat. Många sevärda titlar – nytt som klassiskt – får cineasten själv importera till sin hemmabio. Här är ett urval av årets blurayreleaser.

Paul Schrader gör en lysande comeback med First Reformed (2017). Ethan Hawke imponerar som protestantisk präst i religiösa grubblerier över kristet martyrskap i en tid utan framtidshopp. Förkrossad över att sonen dött som soldat i Irak ställs hans tro på nya prov när unga Mary (Amanda Seyfried) söker upp honom för att be om råd i en akut livssituation.

Med förebilder i Robert Bressons Prästmans dagbok (Journal d’un curé de campagne, 1951) och Ingmar Bergmans Nattvardsgästerna (1963) uppdaterar Schrader klassiska existentiella problemställningar till vår dystopiska samtid. Världsproblemen tränger sig in i vardagen för att förgifta huvudpersonernas tankar och själva livskänsla. Endast trons mysterium ger hopp, om än vi lämnas med misstanken att slutbilden kan vara en önskedröm.

2017 års bästa Oscarskandidat i kategorin animerad film var The Breadwinner, producerad på irländska Cartoon Saloon (Havets sång/ Song of the Sea, 2014). Storyn bygger på Deborah Ellis ungdomsroman, baserad på berättelser av afghanska flyktingar. Så gott som alla röster görs av skådespelare med afghanska rötter.

Handlingen utspelas i Kabul under talibanernas brutala vanstyre på 1990-talet. För att försörja familjen tvingas elvaåriga Parvana utge sig för att vara pojke. Tillsammans med en annan pojkmaskerad flicka arbetar hon på en rad påhugg, och genom hennes ögon får vi en skrämmande men ibland också komisk inblick i ett totalitärt samhälles absurda livsvillkor.

Robert Altman (1925–2006) var en konstnärligt mångfacetterad regissör som kastade sig mellan olika genrer, gärna för att stöpa om dem i satirisk form med politisk udd.  Glädjande nog har många av hans bästa filmer släppts i utmärkta blurayöverföringar: Nashville (1975), 3 Women (3 kvinnor, 1977), The Player (Spelaren, 1992), Short Cuts (1993) och den komiska pärlan The Long Goodbye (Långt farväl, 1973), som uppdaterar Raymond Chandlers hårdkokta deckare till 1970-talets hippie-Los Angeles.

Listan kompletteras i år av de psykologiska thrillrarna That Cold Day in the Park (Dödens docka, 1969) och Images (Schizo – den kluvna verkligheten, 1972). Särskilt den senare är sin skildring av schizofrenins vanföreställningar påverkad av hur Bergman i Persona (1966) gör en parallell mellan huvudpersonernas sinnestillstånd och filmmediets förmåga att leka med olika fiktionsnivåer. Altman-renässansen avrundades i november med den bonusmaterialspäckade blurayreleasen av Gosford Park (2001), som driver med det brittiska klassamhället i en pusseldeckarparodi på Agatha Christie.

I boxen Dietrich and von Sternberg in Hollywood möter vi en filmikon med queerpolitisk sprängkraft. I sex Hollywoodfilmer 1930–35 regisserade av Josef von Sternberg skapade Marlene Dietrich en androgyn sexsymbol som fascinerar än idag. Hon vann omedelbar världsberömmelse för sitt kabarénummer i amerikanska debuten Marocko (Morocco, 1930). Iförd frack och cylinderhatt röker hon nonchalant och hånar salongens provocerade främlingslegionärer innan hon i en passionerad kyss med en kvinna slår dem med häpnad.

En annan hbtq-politisk filmpionjär var homosexuelle regissören John Schlesinger. Hans Midnight Cowboy (1969), om en cowboygrabb från Texas som hamnar på horstråket i New York, är den hittills enda barnförbjudna Oscarvinnaren. Och det med en story som driver med traditionella mansideal, har prostituerade och småskurkar på samhällets botten som huvudpersoner och som avrundas i ett poetiskt feelbad-slut.

Megaboxen Universal Classic Monsters: Complete 30 Film Collection, från Dracula (1931) till The Creature Walks Among Us (1956), är en julklapp som varar än till påska. Dock är den inte ”complete” eftersom 1931 års Dr Jekyll och Mr Hyde, Island of Lost Souls (1932), The Black Cat (1934) med flera intressanta titlar saknas.* I gengäld finns här fynd som lesbiska vampyrfilmen Dracula’s daughter (Draculas dotter, 1936) och screwballkomedin The Invisible Woman (Den osynliga kvinnan, 1940).

Gott Nytt Filmår – på bio och hemma!

© Michael Tapper, 2018. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2018-12-28.

* Dr Jekyll och Mr Hyde och Island of Lost Souls producerades visserligen på Paramount men ägs sedan 1958 av Universal.