The Prisoner – Michael Tapper

Ian Rakoff Inside the Prisoner. Radical Television and Film in the 1960s London: Batsford 1998

Fångad
Storbritannien 1967-1968 (tv-Serie i 17 avsnitt). The Prisoner. Avsnitt 1. Arrival 2. The Chimes of Big Ben 3. A, B and C 4. Free For All 5. Schizoid Man 6. The General 7. Many Happy Returns 8. Dance of the Dead 9. Checkmate 10. Hammer Into Anvil 11. It’s Your Funeral 12. A Change of Mind 13. Do Not Forsake Me Oh My Darling 14. Living in Harmony 15. The Girl Who Was Death 16. Once Upon a Time 17. Fall Out. Regi Don Chaffey (1, 2, 8, 9), Pat Jackson (3, 5, 10, 13), Patrick McGoohan (4, 7, 12, 16, 17), Peter Graham Scott (6), Robert Asher (11), David Tomblin (14, 15) Manus David Tomblin (1, 14), George Markstein (1; även manusredaktör för serien), Vincent Tilsley (2, 13), Anthony Skene (3, 7, 8), Patrick McGoohan (4, 16, 17), Terence Feely (5, 15, Lewis Griefer (6), Gerard Kelsey (9), Roger Woddis (10), Michael Cramoy (11), Roger Parkes (12) Klipp Lee Doig (1, 9, 10, 12, 16), Spencer Reeves (2, ), Geoff Foot (3, 4, 5, 7), John S Smith (6, 8, 11), Eric Boyd-Perkins (13, 15, 17), Noreen Ackland (14, 17) Scenografi Jack Shampan Musik Ron Grainer (tema), Alfred Elms, Robert Farnon, Wilfred Josephs. Med Patrick McGoohan nummer 6 Angelo Muscat betjänten Peter Swanwick övervakaren. Nummer 2 Guy Doleman (1), George Baker (1), Leo McKern (2, 16, 17), Colin Gordon (3, 6), Eric Portman (4), Anton Rogers (5), Mary Morris (8), Peter Wyngarde (9), Patrick Cargill (10), Andre Van Gyseghem (11), Derren Nesbitt (11), John Sharp (12), Clifford Evans (13), David Bauer (14), Kenneth Griffith (15). Producent David Tomblin Produktionsbolag Everyman Films för Incorporated Television Company (ITC) Längd cirka 50minuter/avsnitt (totalt 850 minuter) Svensk TV-premiär 1971-03-11.

The Prisoner: Collector’s Box Set (vhs/ld/dvd)
Storbritannien 1998. Videodistribution VVL/PolyGram (Europa), Image (USA) Videopremiär Juni 1998 Anmärkning Distribueras även på LD av amerikanska Image (totalt 9 skivor, premiär oktober-december 1998). DVD-utgåva ännu ej aviserad.Supplement Dokumentären The Prisoner Companion (1990) av Maljack Productions, samt några vykort och en ölöppnare (?!).

London. En hemlig agent begär avsked i raseri och kör hem. Medan han packar sina resväskor för att åka på utlandssemester anländer en begravningsbil utanför. En man klädd som en begravningsentreprenör går upp mot hans bostad och pumpar in en gas i agentens lägenhet. Denne somnar och vaknar upp i vad som ser ut som en sagoaktig semesterby, The Village.

Nummer 2, en ledargestalt som övervakar allt och alla med hjälp av utplacerade – dolda eller synliga – kameror och mikrofoner runt hela byn, inviger agenten i byns tillvaro. Ingen har ett namn, alla har ett nummer. Agenten har blivit nummer 6. Ingen kan fly den skenbara idyllen, och den som försöker dödas och/eller förs tillbaka av en ballongliknande väktare som kallas Rover.

Nummer 2 informerar nummer 6 om att han finns dokumenterad från födseln i minsta detalj. Det saknas dock viktiga detaljer: Varför begärde han avsked? Han hade ju en lovande karriär framför sig. Arbetar han för någon av kalla krigets parter? Är det av icke-konformistiska, subversiva skäl han avvisat att arbeta för maktapparaten? Men nummer 6 vägrar samarbeta, vägrar acceptera sig som ett nummer, vägrar foga sig i byns regler och kontrar med egna frågor: ”Vem är nummer 1?, Vilken sida [i kalla kriget] arbetar ni för?” Han får naturligtvis inget svar.

