Sverige 2004.
Regi: Martin Munthe. Skådespelare: Karin Bertling, Annika Marklund, Erica Carlson, Fred Anderson. Längd: 1:35.
Camp Slaughter är en tekniskt och konstnärligt urusel film som totalt fantasilöst plagierar amerikanska slasherfilmer, närmare bestämt The Burning och Fredagen den 13:e, cirka 20 år efter att denna redan då överplagierade och ofta mekaniskt iscensatta undergenre självdog av tristess. Liksom ovannämnda förebilder är monstret här en gravt deformerad men övermänskligt stark varelse med inre styckningsprogrammering inställt på ungdomar, särskilt då supande och knullande sådana. Ändå har denne, i det här fallet, uppenbarligen suttit inspärrad i decennier i en jordhåla utan en styrkelyftmaskin i sikte.
Nåväl, det går att förlåta mycket om det åtminstone hade funnits andra tecken på begåvning. Och under ett synnerligen tondövt duettnummer mellan monstret och hans mamma finns det en möjlighet att detta ska tippa över i en kalkonartad men åtminstone för stunden underhållande massakermusikal i stil med South Park-skaparen Trey Parkers Cannibal: The Musical.
Dessvärre finns inga sådana underfundiga syftningar. Ljudbandets gegga av hissmusik i technotempo, slaktoffrens pinsamt svengelskförmedlade korkskallerepliker som förmodligen hämtats ur något gammalt Mats Helge-manus, det sövande låga berättartempot från starten vid ICA Kvantum till slaktplatsen kring partystugan, det tekniskt urusla DV-fotot – allt vittnar enbart om en total avsaknad av ambitoner.
Utom möjligen ett tvångsmässigt behov av att göra en övertygande uppvisning i talanglöshet.
© Michael Tapper, 2004. Sydsvenska Dagbladet 2004-04-30.