Poseidon – Michael Tapper

USA 2006. Regi: Wolfgang Petersen. Med: Josh Lucas, Kurt Russell, Richard Dreyfuss, Jacinda Barrett. Längd: 1:39.

Redan S.O.S. Poseidon (1972), baserad på en roman av Paul Gallico, var i allt väsentligt en omtagning av Airport (1969) men med handlingen förlagd till en lyxkryssare. Bioaktuella nyinspelningen Poseidon är i sin tur en slapp variation på de otal katastroffilmer som passerat biodukarna sedan dess. Inte undra på att sjönk som en sten på den amerikanska biorepertoaren.

Den digitala monstervågen gör comeback från regissören Wolfgang Petersens tidigare film DEN PERFEKTA STORMEN (2000), men avbildas nu i romantisk månbelysning innan den välter överklassreservatet Poseidon. Sedan följer en dryg timme av digital pyroteknik kryddad av superslimmad actionhandling med superslimmat tecknade rollfigurer.

Några överlevare ska ta sig från övre däck på det uppochnervända fartyget till en möjlig utväg i propellerrummet. Färden blir en slags ”tio små negerpojkar”-lek, där publiken ska gissa vem i gruppen som härnäst: 1 Krossas under fallande järndelar. 2. Grillas till aska vid någon av filmens otaliga explosioner. 3. Drunknar under dykningarna mellan fartygets luftfickor.

Problemet är att filmen inte för en sekund lämnar mig berörd. Eller överraskad. Eller sugen på fler katastroffilmer.

I stället återkommer bara en önskan om att filmen sätter punkt för årets dumpningssäsong på bio.