SCIENCE FICTION/DRAMA. Kanada/Frankrike/Storbritannien/Grekland. 2022. Regi, manus: David Cronenberg. Med: Viggo Mortensen, Léa Seydoux, Kristen Stewart, Don McKellar. Längd: 1.47.
Crimes of the Future är DAVID CRONENBERGS testamente. Filmen knyter ihop centrala ämnen från han femtioåriga karriär: Hur människan med civilisationen skapat sin egen ekologi, som i sin tur radikalt förändrar människans evolution. Vårt polymorft perversa förhållande till teknologin. Och tanken om en kulturell förskjutning av skönhetsidealen från ut- till insidan av kroppen.
Handlingen utspelas i en postapokalyptisk framtid där människor antingen opererar om sig eller muterar för att anpassa sig till de förändrade livsbetingelserna. Saul Tenser (Viggo Mortensen) har drabbats av ”accelererande evolutionssyndrom” – ett slags kreativ cancer – som fått hans kropp att producera nya organ på löpande band. Med sin livspartner Caprice (Léa Seydoux) låter han operera ut och förevisa dem som erotisk perfomancekonst för publik.
Tenser uppvaktas av Timlin (Kristen Stewart), en byråkrat på National Organ Registry som gärna vill ta Caprices plats. Samtidigt jagar en nyinrättad polisstyrka efter en underjordisk grupp som opererat om sig för att kunna äta toxiskt avfall och ett barn som fötts med förmågan att kunna leva på plast.
Filmen spretar ut i flera handlingstrådar som aldrig vävs samman på något tillfredsställande sätt. Slutscenen är en cliffhanger mer passande för ett avsnitt i en tv-serie än som tillfredsställande final. I stället dröjer sig enstaka bilder och scener av sadomasochistisk skönhet som illustrerar nyckelrepliken ”kirurgi är den nya sexualiteten” kvar hos åskådaren.
Cronenberg är en idéburen filmskapare. Som bäst kompletterar han med psykologiskt utmejslade rollfigurer, exempelvis i Videodrome (1983) eller Flugan (1986). Här tycks han emellertid ha lobotomerat sin dramatiska sida, vilket lämnat filmen ofärdig. Skissen är sevärd. Bitvis fascinerande. Men mest givande för hans trognaste anhängare.
Nästa år fyller denne särling i science fiction-genren 80 år. Men nog har han kraft kvar att provocera, det är bara att läsa de upprörda kritiker som indignerat avfärdar Crimes of the Future som sjuk och motbjudande. Symfonin av spyor låter som ett eko från tiden innan han vann konstnärligt erkännande, något jag trots mina invändningar hoppas ska sporra David Cronenberg till fortsatta skildringar av människan i den transhumanistiska tidsåldern.
© Michael Tapper, 2022. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2022-10-07.
