The Fighting Temptations

USA 2003. Regi: Jonathan Lynn. Skådespefighting_temptationslare: Cuba Gooding Jr., Beyoncé Knowles, Mike Epps, LaTanya Richardson. Längd: 2:03.

Det börjar lovande med en gospelexplosion till tonerna av pastor Shirley Caesars kör (spelande sig själva) i en småstadskyrka i Montecarlo, Mississippi. Följsamt stegras filmens klippning i takt med den andliga och musikaliska extasen. Scenen blir både till ett medryckande musikalnummer och ett roligt miniporträtt av församlingen som filmen kretsar kring. Tyvärr hämtar sig filmen aldrig riktigt efter denna rivstart, trots flera minnesvärda musikalinslag av framförallt soulgruppen O’Jays men också rapparen T-Bone och en återhållsamt använd Beyoncé.

Manuset tar nämligen ett ytterst fyrkantigt grepp på ett klassiskt, amerikanskt recept i populistisk anda: den omvända Askungesagan om hur en välbärgad, cynisk storstadsbo får ett moraliskt reningsbad i mötet med en osofistikerad men varm lantismiljö. Tack vare en ensemble av utmärkta birollskaraktärer, som alla gör lätt karikatyrartade men aldrig nedlåtande roliga småstadstyper, lever filmen märkligt nog på sina utvikningar. Den centrala handlingen, kring Cuba Gooding Jr:s mytomaniske yuppie och dennes försök att erövra sin barndoms kärlek, ensamma mamman och nattklubssångerskan i Beyoncés gestalt, saknar emellertid den nödvändiga kemin och trovärdigheten.

Betyget pendlar därför mellan en klar fyra för musikinslagen och en svag tvåa för spelscenerna och hamnar salomoniskt på en trea. The Fighting Temptations ska främst ses för sitt intressanta porträtt av de musikaliska rötterna till dagens svarta musik, med sin spänningsladdade dubbelnatur av andligt och profant. Det syns inte minst i avslutningsscenerna från gospeltävlingen, där längtan efter Gud och trånandet efter en jordisk kärleksstund tycks vara oskiljaktiga.

© Michael Tapper, 2004. Sydsvenska Dagbladet 2004-06-04.