National Treasure – Michael Tapper

USA 2004. Regi: Jon Turtletaub. Skådespelare: Nicolas Cage. Diane Kruger, Harvey Keitel, Jon Voight. Längd: 1:40.

National Treasure är den senaste i raden av producenten Jerry Bruckheimers (Armageddon, Pirates of the Caribbean) programmatiska actionrullar, sedvanligt hopkokad på diverse, ofta bättre, kulturella förebilder. Och visst kan denna befängda skröna i actionäventyrets form om en hemlig skatt gömd av de många frimurarna bland USA:s grundare i slutet av 1700-talet och som endast är möjlig att hitta genom att lösa en rad mer än lovligt grumliga gåtor leda tankarna både till Dan Browns bästsäljare Da Vinci-koden och Lucas/Spielbergs Indiana Jones-filmer. Men man skulle lika gärna kunnat peka på den franske följetongskungen Louis Feullaides cliffhangers från 1910-talet som råmaterial.

All rimlighet i såväl logisk händelseutveckling som karaktärspsykologi står tillbaka för ett nästan oavbrutet pärlband av mer eller mindre lyckade actionsekvenser som snällt anpassats för distributören Disneys målgrupp under 15 år. Det blir följaktligen aldrig riktigt hotfullt, rafflande, svart komiskt eller sadistiskt, och den förmodade erotiska spänningen mellan Nicolas Cages osannolikt naive skattsökare och Diane Krugers bara aningen mer världsvana nationalarkivchef saknar gnista.

Behållningen av filmen står och faller helt med åskådarens förmåga att sätta sitt förstånd på stand by. Endast så uthärdar man manusets alla försök till knasiga förklaringar av ledtrådarna till skatten och de bisarra omkastningar i handlingen som förmodas kittla våra spänningsnerver. Den som emellertid vill ha hjärnans högre funktioner inkopplade bör nog söka sig någon annanstans. Annars riskerar denne att genomlida filmen med samma nollställda uppsyn som präglar skådespelarna i filmen.