”Makt är afrodisiaka, total makt är totalt afrodisiakalt”, grymtar Boris Johnson (Kenneth Branagh) förnöjt till sin fnittrande unga älskarinna Carrie Symonds (Ophelia Lovibond) i premiärministerbostadens sovrum på Downing Street. Han har nått sina drömmars mål. Men många med hans tidigare chefredaktör Max Hastings (Charles Dance) på konservativa tidningen The Daily Telegraph avfärdar honom som inkompetent, en bluff, ett dåligt skämt. Inte undra på då Johnson under sina tidigare karriärer som journalist och borgmästare i London gjort sig känd för att dribbla med sanningen.
Och just Johnson-regeringens dribblande med sanningen under coronapandemin 2020–2021 är temat för This England. Redan vid makttillträdet sommaren 2019 kantades den nytillträdde premiärministern av skandaler, bland annat för försöket att med lögner kuppa igenom ett avtalslöst, ”hårt” Brexit. Alla protester på gator, i parlamentet och i medier rann emellertid av denne teflonpolitiker, som ser sig själv som Winston Churchills arvinge.
Våren 2020 försöker Johnson hans kabinett under ledning av politiske strategen Dominic Cummings (Simon Paisley-Day) tona ned pandemihotet i det längsta för att vinna popularitet och inte störa ekonomin. Man blundar för erfarenheterna från tidigt drabbade länder som Italien. Siffrorna om smittspridningen friseras medan siffrorna för smittestningen kraftigt överdrivs.
Varje regeringsbeslut filtrerar Cummings genom fokusgrupper så att populistiska poäng trumfar medicinsk vetenskap. Serieskaparna Michael Winterbottom (24 HOUR PARTY PEOPLE, GREED) och Keiran Quirke understryker glappet till verkligheten genom att då och då skriva ut skillnaden mellan de officiella respektive faktiska smittotalen. Men framförallt visar de vilka ödesdigra konsekvenser regeringens politik får för både coronadrabbade och vårdpersonal ute i landet.
Många dör utan att testas, utan att anhöriga hinner ta farväl. Vårdpersonal jobbar långt över vanlig övertid men hinner ändå inte med att möta anstormningen av patienter. All utrustning, från smittskyddskläder till respiratorer, saknas efter år av nyliberal politik som avskaffat beredskapslager till förmån för ett slimmat just-in-time-system. Man har helt enkelt sparat pengar genom att låtsas som om det aldrig blir några krig, katastrofer eller pandemier.
Berättandet kan till en början ge ett splittrat intryck genom de många klippen från Downing Street till äldreboenden, sjukhus och familjer som drabbas. Men snart blir kontrasten mellan den sockrade politiska spinnbubblan och det krassa läget ute i samhället skrämmande i sin cynism. Inte minst när vi gång efter annan bevittnar chocken och sorgen efter att även till synes friska personer – ungdomar och småbarnsföräldrar – rycks bort mitt i livet.
This England är sociologiskt drama när det är som bäst, om än jag saknar scener ur skandalen som slutligen välte regeringen: Partygate. Kenneth Branagh har med modern sminkteknik förvandlats till en Spitting Image-upplaga av Boris Johnson och firar komiska triumfer i att parodiera dennes teatrala mimik och pseudointellektuella ordbajsande. En politiker karaktäriserad av måttlös självöverskattning, dessvärre typisk för vår tids populistiska vansinne.
© Michael Tapper, 2022. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2022-09-26.
This England
STRÖMMAD TV-SERIE I SEX AVSNITT. Storbritannien 2022. Skapad av Michael Winterbottom, Keiran Quirke med hjälp av Tim Shipman, tidigare politisk redaktör på The Sunday Times. Med: Kenneth Branagh, Ophelia Lovibond, Simon Paisley-Day, Rachel Sophia-Anthony. Längd: 0.44–1.09/avsnitt. Viaplay.