Den samiske gruvarbetarsonen som blev hockeystjärna

Börje: The Journey of a Legend är produktionsbolaget Warner Bros klichétitel på en sevärd men ojämn dramaproduktion om hockeylegenden Börje Salming. Serieskaparen Amir Chamdin har en ojämn film- och tv-karriär bakom sig, från höjdpunkten Cornelis (2010) till lågvattenmärket med tv-serien HASSEL. Och även här svajar manus och regi.

Öppningsbilderna kastar oss rakt in matchen mot Detroit Red Wings 1986, då Salming fick ansiktet uppskuret av Gerard Gallants skridsko och sånär förlorade synen. NHL-seriens gladiatorspel gav honom totalt 600 ärr. Han var en av stjärnorna i en hockeyera som parodierades 1977 i kultklassikern Slagskott (Slap Shot, George Roy Hill, 1977), en film Chamdin fumligt imiterar i några scener.

Sedan vrids klockan tillbaka till ett vinterkulet Kiruna under det ekonomiska rekordåret 1969. Sverige har tagit ett tigersprång in i välfärdssamhället. Levnadsstandarden har blivit dramatiskt bättre för de flesta. Men för 18-årige, samiske gruvarbetarsonen Börje Salming (Valter Skarsgård) ser livet ut att gå käpprätt åt helvete.

Han har med mamma Karins (Sara Soulié) ord ”sovit sig genom skolan” och sparkats från verkstadsjobbet. På stan misshandlas han under vrål om ”Tattarjävel!” och ”Lappjävel!” av ett raggargäng. Räddningen är hockeyspelet för Kiruna AIF i isladan Matojärvi, där även Tord Lundmark, Pekka Lindmark med flera tagit sina första skridskoskär mot berömmelsen.

Salming tränar i slitna kläder på ett väderbitet idrottsstadium men utan Rocky-filmernas stöddiga choser. Sådant var han allergisk mot, något han demonstrerar när han stoiskt mottar publikens ovationer under Canada Cup 1976. I seriens sista bilder ser vi ett kort intervjuinslag där den verklige Salming avspänt viftar bort sin upphöjelse till legend.

Börje är, som många sportdramer, en grabbig historia. Kvinnorna spelar tredje fiolen efter sporten och stjärnornas herrklubb. Man upphöjer hustrun Margitta till Torontos lokala modeguru, fast någon Katja of Sweden blev hon knappast. Och i Hedda Stiernstedts svaga skådespelarinsats stannar rollen vid att med skiftande kläder och frisyrer fungera som seriens tidsmarkör.

Salmings livslånga kärlek är snarare till stålborstkärve storebrorsan Stig – ökänd i rinken som ”Stygge Stigge” – vars arbetarklassförakt mot allt vad lyxliv och fisförnäma later heter fångas på pricken av porträttlike Oscar Skagerberg, seriens scentjuv.  Lillbrorsan vill så gärna vill imponera på sin förebild bara för att hårt och obevekligt plockas ner på jorden. Det kulminerar i en komiskt obekväm restaurangscen när Stig kommer till Toronto för att spela i Canada Cup och skiter fullständigt i att vara till lags inför Börjes kanadensiska hockeypolare.

Warner Bros har gett Börje höga produktionsvärden. Det syns i Betsy Ångermans scenografi. Svettlukten i hockeyarenornas slitna omklädningsrum riktigt ångar ut från tv-skärmen, och familjens Salmings kanadensiska förortsvilla är som en katalog över 1970 och 80-talens inredningstrender. Niclas Frisks popmix ska locka en yngre publik, men låtarna fångar varken tidsatmosfären eller kommenterar storyn på något intressant sätt utan stannar vid en tom reklamgimmick. Börje och Börje hade förtjänat bättre.

© Michael Tapper, 2023. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2023-11-19.

Börje: The Journey of a Legend
STRÖMMAD MINISERIE I SEX AVSNITT. SPORTDRAMA. Sverige, 2023. Serieskapare: Amir Chamdin. Med: Valter Skarsgård, Hedda Stiernstedt, Pelle Holmström, Oscar Skagerberg, Jason Priestly. Längd: 0.42–0.49/avsnitt. Viaplay och TV3.