I en rad avsnitt drogas, manipuleras eller tvingas nummer 6 in i bisarra experiment utifrån olika tekniker inlånade från neurologi och psykiatri – alltid under ledning av olika nummer 2, vilka avlöser varandra allteftersom de misslyckas med sina metoder. I en slutlig kraftmätning segrar nummer 6 över nummer 2, som dör men återuppväcks av sina kollegor. Nummer 6 återupprättas som fri individ i en bisarr rättegångsprocess, men tar istället hjälp av två andra åtalade, en ung man i fadersuppror och den tidigare nummer 2.

Tillsammans skjuter de ihjäl många i den anonyma makt- och militärapparaten bakom The Village och flyr med en buss till London. Tillbaka i sin lägenhet tar den tidigare nummer 6 omedelbart sin bil till sin chef. Seriens avslutningsbilder är exakt desamma som inledningsbilderna, då han åker för att säga upp sig.

Som med nästan all science fiction på film och tv, så ser den här serien på många sätt föråldrad vad gäller representationen av teknik. Liksom Stanley Kubricks och Arthur C Clarkes så hyllade ÅR 2001 – ETT RYMDÄVENTYR (2001 – A Space Odyssey, 1968), som faktiskt producerades samtidigt och på samma ställe – MGM:s ateljéer utanför London – är såväl datorteknik som övervakningsutrustning och andra så kallade högteknologier hopplöst daterade.

Lika förbisprungna av tiden är de neurologiska, behavioristiska och psykiatriska metoder som används för att manipulera huvudpersonen. I en tid då få åskådare var bekanta med dessa tekniker kunde kanske fullskaliga plywoodmodeller av stordatorer med blinkande lampor, åldrade vetenskapsmän med bockskägg och outgrundliga hjärntvättningstekniker med hjälp av blixtrande elmaskiner imponera. Idag ser det mest ut som ingredienser i ett studentspex.

Det är således lätt att skratta åt många av inslagen i den för tiden påkostade tv-serien Fångad, som sedan premiären på brittisk och amerikansk tv för drygt 30 år sedan blivit ett kultfenomen. Till skillnad från den amerikanska kultserien Star Trek, som ganska snabbt förvandlades till en standardmässig äventyrsserie tillverkad enligt löpande band-teknik, försökte emellertid Fångad i sina bästa stunder ändå artikulera en civilisationskritik som också kom till uttryck i samtida science fiction-litteratur, till exempel hos Alfred Bester, Brian Aldiss, Harlan Ellison och inte minst Philip K. Dick.

Särskilt sistnämnde författares förkärlek för en handling som kretsar kring världen är en tankekonstruktion och att det i samhället existerar en alltomslutande konspiration för att krossa och utplåna unika, rebelliska individer har gett näring till serien.

Den återkommande handlingen i Fångad är att nummer 6 hamnar i olika situationer och/eller verkligheter som avslöjas som vara fiktiva konstruktioner. Vad han tror är hans allierade eller vänner i nöden visar sig genomgående vara spelbrickor för de bakomliggande krafterna som styr sagolandet The Village.

Redan i det första avsnittet, strax efter ankomsten till The Village, träffar nummer 6 på sin för tjänstekollega Cobb, som strax därefter dör i vad som sägs vara ett självmord. En kvinna ger nummer 6 en elektronisk apparat som hon påstår att Cobb konstruerat för att undkomma de dödliga Rover-väktarna. Nummer 6 lyckas ta sig iväg med en helikopter, men farkosten övertas via fjärrkontroll av nummer 2 och nummer 6 återbördas till The Village i en maktdemonstration.

I följande avsnitt blir nummer 6 granne med den kvinnliga nummer 8, en nyanländ fånge från Estland som tror sig veta att The Village ligger på den litauiska östersjökusten. De lyckas fly till London via båt och sedan i packlådor på ett fraktfartyg. De befrias av tidigare kollegor i vad som ser ut som det kontor där nummer 6 tidigare arbetade, men det avslöjas snart bara vara kulisser i ett hus i The Village. Syftet var helt enkelt att lura nummer 6 att avslöja sina hemligheter. Så långt skiljer sig tv-serien inte nämnvärt från McGoohans tidigare insatser som agenten John Drake i den oerhört populära serien Ett fall för John Drake (Danger Man, 1960-1966). Både intrigen och McGoohans rollkaraktär i Fångad kan ses som en ironisk kommentar till den serien. Liksom i John Drake och i sin tidigare karriär på teater och film hade McGoohan ofta spelat ”arg ung man”, en ironisk, repliksnabb rebell i uppror mot alla slags auktoriteter.

