Neurokirurgen Christopher ”Dr. Death” Duntsch dömdes 2017 av en domstol i Texas, där han varit verksam, till livstids fängelse för vållande till kroppsskada. Han hade då skadat minst 33 patienter för livet, flera så svårt att de blev helt eller delvis förlamade, och även orsakat några patienters död. Domen pekade ut honom som personligt ansvarig eftersom rätten ansåg att hans operationer inte bara var grovt oskickliga utan även hade uppsåtet att skada.
Som den dramadokumentära tv-serien Dr. Death visar, var Duntsch (Joshua Jackson) emellertid inte någon ensam galning utan produkten av en privat sjukvård där vinst går före patienternas hälsa. Två välrenommerade kirurger, Robert Henderson (Alec Baldwin) och Randall Kirby (Christopher Slater), försöker under lång tid stoppa hans framfart. Men sjukhusen Duntsch arbetar för gör allt för att skydda hans och sitt eget goda rykte.
Duntsch är nämligen deras kassako som med sitt charmiga yttre, självsäkra framtoning och smorda munläder drar in många miljoner till arbetsgivaren från patienternas försäkringsbolag. Parallellen till Paolo Macchiarini på Karolinska Institutet är slående. I båda fallen handlar det om samvetslösa mytomaner vars påhittade forskningsmeriter och uppenbart skadliga kirurgiska metoder hade kunnat stoppas om någon i ansvarig ställning varit utrustad med normalt kritiskt tänkande. I stället tog det år av slakteriverksamhet på operationsbordet innan de två läkarvandalernas rakryggade kollegor lyckades krossa illusionsnumren och då i hård motvind från sjukhusledningarna.
Tv-serien Dr. Death är dramatiserad som en cringe tragedy, där Duntschs lättsinniga hållning till sin systematiska ödeläggelse av människors liv ideligen får åskådaren att greppa efter skämskudden. Den avgörande skillnaden till cringe comedy är att vi inte kan skratta bort eländet. I stället är det som om vi tillsammans med Duntsch är fångade i en allt vildare malström av manipulativ sadistisk hybris, pådriven av kokain och sprit.
Svagheten är att serien, trots en sammanlagd speltid på sex- och en halvtimme, inte ger oss något begripligt psykologiskt porträtt av Duntschs motiv eller drivkraft. Vi får se hur han redan under sin tid i college konsekvent misslyckas att prestera på träningen i amerikansk fotboll men ändå insisterar på att platsa i laget. Och mot slutet berättar hans far om hur han som barn aldrig lekte med sina leksaker utan enbart drog familjens möbler över trägolven.
Ska vi förstå det som att han var född till en narcissistisk odugling och knäppgök som skadade sina patienter med samma förnuftstrotsande tjurskallighet som han repade familjehemmets golv eller trodde sig bli fotbollsstjärna? Det låter häpnadsväckande banalt. Här finns en skriande brist i manusförfattaren, Patrick Macmanus (Marco Polo, 2016) arbete.
Desto mer slagfärdig är Dr. Death som avslöjande skildring bakom kulisserna på ett genomkorrumperat privat vårdsystem. Seriens kavalkad av chockerande operationsscener, fejkade forskningsprojekt och Kafka-liknande möten med sjukvårdsbyråkratin är som hämtad ur en skräckbetonad konspirationsthriller men tyvärr alldeles sann. Liksom i vårens dokumentärserie om opioidkatastrofens Amerika, THE CRIME OF THE CENTURY, ser vi här konsekvenserna av den typ av sjukvård som i svensk debatt kallas ”valfri”, läs: valfrihet för vård- och läkemedelsföretagen att profitera på sina patienter.
Det är ett system som, med sluttexternas formulering, bara väntar på att ett nytt Duntsch-fall: ”Det som hände här, kommer att hända igen”.
© Michael Tapper, 2021. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2021-10-05..
Dr. Death
Tv-serie i åtta avsnitt på C More. USA 2021. Skapad av: Patrick Macmanus efter en podcast av Wondery. Med: Joshua Jackson, Alec Baldwin, Christopher Slater, Grace Gummer, AnnaSophia Robb. Längd: 0.41–1.01/avsnitt. På C More kan du även se dokumentärserien Dr. Death: The Undoctored Story.