Larmet går till pensionerade MI5-veteranen David Cartwrights (Jonathan Pryce) hem. Ett mord har begåtts i huset. Cartwright själv är försvunnen – dement och paranoid. Emma Flyte (Ruth Bradley), ung snorkfröken på väg upp i kontraspionaget, möter b-laget Slough Houses sluskige chef Jackson Lamb (Gary Oldman) och får en lektion i avsnoppande svar.
Flyte: Så, du är chefen för soporna
Lamb: Det gillar de inte att kallas.
Flyte: Vad kallar du dem?
Lamb: Sopor.
Samtalet avslutas med en emfatisk brakskit av Lamb.
Våra underdog-favoriter på Slough House är tillbaka där de hör hemma: i rännstenen för att lösa fall som kollegorna i gräddfilen gått bet på eller klantat till. Ibland lyckas de av idogt spionarbete, desto oftare är turen på deras sida.
Och tur kan ett Storbritannien som vilar på en samhällshierarki med de största idioterna i toppen inte få nog av, om man får tro tv-serien efter Mick Herrons bästsäljare. Den intellektuella lyteskomiken kring den nye MI5-direktören Claude Whelan (James Callis) kan stå som exempel. Vi förstår mellanchefen Dana Taverner (Kristin Scott-Thomas) frustration bara alltför väl; byråkratsroboten Whelan finns i kopior på företag och myndigheter över hela världen.
Säsong fyra sparkar i gång med att självmordsbombaren Robert Winters (Zachary Hart) spränger en galleria. Var han en terrorist? Var dådet en engångshändelse eller är det början på en serie terrorattentat? Ovanpå det ett brutalt mord som besvärande nog ser ut att ha utförts av en legend i spionkåren.
Slow Horses är en anomali bland tv-serier. Där handlingen vanligen går på knäna och rollfigurerna blir mer än tröttsamma redan efter några avsnitt, lyckas man i varje säsong överraska med oförutsägbara berättelser och en ensemble som charmar oss med sina tillkortakommanden. Igenkänningsfaktorn är hög i deras misslyckade, tröstlösa arbetsliv på livets avigsida.
Ny för säsongen är den senaste i raden av überskurkar med ett horn i sidan till den brittiska underrättelsetjänsten: CIA-avfällingen Frank Harkness, spelad med sinister pondus av Hugo Weaving. Han är en rysarnjutning att se och höra, särskilt när han med smalögd blick hotfullt suger på orden som sin agent Smith i Matrix-filmerna. Inte lika lyckad är idén om honom som fascistliknande sektledare och avelstjur till en armé av unga mördarmaskiner.
Men romanerna och tv-seriens styrka sitter inte i spionintrigerna; någon John le Carré är Mick Herron inte. För honom fungerar de mest som en förevändning för satiren över ett dysfunktionellt Storbritannien.
Här blir Slough House bilden av ett samhälle i förfall med människor berövade allt hopp om förändring, människor utan framtid. Alla är de fast i ett ekorrhjul av misantropi, självförakt och missbruk. I säsong fyra skärskådar den mystiske nye medarbetaren JK Coe (Tom Brooke) den argsinta Shirley (Aimee Ffion-Edwards) som ett typexempel, en djupt olycklig person som riktar sin självdestruktiva ilska mot andra.
Lyckligtvis är komedi och tragedi varandras följeslagare. I Slow Horses går inte världen under med en smäll utan i ett skrattretande tarvligt gräl. Fortsättning följer i säsong fem, byggd på Herrons roman London Rules (2018).
© Michael Tapper, 2024. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2024-09-04.
Slow Horses, säsong 4
STRÖMMAD TV-SERIE I SEX AVSNITT. Storbritannien, 2024. Skapad av: Will Smith efter Mick Herrons roman Spook Street (2017). Med: Gary Oldman, Kristin Scott-Thomas, Jack Lowden, Rosalind Eleazar, Jonathan Pryce, Hugo Weaving. Längd: 0.45/avsnitt. Apple TV+.