Glöm Game of Thrones! 2010-talets främsta tv-serie heter Babylon Berlin och bygger på Volker Kutschers första roman, Den våta fisken (Der nasse fisch = polisjargong för ett olöst fall), i en planerad serie om tio böcker om kriminalaren och morfinmissbrukande krigsveteranen Gereon Rath. Här finns en ny frisk källa att dricka ur för den som törstar efter en i verklig mening spännande kriminalberättelse med ett rikt galleri av komplexa personteckningar och en historieskildring med stark resonans i vår samtids återkomst för nazistinkande högerpopulism.
Vi befinner oss i Weimarrepublikens sista skälvande guldår, våren-sommaren 1929. Trots den ekonomiska återhämtningen efter första världskriget är klasskillnaderna avgrundsdjupa. Det har skapat sociala motsättningar som under första maj-firandena exploderar i blodbad: Blutmai. Samtidigt har konservativa antidemokrater inom militären och statsapparaten mot Versaillesfredens villkor mobiliserat nya styrkor för att genomföra en statskupp och ta revansch för nederlaget 1918.
Till Berlin anländer Köln-snuten Rath (Volker Bruch) för att spåra upp en porrfilm som kan få ödesdiger effekt på hemstadens överborgmästare Konrad Adenauers politiska karriär. Snart är han indragen i en spionhistoria med kopplingar till den lokala maffian på nattklubben Moka Efti, den sovjetiska ambassadens mordpatrull och det hemliga militära nätverk som kallas Schwarze Reichswehr. Till sin hjälp har han veterankollegan Bruno Wolter (Peter Kurt) och deltidsprostituerade flappern Charlotte Ritter (Liv Lisa Fries), som drömmer om att bli mordutredare.
Slutsumman på 55 miljoner euro gör Babylon Berlin till en av de dyraste tv-produktionerna någonsin i Europa. Det syns på omsorgen om att i detalj fånga tidens mode, frisyrer, trendiga Bauhausdesign och miljöer hos både fattig och rik. Moka Efti har återskapats på anrika stumfilmsbiografen Delphi. Bertolt Brecht och Kurt Weills Tolvskillingsoperan (Die Dreigroschenoper, 1928) spelas på Theater am Schiffbauerdamm, där pjäsen en gång fick sin premiär. Och Alexanderplatz har återskapats ner till minsta reklamskylt.
Men utanpåverket är inte till för sin egen skull utan för att göra rättvisa åt författaren Kutschers fängslande story, byggd på noggrann historisk research och full av sammansatta rollgestalter stigna ur dåtiden. Huvudpersonen Rath är en antihjälte sliten mellan samvete och opportunistisk egennytta, pliktkänsla och hämningslöst svineri i tjänsten, plågad av minnet efter broderns försvinnande på krigsfronten och kärleksaffären med sin svägerska. Kollegan Wolter är modellerad på kommissarie Lohmann i Fritz Langs M (1931) och DR. MABUSES TESTAMENTE (Das Testement des Dr. Mabuse, 1933) men döljer en mörk själ bakom fasaden av fet fryntlighet.
I detta politiska och moraliska minfält blir gatsmarta överlevnadskonstnären Charlotte den som stjäl publikens sympatier. Hon flyr misären i arbetarkvarteren till tillfälliga jobb som stenograf och alltiallo på polishuset, på natten tillhör hon stammisarna i Moka Eftis jazzångande nattliv där hon tjänar extra genom att stå på menyn över sexuella tjänster i klubbens källare. Hennes nyckelroll i Raths allt snårigare polisutredning är en balansakt på slak lina mellan trovärdighet och fantasigestalt men har sin förebild i dåtidens thrillrar.
Gruppen bakom tv-serien med Tom Tykwer (Parfymen, SENSE8) i spetsen har gjort en så föredömlig filmatisering att serien borde visas på biograf. Från de utsökta förtexterna, inspirerade av Hans Richter, till ljussättning, kameravinklar och bildövergångar har man plockat från den tyska 1920-talsfilmens verktygslåda. Det påminner oss om att många stilgrepp i amerikansk film noir och moderna thrillrar en gång formades i Berlin för att sedan transporteras till Hollywood via tyska regissörer på flykt undan nazistregimen.
Några tyska tjugotalsfilmer skymtar också förbi. Eftertexterna rullar över experimentfilmen Opus II (1923) av Walter Ruttmann. Ett biobesök visar den socialrealistiska klassikern Menschen am Sonntag (1929), vars handling återspeglas i en scen då Charlotte badar i Nikolassee. Och när Rath hamnar på filmfabriken UFA får han en glimt av regissören Josef von Sternberg som granskar Marlene Dietrichs provfilm till genombrottet Blå ängeln (Der Blaue Engel, 1930).
Det finns också några lekfullt anakronistiska inslag, som att kabaréorkestern på Moka Efti spelar Roxy Music-låtar i jazzarrangemang; Bryan Ferry dyker dessutom upp på scen för ett gästspel i avsnitt fem. Man har även tagit sig friheten att inkludera Fjärde Internationalen (som inte bildades förrän 1938) och flygplanet Junker JU-52/3m (som inte premiärflög förrän 1932) i handlingen. Mest anmärkningsvärt är att den hemliga flygspaning tur och retur som Rath gör till Reichwehrs hemliga flygbas i ryska Lipetsk klaras av på endast ett dygn.
Men ”felen” stannar vid randanmärkningar i en frustande livfull och samtidigt olycksbådande tidsbild, sammanfattad i seriens nyskrivna hitlåt ”Zu asche, zu staub” (”Till aska, till stoft”). Sången framförs med karismatisk strålglans av litauiska Severeija Janusauskaite i rollen som mansklädda och mustaschprydda sångerskan Nikoros, egentligen: sovjetagenten Sorokina, mot en fond av Josephine Baker-klädda danserskor. Shownumret korsar Marlene Dietrich med Adolf Hitler och förebådar undergången i Nazitysklands totala krig halvtannat decennium senare.
Publiken sugs in i sången, som på en rockkonsert; man följer sångerskans minsta vinkar och kommandon från scen. En både medryckande och oroväckande hänförelse av massorna som ger åskådaren gåshud.
© Michael Tapper, 2019. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2019-06-14 (i tryck 2019-06-21).
Babylon Berlin
Tv-serie i åtta avsnitt på SVT. Tyskland 2017. Regi, manus: Tom Tykwer, Henk Handloegten, Achim von Borries efter Volker Kutschers polisroman ”Babylon Berlin: Den våta fisken”. Medverkande: Volker Bruch, Liv Lisa Fries, Peter Kurth, Leonie Benesch. Längd: 1.24–1.30/avsnitt. Premiär: 2019-06-20.
PS De åtta avsnitten omfattar både säsong 1 och 2. En tredje säsong planeras få tysk premiär i höst; den bygger på bok två i serien om Gereon Rath med undertiteln Den stumma döden (Der stumme Tod, svensk utgivning i september).