Sex, lögner och vapenhandel

The Night Manager
TV-serie i sex delar på C More

John le Carrés roman Nattjänst (1993), skriven några år efter Iran-Contras-skandalen, handlar om symbiosen mellan vapenhandeln, knarkkartellerna och underrättelsetjänsten. Huvudpersonen Jonathan Pine är en ex-soldat som sadlat om till nattportier och som av en slump rekryteras till en sting-operation för att infiltrera och avslöja vapenhandlaren Richard Onslow Ropers smuggelaffärer. Men fienden finns också inom de egna leden på grund av Ropers pengasmorda kontaktnät i den brittiska och amerikanska makteliten.

Adam Sismans nyutkomna le Carré-biografi ser Pine som ett självbiografiskt porträtt av författarens prägling av en uppväxt i maskspel, svek och lögner. Som spion är Pine skräddarsydd, privat är han ett tomt skal på jakt efter äkta känslor och ett verkligt jag. Hatkärleken till den amoraliske Roper sägs spegla le Carrés fadersrelation, och spelet mellan Pine och Roper får en oidipal komplicering av triangeldramat kring Ropers unga älskarinna Jed.

night manager

2016 års TV-filmatisering efter manus av dramatikern David Farr uppdaterar  storyn. Serien inleds med en prolog i den arabiska vårens Kairo 2011 för att sedan hoppa fram några år i tiden. Pine (Tom Hiddleston) har blivit en veteran från Irakinvasionen, men vilka Ropers (Hugh Laurie) nya partners-in-crime är – i romanen: Colombias knarkkarteller – återstår att se.

Susanne Biers regi är synbart influerad av Paul Greengrass Bourne-filmer med en nervig, ofta cirklande handkamera som tar rygg på skådespelarna när det är action och i känslosamma ögonblick fångar ansikten i extrema närbilder. Hiddleston är utmärkt som känslohämmad nattportier, svagare som hårdkokt agent. Laurie går än så länge på autopilot.

Hur väl man förvaltar le Carrés politiska råsopar är för tidigt att säga. Mest slående är snarare hur man lagt in några sexscener för att ge serien en smula James Bond-glamour. Betyget efter två avsnitt är: lovande men lite slätstruket.

© Michael Tapper, 2016. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2016-03-04.