Ruby, havsmonstret – Michael Tapper

BIO. ANIMERAD FAMILJEFILM. USA, 2023. ”Ruby Gillman, teenage kraken”. Regi: Kirk DeMicco, Faryn Pearl. Röster i originalversionen: Lana Condor, Toni Colette, Jaboukie Young-White, Jane Fonda. Svenska röster: Filippa Steen, Anna Sahlene, Ludvig Törner, Suzanne Reuter. Åldersgräns: 7 år. Längd: 1.31.

Ruby Gillman är en mattebegåvad tonårstjej hemligt förälskad i klasskompisen Connor. Hon vill så gärna vara vanlig men känner sig missanpassad, vilket förvärras ytterligare av att babe-bomben Chelsea börjar på Oceanside High. Vad Ruby inte vet är att hon stammar från ett släkte jättebläckfiskar – kraken – stora nog att dra fartyg ner i havsdjupet.

Bland människorna på land döljer de sin sanna natur och försöker smälta in. Om någon undrar över deras avvikande utseende, viftar de bort det med att de kommer från Kanada (ett klassiskt grannlandsskämt vi känner från SOUTH PARK). Men med puberteten – se RÖD, CARRIE, Teen Wolf (1985/2011) med flera – blir det förstås omöjligt för huvudpersonen att dölja sitt inre odjur.

Knappt har sågningarna av Disneys Den lilla sjöjungfrun (The Little Mermaid, 2023) klingat ut när DreamWorks kommer med sitt satiriska svar i Ruby, havsmonstret för att strö salt i såren. Gjord i samma anda som SHREK ställer den Disney-sagan på huvudet genom att låta havsodjuren ta revansch på sjöjungfrurna, vars sockersöta ansikten döljer narcissistiska monster. Rubys berättelse blir den om fula ankungen som istället för svan blommar ut till coola bläckfisktjejen.

Den pastellfärgat stiliserade animationen går på tvärs mot Disneys satsning på fotorealism under senare år, bland annat i nya LEJONKUNGEN. Konstnärligt ligger Ruby, havsmonstret nära bolagets tidigare succé TROLLS men riktar sig till tonårspubliken med ett subkulturellt rollgalleri typiskt för high school-genren: nördar, skejtare, emo- och goth-figurer.

Berättartempot är högt, tonen ofta gapig på gränsen till hysterisk. Enerverande i längden för föräldragenerationen. Mer passande för biosalongens ungdomar, som annars skulle fumla efter mobilen.

I det tonläget och med den fräcka pungsparken på sagans stereotypa mönster förvånar filmen med ett tamt popmusikspår där en mer vågad mix av metal och punk hade vässat den satiriska udden. Det blir särskilt förödande för scenerna då Ruby njuter av sin nyfunna, sanna bläckfiskidentitet med superkrafter som bonus. Och finalen till en hissmusikversion av Fatboy Slims 24 år gamla hitlåt ”Praise You” är en svekfull pålspets i filmens uppkäftiga hjärta.