USA 2000. Bedazzled. Regi: Harold Ramis. Manus: Harold Ramis, Peter Tolan, Larry Gelbart. Foto: Bil Pope. Musik: David Newman. I rollerna: Brendan Fraser, Elizabeth Hurley, Frances O’Connor.
Nyinspelning av brittiska komikerparet Peter Cook & Dudley Moores moderna Faust-komedi från 1967 med samma originaltitel, då översatt till Min kompis djävulen. Men årgång 2000 är faktiskt bättre än förlagan.
Medan Cooks påhittiga manus aldrig kunde kompensera för Moores taskiga skådespeleri är Brendan Fraser närmast perfekt som den naiva, inbundne och socialt klantskallige kontorsslaven Elliot som en dag får ett erbjudande från djävulen som han inte kan tacka nej till: att sälja sin själ för sju önskningar. Med kameleontliknande kroppsspråk och träffsäker mimik gjuter Fraser liv i det komiska galleri av manliga stereotyper han inkarnerar i sina olika önskevärldar.
Under större delen av filmen håller Harold Ramis (ANALYSERA MERA) manus och regi jämna steg med dennes talangfulla spel. Från förtexternas både ironiska och självironiska kommentarer till bilder av vanliga människor i vardagsbilder finns här ett intelligent och lekfullt samspel med publiken.
För varje önskan blir nämligen Elliot alltmer frustrerad i sin utopiska längtan efter perfektion. Och alla hans förväntningar och invändningar mot sitt avtal med hin håle återspeglar precis de funderingar som uppstår hos åskådaren inför filmens händelseutveckling, något som leder till än mer skruvade situationer.
Liksom i sina tidigare filmer fördjupar Ramis här komiken med imponerande lätt hand genom en underliggande existentiell moralsymbolik om vikten av att leva ett äkta liv utan förställning eller falska drömmar. En njutning för alla som tröttats ut av flabbiga kalsongfarser oavsett nationellt ursprung.
Som i så många andra komedier – Släkten är värst, Livet är en schlager, Ramis ovanstående filmer – orkar emellertid filmen inte hela sträckan. Slutet blir en påhängd konstruktion som inte har något med handlingen i övrigt att göra, enbart tillfogad för att avrunda berättelsen med en av kommersiella skäl upplyftande känsla av att allt ordnar sig.
© Michael Tapper, 2001. Sydsvenska Dagbladet 2001-02-02.
