Chefsåklagare Krister Peterson avslutade Palmeutredningen den 10 juni i fjol med att peka ut grafikern Stig Engström på Skandia – i medierna kallad ”Skandiamannen” – som den sannolike statsministermördaren. Inget åtal kunde väckas eftersom Engström dog 2000. Två år tidigare hade journalisten Thomas Pettersson publicerat en vittomtalad artikel i tidningen Filter, följd av boken Den osannolika mördaren, där han efter tolv års grävande i fallet kommit fram till samma slutsats.
Det ska än en gång understrykas att det inte finns någon bindande teknisk bevisning mot Engström, däremot en bestickande kedja av indicier. De redovisas i Lars Lampers dokumentär PALMEMÖRDAREN – EN FILM OM SKANDIAMANNEN från januari i år (finns på SVT Play). Misstankarna stärks av att Engström både ljugit och lämnat motsägelsefulla uppgifter i polisförhören, dessutom erkänt i press och tv att han överensstämde med beskrivningen av den flyende mördaren.
Paradoxalt nog var det just det som gjorde att han avskrevs som en mediekåt mytoman av spaningsledaren Hans Holmér, själv med liknande personlighetsdrag. Än idag framstår Engström som en kuf, en osannolik mördare, för många. Men kufar är välbekanta från just spektakulära politiska mord, se fallen Lee Harvey Oswald och Anders Behring Breivik.
Tv-serien Den osannolika mördaren, efter Petterssons bok, bygger på indicierna med ett psykologiskt motiv. Stig Engström (Robert Gustafsson) tecknas här som en förgrämd karriärist, förbisedd på jobbet, mobbad som barn på internatskolan i Sigtuna och sedan i Täbys moderat- och societetskretsar. Törstande efter bekräftelse gör han sig därför viktig genom lögner och överdrifter – om sin position på jobbet, om sina heroiska insatser kring Palmemordet.
När det gäller själva mordmotivet, tecknar man bilden av en umgängeskrets där Palmehatet uttrycktes i komisk jargong snarare än patologiska konspirationsteorier. Men en t-tröja med Palme tecknad efter antisemitisk karikatyrmodell som Engström får av grannarna på sin födelsedag antyder något mer än bara lek med ord. Och den som sett dokumentären PALME (2012) minns nog bilderna från Moderaternas valmöte 1985, knappt ett år innan mordet, då man på scen lynchade en Palmedocka under sparkar och hånfulla tillmälen.
Själv spekulerade Engström i sin sista medieintervju 1992 för branschtidningen Skydd & säkerhet om motivet, en monolog tv-seriens sista avsnitt återger nästan i sin helhet. Den är så rik på detaljer, så uppenbart personligt hållen att man bara väntar på själva erkännandet.
Återstår vapnet, som Leif GW Persson menar måste ha varit ”stort som en liten julgris”. Det var också Holmérs misstag, då han tidigt låste mordutredningen vid en .357 Magnum av märket Smith & Wesson. I själva verket kan ammunitionen som användes vid mordet avfyras av flera modeller, inte alla av julgrisformat. Sådana fanns det flera av i den enorma vapensamlingen hos grannen, här kallad Harry Levin (Magnus Krepper). Vapenträningen hade Engström från skytteföreningen på Kungliga Armétygförvaltningen, där han var anställd under några år.
Det som ytterst gjorde Engström till en osannolik mördare var hans vanlighet, en alkoholiserad medelsvensson bland andra. Tv-serien sliter för att liva upp hans tråkiga historia med idoga klipp fram och tillbaka i tiden, men det är egentligen bara scenerna från mordnatten som får en dramatisk nerv. Snarare fäster man sig vid Holmérs inkompetenta spaningsledning som drömmaterial för en svart humorserie, modell The Office, även om Mikael Persbrandts rolltolkning är ovanligt nerskruvat på skrattretande bombasmer.
Tankarna går till Friedrich Hegels ord om att historiska fenomen upprepar sig först som tragedi och sedan som fars. Holmér lyckades emellertid sammanföra dem i ett enda stort tragikomiskt haveri för mordutredningen, live inför världens tv-kameror.
© Michael Tapper, 2021. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2021-11-05.
Den osannolika mördaren
Tv-serie i fem avsnitt på Netflix. Sverige 2021. Regi: Charlotte Brändström, Simon Kaijser. Manus: Wilhelm Behrman, Niklas Rockström efter en bok av Thomas Pettersson. Med: Robert Gustafsson, Eva Melander, Mikael Persbrandt, Peter Andersson. Längd: 0.43–0.52/avsnitt. Premiär: 2021-11-05.