School of Rock – Michael Tapper

USA/Tyskland 2003. Regi: Richard Linklater. Skådespelare: Jack Black, Joan Cusack, Miranda Cosgrove, Joey Gaydos, Jr. Längd: 1:49.

Jack Blacks överårige, talanglöse rockgitarrist Dewey Finn börjar som en fortsättning på Blacks roll som musikpuritansk skivförsäljare i High Fidelity. Och när Finn fuskar sig till ett arbete som mellanstadielärare på en elitskola bara för att lära barnen slappa, sticka upp, svära och spela hårdrock förvandlas han till en antiintellektuell variation på Robin Williams livsnjutningsfilosof i Döda Poeters Sällskap. Den här typen av hybrider är inte ovanliga i Hollywood och låter säkert bra i pitchningen av filmprojektet men leder sällan till annat än programmatiskt förutsägbart resultat.

Tack vare Richard Linklaters (Slacker, Tape) fingertoppskänsla för personregi och ett intelligent manus blir School of Rock ändå njutbar familjeunderhållning. Black gör en rörande rockantikvitet som fortfarande tror på musikens antiauktoritära sprängkraft och en rockkonserts förmåga att ändra världen. Porträttet balanserar på slak lina mellan det komiska och irriterande men lyckas hålla balansen föredömligt. Motsvarande tippar barnrollerna aldrig över i det sockersöta. Deras trevande försök att tro på sig själva som utlevande rockmusiker har en genuin underton som aldrig blir banal.

Schablonartade och trista är däremot de elaka kvinnoporträtten av flickvännen (Sarah Silverman) till Finns bäste vän och rektorn (Joan Cusack), bägge obehagliga stereotyper av härsklystna karriärkvinnor. Här sipprar en grabbig rockattityd fram som underminerar flera av filmens annars insiktsfulla, komiska poänger om ett prestationssamhälles fatala mord på såväl våra känslor som de kreativa förmågor vi alla bär inom oss men som oftast förblir oförlösta.