Från och med avsnitt tre, med titeln ”A, B and C”, lämnar emellertid serien actiongreppen för mer filosofiska betraktelser över den sköna nya efterkrigsvärlden. Nummer 6 drogas och kopplas via en dator kopplas upp till en TV-skärm där hans minnen och drömmar projiceras. Med hjälp av en av seriens många ”galna vetenskapsmän” manipulerar dessutom nummer 2 via datorn nummer 6:s omedvetna. Rollfigurer förs in i drömmarna som verktyg för att tränga bakom nummer 6 mentala skydd.

Avsnittet föregriper tekniken kring cyberrymden och virtuella verkligheter som kom att bli ett favorittema i science fiction-litteratur och film först tjugo år senare. Arrangemanget med vetenskapliga manipulatörer som bearbetar en persons minnen samtidigt som de avnjuter dem via tv-skärm påminner också starkt om Dennis Potters avskedsföreställning, tv-serien Cold Lazarus (1996), där en nedfryst författare väcks till ett dvalliknande liv medan tv-producerande forskare ser mediemöjligheter att fånga en masspublik genom att sända ut hans drömmar.

Den tydligaste politiska allegorin finns emellertid i avsnitt fyra, Free for All, där nummer 6 övertalas att ställa upp i ett föregivet fritt val i The Village. Han tilldelas kampanjpersonal, men i valtalen möts av publikreaktioner som vittnar om att majoriteten i The Village består av hjärntvättade zombier. Han försöker fly, infångas och drogas. I ett nu infantiliserat tillstånd drabbas nummer 6 av en personlighetsförändring. Han blir snarlik nummer 2: auktoritär och propagerar ivrigt för säkerhet som den övergripande principen. Nummer 6 vinner valet, men efter installationen visar det sig att hans kampanjsekreterare, nummer 58, är den verklige nummer 2 som bara använt honom som ett redskap för sina egna maktambitioner. Åter flyr nummer 6, men infångas och misshandlas av ett bisarrt sällskap invånare som dyrkar Rover.

Serien avhandlar sedan några klassiska science fiction-teman: identitetskris (5, 13) indoktrinering (6), postapokalyptisk skräck (7), manipulerad revolution (9) och alienation (12). Serien avslutas med en slags rättegång med överlastad existentiell symbolik i scenografi, kostymer och dialog. Här finns inslag från absurdism, politisk gatuteater och rockmusikal. Och troligen präglad av såväl samtida science fiction som konstfilmsestetik avslutas serien i total ambivalens; det förefaller till och med som om hela händelseförloppet påbörjas igen.

De avsnitt som lyckas bäst är de där alla kvasivetenskapliga förklaringsmodeller förs åt sidan och lämnar plats åt en drömliknande surrealism. Den mest effektfulla mardrömskonstruktionen är inte de föregivet komplicerade apparaterna eller den plumpa tv-övervakningen utan den överallt närvarande konspirationen, där all invånarna förefaller ha släktskap med de viljelösa, antropomorfa utomjordingarna i Världsrymden anfaller (Invasion of the Body Snatchers, 1956 och 1978) eller för den delen i den andra delen av den brittiska Quatermass-trilogin (1954–57). En annan förvånansvärt effektfull konstruktion är den mordiske väktaren Rover, egentligen en vanlig väderballong, som plötsligt uppenbarar sig vid gränserna för The Village, beredd att döda alla flyktingar.

Enligt Ian Rakoffs bok Inside The Prisoner, som egentligen är en självbiografi med anekdotiska inslag om brittisk film och tv under 1960-talet, var seriens manusredaktör, George Markstein, som kom med originalidén; stjärnan Patrick McGoohan tog dock äran åt sig. Markstein var en före detta brittisk underättelseagent under andra världskriget och påstod att han mot krigsslutet bevittnade flera experiment med hypnos, droger och annan mental påverkan som skildras i Fångad. Om man får tro Rakoff var Marksteins ursprungliga premisser betydligt mer kontroversiella, särskilt som det bara gått tjugo år sedan kriget upphörde. I Marksteins skiss till serien handlar det om en brittisk officer som kommer tillbaka till England efter att ha bedrivit spionage bakom fiendens linjer, drogas och vaknar upp i ett fängelse där han tvingas underkasta sig fruktansvärda experiment för att, som forskningsledarna uttrycker det, hjälpa den allierade sidan. Det är svårt att ens idag tänka sig denna idé utvecklas till en TV-serie i Storbritannien utan att upphovsmännen skulle lynchas som landsförrädare.

