Efter fyra år av Trump och ett år av coronavirusets härjningar kommer inte oväntat en ny tv-version av Stephen Kings episka postapokalypsroman Pestens tid (The Stand). Författaren sade sig ha ambitionen att skriva en amerikansk motsvarighet till J.R.R. Tolkiens Ringarnas herre (The Lord of the Rings, 1954–55), men för mig som läste den under utgivningsåret 1978 var likheterna till den då populära brittiska tv-serien De överlevande (Survivors, 1975–77) slående.
I båda fallen handlar det om hur ett virus framställt som biologiskt vapen sprids från ett laboratorium för att snabbt slå ut mer än nittio procent av jordens befolkning. De få som överlever tvingas samarbeta för att starta om civilisationen.
King lägger till en biblisk symbolik om ett polariserat USA i krig mot sig själv, vilket gör romanen än mer aktuell idag. På hjältarnas sida står en brokig samling av folk kring den 108-åriga profeten Mother Abagail i universitetsstaden Boulder, Colorado, som söker återuppbygga ett demokratiskt USA på konstitutionens grund. Fienden är Randall Flagg, en modern antikrist som härskar över syndens högborg: Las Vegas. Kring Flagg samlas Kings traditionella skurkar – alltifrån sadistiska psykopater till missanpasslingar med hål i sina hjärtan.
Persongalleriet är så omfattande att det kan jämföras med folkbokföringskatalogen i Lev Tolstojs Krig och fred (Vojna i mir, 1867–69), något som länge stod i vägen för en filmatisering. Tv-serieversionen från 1994 mottogs väl men tål knappast att se om, inte bara för de darriga visuella effekterna utan mest på grund av B-regissören Mick Garris bristande talang. Historien upprepar sig dessvärre i årets nyinspelning under ledning av Josh Boone, vars senaste bidrag till filmkonsten var den förargelseväckande trista Marvel-rullen THE NEW MUTANTS (2020).
Även om resultatet inte är katastrofalt så tänker jag under hela speltidens förlopp på hur mycket bättre den kunde blivit med en David Fincher eller en Guillermo del Toro bakom kameran. Djärvare berättargrepp. Starkare skådespelarprestationer. En mer övertygande gestaltning av lockelsen i att gå över till den mörka sidan.
Nu sällar sig 2020 års serie till de alltför många King-adaptioner som nöjer sig med att pricka av romanen som en checklista i stället för att injicera något av den konstnärliga kraft som ligger i filmmediets särart.
Alexander Skarsgård är en tillgång som Flagg. Snygg och med förföriskt kluven försäljartunga, ett manipulativt monster som till skillnad från den groteske Pennywise inte lever av skräcken hos sina offer utan som i stället lockar fram deras sämsta sidor. Ändå lyckas man aldrig fånga kraften i Flaggs bedrägliga konster, inte heller i hans motpart Mother Abagails (Whoopi Goldberg) gudomliga egenskaper.
Detsamma gäller för deras respektive allierade. De goda är allmänt hyggliga men slätstrukna medan de onda är karikatyrartade slavar under sina drifter, som den voyeuristiske tvångsrunkaren Harold Lauder (Owen Teague) och den lättledda Nadine (Amber Heard).
Psykologin blir för vag och simpel för att övertyga, särskilt i fallet med Flaggs anhängare, som frivilligt väljer att underkasta sig hans skräckvälde av tortyr och godtyckliga avrättningar. Någon rim och reson måste det vara även i en post-apokalyps med övernaturliga premisser.
© Michael Tapper, 2020. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2020-12-17.
Pestens tid
Miniserie i nio avsnitt på HBO Nordic. USA 2020. The Stand. Skapad av Josh Boone efter Stephens Kings roman (1978). Med: James Marsden, Odessa Goldberg, Alexander Skarsgård, Whoopi Goldberg. Längd: 1.00/avsnitt. Premiär: 2020-12-17. Recensionen baserar sig på en förhandsvisning av de fyra första avsnitten.