”The Manor is the ultimate in luxury”, mässar en förförisk berättarröst till lyriska bilder på naturlandskap och på dollarstinna livsnjutare som äntrar ett privatjetplan för att flygas till paradiset. Där ska de enligt rösten få delta i en jakt som ”inte bara är en sport utan en femstjärnig boutiqueupplevelse”. En safari för den rikaste procenten. Deras ”ultimata byte”: fattiglappar från det amerikanska bibelbältet.
Fejkreklamen är en aptitretare på spelfilmen The Hunt, ursprungligen premiärsatt till den 10 augusti, sedan uppskjuten till den 27 september på grund av massmorden den 3 augusti i Dayton, Ohio, och El Paso, Texas. Nu har den dragits tillbaka på obestämd tid av distributören Universal efter att president Trump rasat mot filmen.
Utspelet var förstås ett sätt för presidenten att rikta fokus bort från hans egna rasistiska uttalanden och kritiken mot att han underblåst den högerextrema vålds- och mordvåg som tilltagit sedan han tog makten. ”Liberala Hollywood är det mest rasistiska man kan tänka sig”, röt han. Fast The Hunt hade han inte sett, och några andra Hollywoodfilmer som illustrerade det han ansåg vara rasism kunde han inte heller peka ut.
Även tidigare har filmpremiärer och tv-serier ställts in temporärt efter våldsdåd. Buffy och vampyrerna (Buffy the Vampire Slayer, 1997–2003) efter skolmassakern i Columbine 1999 och actionfilmen COLLATERAL DAMAGE (2002) efter 11-septemberattacken 2001 på World Trade Center är två exempel. Då tog bolagen självmant beslut. Däremot har det aldrig tidigare hänt att ett Hollywoodbolag böjt sig för politiska påtryckningar, och det är oroande.
Trumps måltavla är inte slumpmässigt vald. Bakom The Hunt står produktionsbolaget Blumhouse, känt för framgångsrik skräck och action med politisk udd, som GET OUT (2016), THE PURGE-filmerna (2013– ) och BLACKKKLANSMAN (2018). Företagschefen Jason Blum är en oblyg Trumpkritiker.
Nu kommer inte The Hunt inte att stanna för alltid i giftskåpet. Och när den väl släpps kan kritiken rent av få motsatt effekt. Filmen, som kanske annars seglat förbi tämligen obemärkt på repertoaren, kan bli till ett kulturfenomen.
© Michael Tapper, 2019. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2019-08-14 (i tryck 2019-08-16).
