Apokalypsekvationen

”Det krävs mer styrka för att bygga upp än för att bränna ner”, lyder nyckelrepliken i tv-serien Foundation. Den bygger på den amerikanske biokemiprofessorn Isaac Asimovs klassiska serie science fiction-berättelser om Stiftelsen (1942–86) cirka 47 000 år in i framtiden. Men som alltid handlar det om författarens egen tid kring andra världskrigets hot från totalitära ideologier. På så sätt får den en resonans också i vår tid, där vetenskapens grundstenar – frihet i tanke, ord och forskning – åter hotas av politiska krafter som med tomma löften om trygghet vill göra oss till undersåtar i stället för medborgare.

Långt före Frank Herbert skrev Dune (1965) och Star Wars (1977– ) var en glimt i George Lucas ögon, skrev Asimov, inspirerad av Romarrikets historia, om ett 12 000-årigt galaktiskt imperium med miljontals människobefolkade planeter. Härskarna är en klonad serie kejsare som alla heter Cleon (Lee Pace). Matematikprofessorn Hari Seldon (Jared Harris från CHERNOBYL i en ny Cassandra-roll) förutspår emellertid imperiets snara undergång i en mörk tid av inbördeskrig under 30 000 år. Han kan bevisa profetian med en apokalypsekvation, baserad på en kombination av historia, sociologi och statistik han kallar psykohistoria.

Forskningsrönen strider emellertid mot maktens påbjudna dogm om att det råder evig fred och stabilitet. Trots att imperiet skakas av terrordåd och uppror förvisas därför Seldon och hans lärjungar – bland andra det unga matematikergeniet Gaal Dornick (Lou Llobell) – till den ödsliga planeten Terminus i galaxens periferi. Där bygger de vetenskapssamhället Stiftelsen i skuggan av en mystisk svävande artefakt, Valvet, omgivet av ett kraftfält som inte släpper någon nära utom samhällsväktaren Salvor (Leah Harvey).

Manusförfattarna David S Goyer och Josh Friedman (TERMINATOR: DARK FATE)  siktar på att filmatisera Stiftelsen i sin helhet till en totalt 80 timmar lång serie. Så här långt, efter de fem första avsnitten, är intrycket visuellt imponerande men skralt i personteckningarna. Det senare är Asimovs fel. Han hade visserligen ryskt påbrå men var ingen Tolstoj eller Dostojevskij när det gällde människoporträtten. Att några ändå står ut från mängden, som Lou Llobells Gaal och Lee Paces kejsare, beror på skådespelarnas förmåga att gjuta liv i pappfigurerna.

Desto bättre var Asimov på att teckna en hisnande tusenårig rymdhistoria som illustrerar hans övertygelse om vetenskapen som mänsklighetens frälsning. Seldon ser matematiken som ”ren”,  obefläckad av religion och ideologi. Rörande naivt med tanke på hur Hitler tog vetenskapens hjälp till både Förintelsen och V2-raketerna, men likväl skrämmande aktuellt i vår egen tids förakt för kunskap och fakta.

Serien fångar berättelsens episka storslagenhet i makalösa kosmiska vyer och en detaljrik scenografi. Den är synbart påkostad och rasande snygg att titta på. Som så ofta i genren är interiörer och kläder emellertid kliniskt befriade från slitage och smuts, som om hela galaxen skrubbats i en kemtvätt. Här hade jag önskat att man tagit lärdom från Alien-filmernas ruffigare framtidsskildring för att trolla fram en trovärdigare värld.

Däremot stämmer jag inte in i en del kritikers invändningar mot berättandet som snårigt. Tvärtom tycker jag att berättandets snabba växlingar mellan olika tider ger  välbehövlig energi till en story som hos Asimov ofta dröjer i stillastående passager med långa ordväxlingar och reflektioner. Många filmer och tv-serier har trots allt blivit populära just sina koncentrationskrävande berättarstrukturer, från Citizen Kane (1941) till Twin Peaks (1990–91, 2017).

Kruxet för Foundation är snarare att levandegöra Asimovs omfattande persongalleri och svindlande perspektiv i tid och rum för en publik van vid att associera rymdsagor med lasersvärdduellerande matinéhjältar, inte forskare som utmanar vapenmakt med vetenskaplig forskning.

© Michael Tapper, 2021. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2021-10-18.

Foundation, säsong 1
Tv-serie i tio avsnitt på Apple TV+. USA 2021. Skapad av: David S Goyer och Josh Friedman. Med: Jared Harris, Lou Llobell, Lee Pace, Leah Harvey. Längd: 0.45–1.10/avsnitt. Recensionen baserar sig på de fem