USA 2021. Regi: Everardo Gout. Med: Ana de la Reguera, Tenoch Huerta, Josh Lucas, Will Patton. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.43.
Lagom till nationaldagen den 4 juli tar The Forever Purge scenariot i de tidigare filmerna till sin logiska konsekvens: inbördeskrig. Spelplatsen är det politiskt laddade gränsområdet mellan Texas och Mexiko. Där flyr i filmen början Adela (Ana de la Reguera) och Juan (Tenoch Huerta) till USA genom en tunnel under muren.
De får jobb hos den välbärgade familjen Tucker på en stor ranch. Under den lugna ytan puttrar vardagsrasismen, men när ”Purge”-nattens laglöshet övergår i en eskalerande våldsvåg som också har myndigheter och många amerikaner som sina måltavlor blir läget radikalt annorlunda. För snart står det klart att amerikanska högermiliser iscensatt det raskrig de propagerat för i så många år.
PURGE-seriens upphovsman James DeMonaco tar åter baksätesrollen som filmens manusförfattare och producent. I förarstolen väljer regissören Everardo Gout ett smalare bildformat och arbetar mycket med närbilder och grunt fokus. Det är ett verkningsfullt thrillergrepp som suger in publiken i huvudpersonernas malström av förvirring och utsatthet i en värld som exploderat omkring dem.
Under deras MAD MAX-liknande flykt genom brinnande samhällen och milispatrullerade vägar är deras enda räddning ironiskt nog att ta sig förbi Trumps drömprojekt: muren mot Mexiko. Dessutom stänger gränsen inom några timmar, ett thrillergrepp med deadline De Monaco lånat från sin förebild, John Carpenter.
Handlingen kulminerar i gränsstaden El Paso, som förvandlats till en krigsskådeplats snarlik nyhetsbilderna från Syrien och Irak. Valet av stad är ingen slump. El Paso har skildrats i åtskilliga västern- och kriminalfilmer med etniska spänningar mellan angloamerikaner och deras spansktalande grannar. Och den hamnade i världsnyheterna efter en vit makt-motiverad massaker 2019 som tog 23 människors liv och skadade lika många för livet.
Purge-serien startade 2013 med en lågbudgetfilm om en afrikanamerikansk man som under en natt av politiskt sanktionerade mord jagas som villebråd i ett ”gated community”, det vill säga ett inhägnat villaområde med egen vaktstyrka. Då var det en del kommentatorer som fnös avfärdande åt premisserna som löjeväckande överdrivna. De rösterna har blivit färre för varje film, för att numera tystna helt.
Utvecklingen har dessvärre gått filmerna till mötes med förfärande hastighet, vilket blev högst konkret när lynchmobben med entusiastisk uppbackning av de beväpnade högermiliserna Proud Boys och Oath Keepers stormade Capitolium den 6 januari i år.
Från en svensk horisont kan den amerikanska våldseskaleringen i mord, hatbrott, skolskjutningar och massakrer som Purge-serien speglar te sig avlägsen, rent av absurd. Men också i Europa och Sverige gör extremhögerns politiska framgångar avtryck med hatbrott, mord och terrordåd i takt med att deras retorik har flyttat in för i debattens mittfåra och fått en förment demokratisk fasad. Idag bedömer internationell säkerhetspolis högerextremismen som vår tids största samhällshot.
Att se den senaste Purge-filmen enbart som ett deformerat skräckporträtt av ett USA som kollapsar eller ens som rafflande eskapistisk biounderhållning för stunden går därför inte längre. Den är en actionbetonad science fiction-film, men profetian ter sig inte längre lika avlägsen eller bisarr. Därtill har tecknen varit tydliga under lång tid.
© Michael Tapper, 2021. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2021-07-01.