USA 2003. Regi: Marcus Nispel. Sk
ådespelare: Jessica Biel, Jonathan Tucker, Andrew Bryniarski, R. Lee Ermy. Längd: 1:38.
Nyinspelningen av Tobe Hoopers moderna skräckklassiker utför något av samma likskändande legopussel som psykopatfamiljen gör i berättelsen. Det är en film som huvudsakligen rekonstruerar originalet i långsökt hopp om att kunna få något av dess vitalitet och sprängkraft. 2003 års version går till och med så långt att den med tillkämpad retrokänsla i det påtagligt reklamstylade, kvasidokumentära fotot förlägger handlingen till år 1973, inspelningsåret för den första filmen.
När Hoopers lågbudgetverk kom ut 1974 var tonåringar-i-slakthus inte det slappt överförskrivna receptet på skräckfilm som det blivit decennierna därefter. Dess nidbild av ett moraliskt genomruttet, Södern av vit inavel i efterdyningarna till 1960-talets medborgarrättskamp och den nattsvart komiska karikatyren av den företagsdrivande amerikanska helyllefamiljen kunde med lätthet avläsas av samtiden och bidrog med all säkerhet till kassasuccén.
Men denna sociopolitiska bakgrund finns inte längre, och det blir fatalt för musikvideofilmaren Marcus Nispels högbudgeterade nekrofili, producerad av Bruckheimer-regissören Michael Bay (Pearl Harbor). Likt Gus van Sants Psycho (1998) demonstrerar den i stället cynismen i den allt accelererande nyinspelningsindustrin, ett kallt kalkylerande försök att skapa en kittlande förpackning till ett i grund och botten rutinmässigt förmedlat innehåll.
© Michael Tapper, 2004. Sydsvenska Dagbladet 2004-01-16.