Ett avsnitt som står ut från de andra, och som intressant nog censurerades av CBS under premiärvisningen av serien, är ”Living in Harmony” (avsnitt 14). Liksom avsnitt 3 handlar den om en slags virtuell verklighet med understöd av fullskaliga filmkulisser. Det här avslöjas emellertid inte förrän i avsnittets sista minuter. Istället introduceras vi i en variant av seriens sedvanliga prolog till ett västerndrama à la Sergio Leones italienska Dollar-trilogi. Nummer 6 är en sheriff som kastar brickan och rider iväg från en småstad, bara för att slås medvetslös och vakna upp i helveteshålan Harmony. Här vill stadens domare hyra hans sherifftjänster, men nummer 6 vägrar.

Efter en brutal lynchning och ett rättsövergrepp på en prostituerad, Cathy, går nummer 6 med på att bli sheriff, dock med villkoret att han inte ska behöva vara beväpnad. Strax iscensätter han en flykt med Cathy, men dyker inte upp på den avtalade mötesplatsen. Tillbaka i Harmony finner nummer 6 Cathy mördad av The Kid, en mentalt störd revolverman i domarens tjänst. Han tar därför på sina revolvrar och dödar The Kid i en duell.

Domaren skickar emellertid omedelbart en rad nya hejdukar mot nummer 6, som efter en hård strid faller för en kula. När han vaknar upp är han i sina vanliga kläder. Han har en slags hörlurar på sig och befinner sig bland västernkulisser i utkanten av The Village. Domaren visar sig vara nummer 2, Cathy och The Kid två av hans medarbetare.

Den här typen av omstöpningar av USA:s gränslandsmyt i skuggan av Vietnamkriget var vanlig på biograferna under slutet av 1960-talet. Den mest förödande filmen kom inte från de italienska spaghettivästernfabrikerna, utan från den amerikanske regissören Sam Peckinpah: Det vilda gänget (The Wild Bunch, 1969). På bio tolererades sådana våldsamma och kritiska allegorier, men det nya och genomslagskraftiga tv-mediet var betydligt känsligare. Moralismen och den ideologiska kontrollen som tidigare präglat filmindustrin levde länge kvar på de stora tv-kanalerna. Först när det politiska klimatet svängde efter Watergate-skandalen kunde serien visas i sin helhet.

Det är inte svårt att se varför Fångad blivit en kultserie, omhuldad sedan 30 år av bland andra den världsomspännande fan-klubben Six of One: Serien gjordes bara i några få avsnitt, där alla har tämligen olika karaktär. Handlingen kan utläsas som en öppen allegori med motsägelsefulla ideologiska implikationer. Och den har, åtminstone i vissa avsnitt, ambitioner att bryta mot en konventionell tv-estetik.

Det är dock bara i vissa avsnitt eller i inslag i vissa avsnitt som den känns djärv och nydanande. Framförallt störs jag av de trendriktiga modekläderna alla i serien har och den lyxtillvaro som fångenskapen i The Village ändå innebär. Det blir uddlöst, för att inte säga fånigt, i en politisk allegori över en kalla krigs-värld som innehöll sådana element som Vietnamkriget, Gulag-arkipelagen, och masstortyr under marionettregimer stödda av bägge maktblocken.

Man måste samtidigt komma ihåg att det har förflutit 30 år sedan den producerades. Ändå är det svårt att idag hitta en tv-serie – science fiction eller annan – som ens tillnärmelsevis försöker sig på att artikulera de frågeställningar som Fångad ändå ställer. Jämför den med till exempel med den betydligt mildare THE TRUMAN SHOW (1998).

Patrick McGoohan, som redan från början bestämt att det bara skulle bli 17 avsnitt i serien, var vid tiden för produktionen Storbritanniens högste betalde skådespelare. Han skulle senare både regissera och agera i några avsnitt av den legendariska, amerikanska tv-deckaren Columbo (1968–2007). Sporadiskt har han dykt upp i filmroller, till exempel som vetenskapsmannen Dr. Paul Ruth i DAVID CRONENBERGs Scanners (1981) och som den engelske kungen Edward I i Mel Gibsons Braveheart (1995), alltid med en bevarad, undertryckt vrede som är beundransvärd efter en drygt fyrtioårig skådespelarkarriär. Det ryktas sedan några år också om att Fångad ska göras i en Hollywood-producerad filmversion. Knappast förvånande med tanke på den höga återvinning från tv-mediet som präglat Hollywood de senaste åren.