”När presidenten gör det är det inget lagbrott,” utbrast avsatte presidenten Richard Nixon på en fråga från David Frost 1977 (se FROST/NIXON, 2008) om hans inblandning i Watergate-inbrottet. Denna kejserliga syn på presidentämbetet som höjt ovanför lagen och maktbalansen till kongressen och högsta domstolen sågs då som skandalöst. Dessutom erkände han indirekt de kriminella gärningar han avfärdat i sitt tidigare ”I’m not a crook!”-tal och gav ännu ett prov på sin väldokumenterade lögnaktighet.
Två av hans politiska lärjungar från tiden i Vita Huset, Donald Rumsfeld och Dick Cheney, hade däremot inga moraliska betänkligheter, vilket bioaktuella VICE (2018) skildrar. De delade Nixons radikalkonservativa syn på presidentämbetet och lögnen som ett politiskt instrument. Under Ronald Reagan och framförallt George W. Bush skulle de finputsa ett orwellskt nyspråk för sina syften.
Målet var att förskjuta maktbalansen så att presidenten i praktiken fick oinskränkt kontroll över alla verkställande beslut och funktioner. Han skulle då kunna genomdriva dem utan kongressens godkännande. Denna snudd på autokratiska tolkning av konstitutionens skrivning om presidentens maktbefogenheter har länge varit omdebatterad som Unitary Executive Theory (UET) och är aktuell igen i dagens maktkamp mellan Trump och kongressen.
Med eldunderstöd av högertankesmedjor drev Rumsfeld och Cheney en doktrin som i praktiken gjorde Nixons hållning i intervjun 1977 till en giltig tolkning av UET. Deras cirkellogiska argument kan sammanfattas: Presidenten är landets högste beslutsfattare. Därför kan han omöjligt ha fel, varken juridiskt eller moraliskt. Hans maktbefogenheter ger honom rätt.
Precis som det låter öppnar doktrinen för systematiska lagbrott och lögner. Och det var precis vad som hände när försvarsminister Rumsfeld och vicepresident Cheney efter attacken 2001 mot World Trade Center trumfade igenom UET-doktrinen, orkestrerade ”kriget mot terrorn” och genomförde lagen Patriot Act. Husrannsakningar, fängslandet av terroristmisstänkta och övervakning av hela världens internet- och telefontrafik – allt utan rättslig prövning – sminkades med ett försåtligt nyspråk för att dämpa intrycket av att man bröt mot såväl amerikansk lag som internationell rätt.
Fångarna kallades ”olagliga stridande”. Tortyr blev ”förstärkta förhörstekniker”. Invasionen av Irak motiverades med påhittade ”massförstörelsevapen”. Och underrättelsetjänsten NSA:s världsomspännande övervakningsoperation motiverades med att det kunde finnas ”unknown unknowns” som man måste skydda sig mot (se THE UNKNOWN KNOWN).
Visst fanns det gott om både kritisk debatt och bitande satir kring allt detta. Men makten behövde inte ha rätt för att få rätt. Det var en lektion som inte gick mästerskitprataren och översittaren Donald Trump förbi. Under hans styre med UET-doktrinen i ryggen har lögnen gått i ny spinn under beteckningen alternativa fakta.
© Michael Tapper, 2019. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2019-01-15.